Examen
Idag tar jag ut en filosofie kandidatexamen på Handelshögskolan, Karlstad Universitet, i turismvetenskap med inriktning på kulturgeografi och antropologi, och med extrakurser i kommunikation, naturgeografi och pedagogik. Det har varit många års slit, men idag känns det som det har varit värt vartenda sekund av tentor, uppsatser och sena studiekvällar. Sjukt nöjd. Hejdå, studentliv.
Ett kapitel ur mitt liv
Förbered er på en lång kärleksförklaring.
Jag kommer nog aldrig att glömma den där augustidagen när jag satt i baksätet i bilen och försökte läsa kartan. Undrade om vi var rätt, men så såg jag skylten. "Campus Futurum." Jag minns att jag log brett när jag såg husen och att jag konstaterade: "Här ska jag spendera de kommande tre åren." Jag var både nervös och förväntansfull. Så fort jag steg ur bilen för att bära upp mina grejer till mitt lilla studentrum kom två tjejer fram till mig. Det var Jessi och B och när jag såg deras leenden vet jag att jag tänkte att det här kommer bli bra... Den kvällen var det kräftskiva och jag träffade så många människor. Vi hade matkrig, drack kopiösa mängder av alkohol, kedjerökte, dansade, sjöng och drack öl ur tratthattar. Jag tänkte att alla var helgalna och att den där kräftskivan måste vara en väldigt speciell kväll. För mig var den det, för det var då jag förälskade mig i Jessi, men för de andra.. jag tror inte det. För det är så livet är på Campus. Närhet, kärlek, fylla, glädje och vänskap. Det är vardag. Den första terminen i Karlstad var alldeles galen. Nollning blandades med uppesittarkvällar, exchange student parties, temafester, bakispizzor, hångel och ett allmänt osunt men otroligt kul liv. Jessi och jag var galna; lät våra liv styras av tärningar, dokusåpor, goda skratt, kuksnack och finska fyllesånger. Freda, J, Danne, Robin, Jessi, Joelbiten, Daffnus, Isa, Anna Röd, Daniel, C, Kil, Lisa. Underbara älskade. Va roligt vi hade!
Den andra terminen hände ännu något makalöst. När jag trodde att livet inte kunde bli roligare dök plötsligt en amerikan upp på min fest. Jag som är en sucker för allt som heter internationellt var snabb med att lära känna honom. Det ena ledde till det andra och vi träffades allt mer. Hett sex ledde till passion som ledde till fisketurer, middagar och romantik. Första gången han sa att han älskade mig visste jag att jag var såld. Jag var hans och han var min, och när han på sommaren lämnade Sverige gick hela jag i bitar. Min själ, min kropp... mitt hjärta. Den tredje terminen var varken Jessi eller Drogen där och jag bodde i en korridor som jag vantrivdes i. Jag kände mig som en gammal bitterfitta och fann ingen glädje i någonting. Jag saknade. Det var det enda jag gjorde. Dock fanns en del ljusglimtar i min tillvaro. De hette Jontis och Oscar. Jag kommer för alltid att minnas våra Vaniljvodkekvällar och långa samtal. Jag kommer för alltid att minnas den där sista kvällen innan Jessica åkte, när vi alla satt på balkongen hela kvällen och sjöng och spelade gitarr.
När vintern kom reste jag till USA. Där stannade jag i ett år och det förändrade mig som människa, för alltid. Jag fick se och uppleva mer än jag någonsin hade föreställt mig. Fick lära mig att vara en ensam myra i New York, såg hajar från en strand i soluppgången i Miami, var på en judisk begravning, var i Hollywood, kysstes på en strand i San Diego, skakade hand med Bill Clinton, var i en trafikolycka i Kentucky, såg Chicago by night, firade både halloween och thanksgiving på amerikanskt vis, älskade på en bergstopp, badade i en oas i den mexikanska öknen...
I januari återvände jag till Karlstad och var uppriktigt ledsen att komma hit. Ville verkligen inte, jag ville ju vara i Drogens armar och i USA. Både förväntningarna och motivationen var låg och jag höll mig mycket i min lilla lya. Dock visade Kakan mig runt och jag lärde känna allt mer människor. Fantastiska, omtänksamma, underbara individer med stora hjärtan som jag är så tacksam för att jag har träffat. Den här terminen har varit otroligt bra! Synd att jag inte träffade mina nya vänner tidigare... och underbart att träffa mina gamla vänner igen.
Tiden rusade förbi och nu är Karlstad och studentlivet historik för mig. På allvar. Tre år av mitt liv som jag aldrig kommer att glömma. De har betytt mer än jag någonsin hade kunnat tro. Jag är en annan människa idag än den dagen då jag svängde in mot Campus. En starkare individ med väldigt mycket mer erfarenhet av både människor, akademia och världen. Och trots den sista tidens tunga tårar och ångest att lämna tror jag att jag är redo att vända blad. Jag kommer verkligen att sakna Karlstad och allt vad det innebär. Alla underbara dagar, nätter, människor, skratt, danser, middagar, ångestsöndagar, deeptalks... till och med deppstunderna kommer jag att sakna - de hade sin charm. För man var aldrig ensam. Jag kommer verkligen sakna precis allt, och älska dessa år in i mina sista.
Jag kommer nog aldrig att glömma den där augustidagen när jag satt i baksätet i bilen och försökte läsa kartan. Undrade om vi var rätt, men så såg jag skylten. "Campus Futurum." Jag minns att jag log brett när jag såg husen och att jag konstaterade: "Här ska jag spendera de kommande tre åren." Jag var både nervös och förväntansfull. Så fort jag steg ur bilen för att bära upp mina grejer till mitt lilla studentrum kom två tjejer fram till mig. Det var Jessi och B och när jag såg deras leenden vet jag att jag tänkte att det här kommer bli bra... Den kvällen var det kräftskiva och jag träffade så många människor. Vi hade matkrig, drack kopiösa mängder av alkohol, kedjerökte, dansade, sjöng och drack öl ur tratthattar. Jag tänkte att alla var helgalna och att den där kräftskivan måste vara en väldigt speciell kväll. För mig var den det, för det var då jag förälskade mig i Jessi, men för de andra.. jag tror inte det. För det är så livet är på Campus. Närhet, kärlek, fylla, glädje och vänskap. Det är vardag. Den första terminen i Karlstad var alldeles galen. Nollning blandades med uppesittarkvällar, exchange student parties, temafester, bakispizzor, hångel och ett allmänt osunt men otroligt kul liv. Jessi och jag var galna; lät våra liv styras av tärningar, dokusåpor, goda skratt, kuksnack och finska fyllesånger. Freda, J, Danne, Robin, Jessi, Joelbiten, Daffnus, Isa, Anna Röd, Daniel, C, Kil, Lisa. Underbara älskade. Va roligt vi hade!
Den andra terminen hände ännu något makalöst. När jag trodde att livet inte kunde bli roligare dök plötsligt en amerikan upp på min fest. Jag som är en sucker för allt som heter internationellt var snabb med att lära känna honom. Det ena ledde till det andra och vi träffades allt mer. Hett sex ledde till passion som ledde till fisketurer, middagar och romantik. Första gången han sa att han älskade mig visste jag att jag var såld. Jag var hans och han var min, och när han på sommaren lämnade Sverige gick hela jag i bitar. Min själ, min kropp... mitt hjärta. Den tredje terminen var varken Jessi eller Drogen där och jag bodde i en korridor som jag vantrivdes i. Jag kände mig som en gammal bitterfitta och fann ingen glädje i någonting. Jag saknade. Det var det enda jag gjorde. Dock fanns en del ljusglimtar i min tillvaro. De hette Jontis och Oscar. Jag kommer för alltid att minnas våra Vaniljvodkekvällar och långa samtal. Jag kommer för alltid att minnas den där sista kvällen innan Jessica åkte, när vi alla satt på balkongen hela kvällen och sjöng och spelade gitarr.
När vintern kom reste jag till USA. Där stannade jag i ett år och det förändrade mig som människa, för alltid. Jag fick se och uppleva mer än jag någonsin hade föreställt mig. Fick lära mig att vara en ensam myra i New York, såg hajar från en strand i soluppgången i Miami, var på en judisk begravning, var i Hollywood, kysstes på en strand i San Diego, skakade hand med Bill Clinton, var i en trafikolycka i Kentucky, såg Chicago by night, firade både halloween och thanksgiving på amerikanskt vis, älskade på en bergstopp, badade i en oas i den mexikanska öknen...
I januari återvände jag till Karlstad och var uppriktigt ledsen att komma hit. Ville verkligen inte, jag ville ju vara i Drogens armar och i USA. Både förväntningarna och motivationen var låg och jag höll mig mycket i min lilla lya. Dock visade Kakan mig runt och jag lärde känna allt mer människor. Fantastiska, omtänksamma, underbara individer med stora hjärtan som jag är så tacksam för att jag har träffat. Den här terminen har varit otroligt bra! Synd att jag inte träffade mina nya vänner tidigare... och underbart att träffa mina gamla vänner igen.
Tiden rusade förbi och nu är Karlstad och studentlivet historik för mig. På allvar. Tre år av mitt liv som jag aldrig kommer att glömma. De har betytt mer än jag någonsin hade kunnat tro. Jag är en annan människa idag än den dagen då jag svängde in mot Campus. En starkare individ med väldigt mycket mer erfarenhet av både människor, akademia och världen. Och trots den sista tidens tunga tårar och ångest att lämna tror jag att jag är redo att vända blad. Jag kommer verkligen att sakna Karlstad och allt vad det innebär. Alla underbara dagar, nätter, människor, skratt, danser, middagar, ångestsöndagar, deeptalks... till och med deppstunderna kommer jag att sakna - de hade sin charm. För man var aldrig ensam. Jag kommer verkligen sakna precis allt, och älska dessa år in i mina sista.
Uppsatshets
Yes! C-uppsatsen inlämnad. Nu har jag endast en uppsats kvar i Kulturgeografin, sedan tar jag examen. Examen! Om 1,5 vecka är allt över. Sayonara, Karlstad. För nu så hänger förkylningen i sig men jag vägrar bli sjuk. Ska börja motarbeta med esberitox och shopping idag, borde funka. Trots påtaglig stress och nervositet känns det som att livet smeker mig. Schizofrent.
Graduation time
Idag tar Drogen och många av mina vänner borta i fjärran väst examen. De skall bli avtackade och lyckönskade i stora hallen på universitetet. De kommer att bära rockar och fyrkantiga hattar och bli tilldelade hederssymboler 
beroende på sina prestationer. De kommer att kasta sina hattar och fira framtiden som komma skall.
När jag tar examen, den 4 juni, så kommer jag att ha opponering på min uppsats. Efter att ha fått kritik på mitt arbete är det dags att tacka för mig. Genom att säga hejdå. Inget mer. Sedan går jag ensam genom korridoren en sista gång för att slutligen gå ut genom porten och lämna Karlstad Universitet bakom mig. Bokstavligt talat. Samma dag packar jag min väska och reser ifrån Karlstad.
Ett kapitel av mitt liv är över och jag är stolt över vad jag har åstadkommit och hur jag har utvecklats under den här tiden. Studentlivet har varit fantastiskt kul och någonting jag rekommenderar alla som överväger att börja. Är dock ledsen över att inte ens ha möjlighet att fira; att inte bli erkänd på något vis, utan att dagen då jag träder in i vuxenlivet på allvar endast kommer att vara en vanlig torsdag, för mig och för resten av världen.
Är avundsjuk på Drogens avtackning och samtidigt otroligt stolt över att få dela mitt liv med en människa så ambitiös och inspirerande som han är.
beroende på sina prestationer. De kommer att kasta sina hattar och fira framtiden som komma skall.När jag tar examen, den 4 juni, så kommer jag att ha opponering på min uppsats. Efter att ha fått kritik på mitt arbete är det dags att tacka för mig. Genom att säga hejdå. Inget mer. Sedan går jag ensam genom korridoren en sista gång för att slutligen gå ut genom porten och lämna Karlstad Universitet bakom mig. Bokstavligt talat. Samma dag packar jag min väska och reser ifrån Karlstad.
Ett kapitel av mitt liv är över och jag är stolt över vad jag har åstadkommit och hur jag har utvecklats under den här tiden. Studentlivet har varit fantastiskt kul och någonting jag rekommenderar alla som överväger att börja. Är dock ledsen över att inte ens ha möjlighet att fira; att inte bli erkänd på något vis, utan att dagen då jag träder in i vuxenlivet på allvar endast kommer att vara en vanlig torsdag, för mig och för resten av världen.
Är avundsjuk på Drogens avtackning och samtidigt otroligt stolt över att få dela mitt liv med en människa så ambitiös och inspirerande som han är.
00.00
Nu ar klockan midnatt sa jag ger upp pluggandet for dagen. Det far ga som det gar i morgon. Lamnar ju anda landet snart...
Forresten, jag missade lucia detta aret. Glomde bort! Galet.
Forresten, jag missade lucia detta aret. Glomde bort! Galet.
Gött
YES jag klarade senaste turismprojektet! YES-YES-YES!
Bull!
Shit nu har jag bara några timmar på mig att förbereda min timmas lektion i Politics of ethnicity-klassen! Så varför bloggar jag just nu?!! Get movin!
Jag går under
Snart orkar jag inte mer! Det är fredagseftermiddag och det känns som att tiden springer iväg. Snart är det kväll igenoch jag arbetar på högvarv. Det går ändå inte. Jag ser inget ljus i tunneln. Jag ser fan ingenting. Bokstäverna suddas ihop. Snart är det andra plikter som gäller; salsalektioner gånger två. Det känns som att någon stampar på mitt bröst. Jag vill inte plugga mer!!!
Waaaaaa!!!
Ibland ar det jatteskoj att plugga. Men nar man har 5 dagar pa sig att skriva tenta, forbereda muntlig presentation pa en timma, och tre arbeten sa kanns det mest jobbigt. Sa nu vet ni hur jag kommer att tillbringa helgen och dagarna fram tills jag aker till Karibien. Langtar ihjal mig tills dess, trots att det en aning overkligt nu nar jag simmar i skolbocker.
Magic, Witchcraft & Religion
Om några timmar har jag antropologitenta i "Magic, Witchcraft and Religion". Jag har aldrig pluggat så lite inför en tenta som jag har gjort inför den här, men jag är ändå sjukt lugn. Kanske har det att göra med att jag är född i Blåkulla och har en medfödd talang för ämnet. Men ni får gärna hålla tummarna för mig i alla fall.
I'm a sinner, yes I am
Idag när jag gick hem ifrån skolan mötte jag de här trevliga människorna som stod och demonstrerade på vår "skolgård". Ofta sker manifestationer för olika organisationer, veteraner, fred och eftersom jag bor i bibelbältet - Jesus! Det är inte alls ovanligt att folk har en stark Gudstro här, vilket jag totalt respekterar, så länge de inte tjabblar med mig. Men Herr Helig på bilden nedan irriterade mig som Satan. Herr Helig ville berätta för oss unga studenter att alla som inte tror på Gud är syndare och kommer att brinna för evigt. That may be. Men det vore ju faktiskt ett helvete i sig att hänga på samma moln som den där snubben.
Min skola
Skolan här i USA är, som jag tidigare sagt, hur bra som helst! Nästan hela Boones innerstad består av campusområdet som innefattar bland annat studentbostäder, fotbollsarena, livsmedelsaffär, konserthus, festlokaler, fem gratisgym, simhall, parker, etc. Skolan har ungefär fyra butiker som säljer "souvenirer" så som Appstate t-shirts, muggar, kollegieblock med mera. Det skapar en känsla av tillhörighet hos eleverna. Skolan har fått ett mycket bra rykte på grund av vårt framgångsrika fotbollslag och allt fler vill komma just hit för att studera. De expanderar; bygger lite här och var,och antagningspoängen har blivit högre. Flera gånger om året hålls olika former av evenemang i syfte att hedra rektorn, eleverna och lärarna på skolan. På tal om lärarna... De är alla motiverade och intresserade av sina studenter. Studenterna... ja, vi har ungefär 4 till 6 klasser som vi läser parallellt. De flesta tycker det är roligt och vi klarar det bra. Närvaro är obligatoriskt på alla lektioner, missar man för många klasser (vanligtvis tre eller fler) under terminen får man sänkt betyg.
Orsaken till skolans höga standard är givetvis baserad på pengar. Folk betalar hur mycket som helst för att gå här och man vill få valuta för pengarna. Helt plötsligt får elever och deras föräldrar en röst - det är ju deras pengarna som gör att universitetet går runt. Därmed kan de också ställa krav på standard på både lokaler, aktiviteter och lärare. Dessvärre fungerar detta system bara bra för de som har pengar. Men efter att ha varit här så vet jag egentligen inte vad som är bäst längre; en skola som den Svenska, där alla elever har chansen att läsa men där skolsystemet, enligt min åsikt bara är sådärbra. Där varken lärare eller elever verkar bry sig särskilt mycket. Eller att ha ett system där elever med pengar får bra skolor, och de andra har möjlighet att ta lån för att gå i dem (precis som vi gör), eller gå i ett sådärbra sk. community college istället. Jag upplever nämligen att Sveriges skola är ungefär likadant som det.
Orsaken till skolans höga standard är givetvis baserad på pengar. Folk betalar hur mycket som helst för att gå här och man vill få valuta för pengarna. Helt plötsligt får elever och deras föräldrar en röst - det är ju deras pengarna som gör att universitetet går runt. Därmed kan de också ställa krav på standard på både lokaler, aktiviteter och lärare. Dessvärre fungerar detta system bara bra för de som har pengar. Men efter att ha varit här så vet jag egentligen inte vad som är bäst längre; en skola som den Svenska, där alla elever har chansen att läsa men där skolsystemet, enligt min åsikt bara är sådärbra. Där varken lärare eller elever verkar bry sig särskilt mycket. Eller att ha ett system där elever med pengar får bra skolor, och de andra har möjlighet att ta lån för att gå i dem (precis som vi gör), eller gå i ett sådärbra sk. community college istället. Jag upplever nämligen att Sveriges skola är ungefär likadant som det.
Skola
Idag drar skolan igang igen. Appalachian State University ar packat med manniskor som stressade forsoker hitta vagen, skolbocker och datorer. Idag regnar det ute. Dessutom har jag blivit sjuk. Vaknade med en pissforkylning, ett fortfarande svullet ora och utslag i ansiktet. Herregud, vad ar det som hander med mig?!!
Jag sov i sidenlakan i natt. Det later fint, men ar det ackligaste som finns. Sa jag ar dessutom skittrott efter att ha glidit runt i sangen hela natten. Har tva lektioner kvar, darefter ska jag hem och sova. Tvinga Drogen att koka soppa at mig; kurera mig med karlek och varm vatska.
I host laser jag for ovrigt manga intressanta amnen. Ska ju inrikta mig pa antropologi och darmed laser jag kurserna "Magic, Witchcraft & Religion", "Meaning", "Latin America Thru Ethnography", "The Politics of Ethnicity" och "Sustainable Development". Dessutom laser jag Turismkunskap C pa distans genom Karlstad Universitet. Mycket plugg. Maste bli frisk asap sa att jag kan ta tag i det...
Jag sov i sidenlakan i natt. Det later fint, men ar det ackligaste som finns. Sa jag ar dessutom skittrott efter att ha glidit runt i sangen hela natten. Har tva lektioner kvar, darefter ska jag hem och sova. Tvinga Drogen att koka soppa at mig; kurera mig med karlek och varm vatska.
I host laser jag for ovrigt manga intressanta amnen. Ska ju inrikta mig pa antropologi och darmed laser jag kurserna "Magic, Witchcraft & Religion", "Meaning", "Latin America Thru Ethnography", "The Politics of Ethnicity" och "Sustainable Development". Dessutom laser jag Turismkunskap C pa distans genom Karlstad Universitet. Mycket plugg. Maste bli frisk asap sa att jag kan ta tag i det...
Toppeleven
Sa, har foljer mina slutbetyg...
Cultural Communication: A
Cultural Anthropology: A
Globalization & Population: A
Gender, Class, Race & Sexuality: A
Jag ar bast i hela varlden!
Cultural Communication: A
Cultural Anthropology: A
Globalization & Population: A
Gender, Class, Race & Sexuality: A
Jag ar bast i hela varlden!
100%
Idag fick jag mitt provresultat tillbaka fran senaste Antropologitentan. 100% ratt pa den! Det kan ju inte bli mycket battre an sa... ;)
Sol inne, Sol i sinne
Men idag skiner solen UTE sa jag ska sitta har hela dagen:
Solskyddsfaktor - *check!
Filt - *check!
Picknickmat -*check!
Bocker -*check!
Solbrillor - *check!
Dear Anna,
Congratulations on your extended acceptance to the University of North Carolina - Appalachian!
Japp, mina vanner - jag stannar ytterligare en termin!
Hur? Vem? Vart? Varfor? Nar? Vadda? Va?
Eeeeeeeeeeeehhh...
Om ett ar tar jag examen. Vad ska jag gora da??! Vart ska jag bo? Vad ska jag jobba med? Kommer jag antligen att ha MIN lagenhet, MIN bas, dar jag trivs och kanner mig hemma? Eller kommer jag fortsatta att soka efter annat hela tiden?! Kommer jag ha ett palmtrad i min tradgard, eller en gran? Kommer jag ens att ha en tradgard?
Som situationen ar just nu, sa blir jag givetvis annu mer frustrerad, nar jag inte ens vet vilket land jag vill bo i! Hur ska det har ga till? Hur ska mina beslut tas; kommer jag att angra mig? Vad ar mina mal, och kommer jag nagonsin att na dem? Framtiden... den skrammer mig en aning om jag ska vara arlig. Antar att det ar dags att vaxa upp nu, ta mitt ansvar och bli.. vuxen helt enkelt. Men jag vill inte, jag vill leka lite till. Vill resa, softa, plugga, festa... Har ett ar kvar tills allvaret borjar pa riktigt och under det aret ska jag ta alla tillfallen att forsoka reda ut mina fragor. Gaahhhh!
Check pa dem!
Race-class-tenta
Muntlig redovisning i Population-klassen
Dagens skryt: Fick A pa antropologitentan och 94 av 100 pa min kommunikationstenta, vilket ger mig ett stort A och en kommentar som sa "Stralande!" vid sidan om. Hurra, hurra, hurra!
Scary Shit
"An armed gunman was seen in the area of Appalachian South Apartments/
Hill Street. Police are on the scene. All others should avoid the area
especially the Hill street Parking lot. Call 262-8000 or 911 if you see
anyone suspicious. The gunman was seen wearing a Pink Floyd t-shirt,
dark jacket, blue jeans and wearing a black mask. The subject is
believed to be armed with a handgun."
Efter att alla hade blivit instangda i skolan under nagra timmar for att sakra situationen fick de ga hem. Sjalv var jag hemma. Laget var inte sa allvarligt som det verkade men det var lite smalaskigt anda. Bra att veta ar i alla fall att de har sakerheten ordnad; polishelikoptrar, bilar och vandrande poliser i hela stan. Shit...
Hill Street. Police are on the scene. All others should avoid the area
especially the Hill street Parking lot. Call 262-8000 or 911 if you see
anyone suspicious. The gunman was seen wearing a Pink Floyd t-shirt,
dark jacket, blue jeans and wearing a black mask. The subject is
believed to be armed with a handgun."
Efter att alla hade blivit instangda i skolan under nagra timmar for att sakra situationen fick de ga hem. Sjalv var jag hemma. Laget var inte sa allvarligt som det verkade men det var lite smalaskigt anda. Bra att veta ar i alla fall att de har sakerheten ordnad; polishelikoptrar, bilar och vandrande poliser i hela stan. Shit...