Preparation meeting

En helg av spänning, förväntan, nyfikenhet och hårt arbete har passerat förbi i ilfart. Jag har knappt hunnit blinka innan den tog slut, men kul har det varit! Mitt arbete som event manager är ganska fartfyllt och väldigt oregelbundet och varierande. Jag arbetar framför allt med ett internationellt event inom ljusdesign och i helgen hade vi sex stycken ljusdesigners här ifrån skilda delar av världen, samt min tyska arbetsgivare och ett antal lokala förmågor. Vi gick igenom de olika platserna som skulle ljussättas till årets evenemang, hade pressmöten, planeringsmöten och middagar. Kontentan är att jag inte har varit såhär trött på en söndagkväll på evigheters evigheter.

Min kära Herr Söt jobbar ju också med ljusdesign och är en viktig del i projektet. Himlans skoj att ha min kärlek som partner in crime även på jobbet. Vi har som vanligt tillbringat mycket tid tillsammans, vilket har varit lika underbart som alltid. Nackdelen med vårt täta umgänge är att det blir så förbannat tomt när han åker hem igen. Hela kvällen har jag känt mig ledsen utan egentlig anledning, och det är väldigt dumt att lägga energi på tråkigheter när jag inte behöver. Jaja. I morgon får jag i alla fall äntligen mitt kontor, så jag ser i min ensamhet fram emot veckan som kommer. Trots att den förmodligen kommer bli minst lika hektisk som den forna helgen.

Nu är det alltså dags att sova.


Förändring förgyller

Idaaag hörrunini, idaaag skulle jag ha jobbat men ansåg det roligare att måla om hallen. Fick ett infall efter en inspirationsbild jag fann på nätet. Min vita hall ser alltså numera ut som den på bilden, undantaget de vita ramarna, klackskorna och övriga attiraljer. Dock funderar jag på att fråga farfar om jag kan få ett av hans älghorn som han vid ett intensivt tillfälle har jagat tag i, och sedan måla det vitt och använda som klädhängare. Herr Söt anser att det är en hädelse att omvandla någonting så heligt som en del av ett djurkadaver till en så praktisk sak som jag ändå vill förvandla den till, men jag vet inte. Jag tror det kan bli riktigt kitschigt. Nåväl, färgen blev i alla fall fint, och tillsammans med min superduperguldiga vardagsrumstapet som jag köpte på Bolagret härom dagen kommer min lägenhet nog så småningom bli som en bal på slottet.


Det är viktigt att känna sig viktig

Att gå hemma och rulla tummarna är inget roligt. Och jag förstår verkligen att "Soffliggarna" blir soffliggare. För man blir jävligt trött av att inte göra någonting. Själv har jag gått hemma sedan mitten av januari och det känns otroligt påfrestande för kroppen: Jag blir latare, fetare, tröttare och dessutom allmänt omotiverad att arbeta när det väl kommer till kritan. Jag har ju jobbat hemifrån under den här tiden, men det är liksom inte samma sak som att sitta vid sitt skrivbord och jobba mellan 08 och 17.

Jag har i alla fall ett jobb nu. Ett bra jobb som projektledare och manager. Motivationen var bra mycket sämre innan jag visste vad jag skulle göra. Detta jobbet är kul. Nu har jag klart för mig vad det är jag ska arbeta med, det är bara arbetsplatsen som saknas just nu. Men allt har sin tid och jag vet att det kommer lösa sig.

Till helgen blir det stormöte i Texas. Då flygs alla designers in till nästa års projekt, och tillsammans med dem ska jag vara med och välja ut de platser som skall ljussättas. Samtidigt ska jag bistå med allmän information till dem angående staden vi befinner oss i, logi, transport, mat och så vidare. Trots att jag är trött som ett as och helst vill sova mest hela tiden, känns det ändå någonstans i periferin skönt att aktivera mig igen. Komma ur mitt ide och dra mitt strå till stacken, arbetsmyra som jag faktiskt är.