Vaskan ar packad och jag ar redo for hemresan. Sticker till Raleigh idag och vidare darifran till Sverige i morgon!!! Kanns bra att komma hem ett tag. Vi ses/hors snart!!!

Jag akte hem till Boone igen. Han ringde pa vag hit och bad mig komma och prata. Jag gick dit. Han sa att han var forvirrad och inte visste nagonting. Jag sa samma sak. Vi pratade mycket och lange om allting. Jag fragade honom om han alls ville fortsatta, och han sa ja. Han fragade mig samma sak. Jag svarade att jag inte vet. Det hogg honom i hjartat...

Det hela slutade med att jag tillbringade natten har. Vi sov med kladerna pa, men holl om varandra. Far se vad som hander nu. Jag haller med Dannyboy- no more drama. Det ska det inte bli, oavsett om vi nu skulle bli tillsammans igen. Jag tanker inte bli mer sarad, sa om han nu skulle vilja ha mig tillbaka sa ar det han som far kyssa mitt arsle ett tag. Jag bryr mig mindre nu, har stangt av en del kanslor. Forhoppningsvis sa kommer vi bada underfund med hur vi egentligen vill leva vara liv - tillsammans eller isar - nar jag ar i Sverige.

Igar var jag pa Dj Tiesto i Charlotte, NC. Det var kul; dansade precis sa mycket som jag hade forvantat mig och musiken var bra!! Dock var det for mycket folk dar sa det var svart att dansa, dessutom var killarna alldeles for kata och jobbiga och verkade inte forsta inneborden i orden "nej tack, jag ar inte intresserad". Fick i och for sig nagra drinkar, vatten och en silverring sa vissa av dem var inte helt onodiga... En annan nackdel var att man inte fick rora sig fritt inne pa klubben; vakter stod overallt och hanvisade trafik, typ. Dessutom fick man inte ta bilder pa DJ'n (!!!) och inte ha glowsticks dar inne (Vi hade laddat upp med ungefar 100 olika sorters glowsticks), och det fanns ingen laser. Kukhuvuden.

Idag mar jag samre an jag gjorde igar pa dansgolvet. Jag ser inte fram emot att aka hem till Boone igen och traffa Drogen. Att ga upp i var lagenhet och packa ihop alla mina saker. Att saga "hej da", om han ens kommer att vara hemma. Packa ned alla minnen, alla upplevelser, packa ihop det senaste aret och inse att det inte finns nagon atervando. Jag ar valdigt, valdigt ledsen och har ont i mitt hjarta igen. Onskar bara att sorgen kunde vara over redan. Jag forsoker att intala mig sjalv att han ar en skitstovel och att det ar hans forlust. Och trots att jag alltid djupt inom mig har vetat att det formodligen aldrig kommer att bli vi tva for alltid sa har jag alltid hoppats. Tyvarr maste jag saga att jag fortfarande gor det, och jag hatar mig sjalv for det. Jag vill bara att jag antingen kan spola tillbaka tiden och andra pa det som gick fel, eller att jag kan spola fram tiden tills den dagen da jag kommit over honom. Jag vill verkligen inte hem till Boone och ta tag i saker och ting.
    Han skulle ha kort mig till flygplatsen pa sondag (kommer ju hem till Sverige da). Vi skulle ha akt till Raleigh i helgen och sovit hos hans foraldrar. Nu vet jag inte hur jag tar mig dit. Allting ar forvirrat. Kanns sa konstigt. Bara att mathandla eller att gora tvatten ar konstigt; vi har ju alltid gjort det tillsammans. Jag onskar bara att vi kunde grata over varandras axlar och gora allting ratt igen. Men jag inser att det aldrig kommer att handa.

Ensamhet ar en fruktansvard kansla.

Det var ju midsommar och det ar ju inte riktigt samma sak i USA som i Sverige... Men Svenskan och jag gjorde sa gott vi kunde, genom att koka farskpotatis med graddfil och graslok, steka kottbullar och baka graddtarta. Vi plockade blommor och gjorde kransar, och bjod folk till fest med Svensk musik och snaps. Det var trevligt. Men jag saknade Sverige.

Pa lordagen tog Drogen med mig pa en overraskningsresa. Vi steg upp klockan 6 och satte oss i lanbilen (jag verkligen avskyr att inte ha bil i detta landet!). Akte tre timmar soderut och hamnade till sist i Columbia, South Carolina. Vi gick pa ett reptilexpo; shoppade nagra geckoodlor, skorpioner och en skalbagge till vart nyfixade vivarium. Det ar en kul och intressant hobby. Darefter gjorde vi Columbia; at middag pa en grekisk taverna, shoppade pa Victorias Secret och drack kaffe pa Starbucks. Hade en fantastisk dag i South Carolina; solen sken och hade det urmysigt!

Men efter solsken kommer regn... Igar, efter att vi hade haft annu en toppendag, sa blev han schitzofren igen och borjade tanka pa hur saker och ting skulle vara om vi bara var vanner. Och han blev "aggravated". "Aggravated" ar vart nya ord. Han ar mer eller mindre alltid "aggravated" pa smasaker som jag gor, och jag borjar bli javligt less pa det. Han sager att han vill gora slut med mig, men jag tror att han funderar pa hur saker i hans liv hade varit om vi inte hade varit ihop. Han kanner att ett forhallande inte borde vara sahar; trots att han alskar mig sa ar kanslorna annorlunda.
- MEN SJALVKLART ar kanslorna annorlunda! Nar vi forst sags sa var fjarilarna dar hela tiden, han bodde i ett for honom nytt land och vi kande inte varandra sa val som vi gor nu. Numera bor vi tillsammans i hans vardag, och han gor saker som han alltid har gjort. Vi sover tillsammans varje kvall och umgas hela dagarna. Vi kanner varandra utan och innan!
Vi ar inte ovanner och vi har inte gjort slut. Det ar bara det att saker han sager sarar, och han ar arrogant och fattar aldrig att ingen ar perfekt. Lycka till i ditt liv, killen. Nu borjar jag ocksa trottna, men jag hoppas anda pa solsken efter aven denna regnstormen.

Listor ar egentligen det trakigaste som finns, och jag tror inte det finns nagon som egentligen ar intresserad av vad som star i dem. Dessutom ser bloggen ful ut. Men de ar ju sa roliga att skriva! Sa har foljer den... och trots att jag har sagt till mig att jag aldrig ska radera ett inlagg, sa kan det nog bli sa att jag raderar den sa smaningom... Aja, whatever.

Forra fredagen den 13:e holl jag pa att inte komma med bussen fran Stockholm till Karlstad, och det skulle ha slutat i katastrof. I fredags, den 13:e gav Jimmayy, Drogen och jag oss ut pa en annan roadtrip, har i USA. Vi packade bilen och borjade kora mot Louisville, Kentucky. Det ar Jimmayys hemstad sa vi tankte att det kunde bli kul. Det var det ocksa, men resan innebar en del ovantade detaljer som vi helst onskar var ogjorda.

Vart forsta stopp var i Knoxville, Tennessee. En medelstor stad med ett universitet som verkar helt fantastiskt. Vi gick till en bar dar, Jimmayy och jag drack en ol och firade att vi var pa god vag till Louisville. Gick runt lite i staden och njot av atmosfaren. Packade in oss i bilen igen och fortsatte resan. Solen stralade, himlen var bla... fram tills vi kom till Lexington. Helt plotsligt svepte massor av moln som forvandlade himlen svart, och det borjade sporegna.
    Vi befann oss i rusningstrafik pa motorvagen och korde i ungefar 100 kilometer i timmen nar var bil fick vattenplaning. I vanliga fall sa brukar ju bilen fa grepp efter ett litet tag, men det hande inte for oss. Vi gled over tre filer pa vagen, gjorde en 360 och traffade en betongmur som avgransade trafiken. Traffade muren tre ganger med tre olika horn av bilen. Stannade i den snabba omkorningsfilen och fick inte igang motorn, men pa nagot vanster sa lyckades Drogen styra in bilen med de sista krafterna sa att vi lyckligtvis inte blev traffade av nagon annan bil. Drogens bil ar totalkvaddad, men vi mar alla bra. Hade anglavakt, eftersom vi inte traffade, eller blev traffade av, nagon annan bil. Fick skjuts av motorvagen av en polis, hangde pa sjukhuset i fyra timmar och fick konstaterat att bade Drogen och jag har Whiplash "men att det bara ar i musklerna sa att det kommer att ga over"... Blev upphamtade av en kompis till Jimmayy och anlande till sist i Louisville.

Louisville ar en charmig stad with the largest area of Victorian-architectured- styled houses in the United States. Det ar dessutom staden dar The Kentucky Derby utspelar sig varje ar. Hastracing ar en stor sport i Kentucky, nagonting vi fick erfara. Jag vann $3, men kanslan av nar min hast vann var vard de $20 som jag spenderade pa arenan. Trodde aldrig att hastsporter kunde vara sa kul!
    Vi var ocksa runt pa shoppingtur, barrunda, sightseeing, komedishow och middagar. Dessvarre gick mycket av var energi pa traumachocker, utmattning, bilproblem (den kommer formodligen aldrig mer att vara brukbar) och funderingar pa hur vi skulle komma hem. Dessutom sov vi pa golvet i tre natter. Gardagen tillbringades med att pendla pa Greyhound-bussarna. Reste Louisville, Kentucky - Cincinatti, Ohio - Lexington, Kentucky - London, Tennessee - Knoxville, Tennessee - Asheville, North Carolina - Boone, North Carolina. 24 timmar tog det totalt. Yihaa!
    I det stora hela var resan hur kul som helst och definitivt ett minne for livet. Vi ar alla, bortsett fran nagra blamarken och strackningar oskadda, och bilen gar att ersatta.

Nasta Fredagen den 13:e sa ska jag dock inte utmana odet, utan jag ska halla mina fotter pa marken och inte fardas nagonstans.

Det blev inget Bonnaroo. Istallet sticker jag till Kentucky och Indiana i helgen. Ar tillbaka pa sondag. Da hors vi igen.

Yeah!

Idag ar jag sa bakis att jag knappt kan stava till det. Ahh, och sa ar det fest ikvall igen...!!