Att livet har sina ups and downs är verkligen någonting både jag och mina vänner fått erfara den sista tiden. November har nog aldrig gjort sig mer påmint än i år. Åtminstone så är livet händelsefullt och det är ytterst sällan det känns som att tiden står still.

Den största anledningen till att jag känner att det suger är att ingenting någonsin blir som man har tänkt sig. Ja, det kanske kan vara charmigt ibland, men för min del söker jag stabilitet. Det känns drygt att jobbet jag trodde att jag hade säkrat kanske hänger lite löst nu; på grund av ekonomiska problem vet jag inte om projektet blir av eller ej, och det är ingenting jag kan kontrollera. Samtidigt trillar det just nu in lägenheter - har 4 st på G - men det är givetvis svårt att tacka ja till någon av dem, eftersom jag är osäker på min inkomst efter nyår. Förhoppningsvis så kommer det att ordna upp sig, men som läget ligger just nu har jag all anledning att oroa mig. Hade det inte varit för Herr Söt skulle jag nog känt mig ganska uppgiven, men oftast så rycker jag liksom ändå på axlarna och litar på att det ordnar sig. Han gör mig glad, får mig att le åt småsaker och ger mig energi. Massor och massor av positiv sådan.


Idag hade jag ett möte både med min nuvarande chef, min eventuellt blivande chef och bankens VD. Min eventuellt blivande chef hade jag också ett möte med under konferensen i Berlin, några timmar efter att Herr Söt och jag hade salsadansat oss svettiga en tidig morgon på den där nattklubben, och sedan kyssts till ljudet av de gamla kyrkklockorna. Ja, han kanske nafsade lite på mig också. Okej jag erkänner - han nafsade ganska mycket. Och dessa nafsanden resulterade i ett eller flera vackra sugmärken som jag ihärdigt försökte att dölja för den blivande chefen på mötet. Jag trodde att det hade lyckats, men efter mötet idag innan han åkte till flygplatsen viskade den blivande chefen i mitt öra:


" - Oh, I see that you don't have any blue bitemarks on your neck today... "


Jag utbröt i ett frenetiskt asgarv och svarade att jag hade trillat i en trappa i Berlin och slått i halsen...
Han trodde mig inte. Det trodde jag inte att han skulle göra heller. I annat fall kanske jag hade blivit nervös om chefen hade sagt så till lilla mig, men om det är någonting den här veckan har lärt mig så är det att alla problem är relativa.


I morgon ska jag ut och resa!

Idag satt jag i ett telefonsamtal som varade i två timmar. Okej, jag tar det igen: Idag satt jag i ett telefonsamtal som varade i två timmar. Jo men det var alltså jag som gjorde det - moi - Jag, som inte alls gillar att prata i telefon. Men det var kul. Han medgav att han var nervös innan han ringde mig. Och det tyckte ju jag självklart var lite gulligt.

fniss.

Dagen till ära fyllde Gertat år och det firades med tårtkalas. Mötet gick också bra, så det blev dubbelt firande. Och dubbelt så mycket tårta. Just nu har jag tårtakoma och ska snart släcka lampan men först blir det lite kvällslektyr.

På mitt nattuksbord ligger nu två böcker: "What on Earth happened...in brief" av Christopher Lloyd och den filosofiska lilla boken "Om värdskap - konsten att få människor att känna sig välkomna", som är utgiven av just Värdskapet. Inga noveller här inte. Kanske låter lite långrandigt, men man måste kanske ha en sådan sida också?

"What on Earth..." handlar om världens historia, uppkomst och utveckling. Den summerar under sina 328 sidor viktiga händelser och häpnadsväckande statistik sedan Big Bang och framåt. Herr Söt köpte den till mig när han var i London, efter att jag gett honom min bok "En kortfattad historik över nästan allting", av Bill Bryson. De påminner mycket om varandra och vi parallelläser böckerna. Vi ska bli überallmänbildade, han och jag. Värdskapsboken är viktig för mig och min framtida karriär. Om allt går som jag vill...

Monday, bloody monday. Nä. Så farlig har den inte varit. Men den har gått väldigt långsamt. Och i morgon kommer tisdag. Sedan kommer onsdag. Sedan kommer to... jaha, ni kanske redan vet det.

Men... alltså, det känns som att dagarna bara lunkar fram och att det aldrig blir helg. (Kanske beror på att förra helgen tog slut igår?) Jag känner mig väldigt ostimulerad men samtidigt är jag pirrig, smånervös, "edgy".. Jag har precis påbörjat ett nytt projekt med jobbet och det är redan väldigt mycket att tänka på. I morgon ska jag även hålla i ett viktigt möte på jobbet där jag vill göra ett väldigt bra intryck. Är ganska nervös över det. Dessutom är jag orolig och spänd över min framtida karriär.. har ju en grej på gång som jag ber till gudarna kommer bli bra. Men klarar jag av det? Lilla jag, liksom..?!

Utöver det så har jag fått ett lägenhetserbjudande som jag är väldigt nyfiken över. En tvåa på 60kvm. Så jag är nervös över det. Vill ju verkligen ha lägenheten men har inte sett den än. Tänk om den är skitful men att jag hinner drömma mig upp till himmelriket innan och sedan bli svinbesviken när jag väl tittar på den. Jag drömmer redan om tapeter, soffa, tavelramar, lakan, lysande jordglobar, ljusstakar och duschdraperier...

Usch, det är så mycket jag är nervös över. Framför allt tror jag faktiskt att jag är mest nervös över att jag inte riktigt kan sluta tänka på Herr Söt. Det hade jag verkligen inte räknat med och det är absolut inte väl tajmat alls. Det retar mig att jag kollar telefonen hela tiden, ler fjantigt åt töntiga saker, skrattar hysteriskt åt lama skämt och trallar käckt på skitdåliga låtar. Jag är inte kär. Men jag har över en helg förvandlats till en mjukis, och-det-vill-jag-inte-vara! Saft och kakor. Hallå, vart tog Annarki vägen?! Varför ska det bli såhär nu då?

Tror ni Valium kan hjälpa mig, på något sätt?

Måndagen var fantastiskt trevlig och Herr Söt är fortfarande söt. Han mötte upp mig på centralen och vi promenerade genom stan i höstvädret och tog en fika på ett mysigt ställe. Han är inte så gammal och ser ännu yngre ut, men det är något speciellt med honom som tilltalar mig. Vi har kul ihop och han har glimten i ögat. Han är äventyrlig och jag blir generad när han ser på mig. Jag kan inte minnas sist det hände.

Annars har det inte hänt så mycket. Jag jobbar på med det nya projektet och det är väldigt mycket att tänka på. Jobb, planering, problemlösning och budget. Därför var det skönt att komma ut lite ikväll och träffa min kära vän Gustav. Vi spelade biljard och snackade om livet. Han är bra, den där individen. Ja, individen. Han är nämligen väldigt individuell på ett härligt unikt sätt. Ikväll lägger jag mig med ett leende: nöjd att ha så bra människor omkring mig.. och dessutom rätt nöjd att ha vunnit några set i biljard också... ;)

Jag skulle ljuga om jag sa att lördagkvällen var kul. För det var den inte. Eller jo, förfesten var.. och att döma av bilderna jag hittade på kameran idag så var vägen till partyt också rätt najs. Men det var helt okej; rätt skönt att det inte gick överstyr. Jag var hemma i okej tid, brände inga pengar ute, och vaknade ganska utvilad i morse.

Idag var det fars dag och därför firades min styvfar Gertat under första halvan av dagen. För min del skedde detta genom att äta prinsesstårta till frukost. Senare på dagen var det dags att fira min kära far med hallonpannacottapaj och blomma. Farmor och farfar var på besök och vi åt en fantastisk middag med både panacotta och tiramisu till dessert. Ojoj. Tårtkalas med extra allt. Farfar verkade också vara på bra humör och stack för första gången ever till en liten slant i min tomma plånbok. Det var välbehövligt och väldigt oväntat; har faktiskt aldrig hänt innan (det brukar annars vara farmors lilla mission).

Ännu senare på kvällen gick hela familjen på rockmusikal. Det var R.E.N.T. som spelades, och jag tror att jag var den ända i sällskapet som uppskattade föreställningen, som framför allt handlar om sex, homosex, knark, sprit, horor och mer sex. Farmor och farfar verkade särskilt chockade under en scen, då två kossor hade galet och högljutt gruppsex med en kolaknarkad aktris. Ja men ni förstår ju...

Jag ser fram emot veckan som kommer. Utan svininfluensa. I morgon ska jag dessutom fika med Herr Söt så det ser jag extra mycket fram emot. Fortsättning följer om det, over and out.

Idag är det bubbel som gäller i dubbel bemärkelse. Det bubblar nämligen inom mig; en känsla jag hade glömt bort fanns men som jag känner igen nu när den är tillbaks. Bubbeeeeel!!! Jag är otroligt glad att vara frisk igen, och är galet nöjd med gårdagen. Var på jobbet för första gången på hela veckan. Började smida planer för nästa projekt. Fick löneförhöjning med några tusen. Tack. Hade några tyskar på besök i Svedala och träffade dem ute på kvällen, tillsammans med Herr Söt som är svensk men som också var i Berlin när jag var där. Vi kan kalla honom Herr Söt, det räcker för det talar väldigt mycket för sig självt.

Idag har jag shoppat på second hand, träffat min gamle morfar, umgåtts med mamma, städat och nu lyssnar jag på musik... DJ Tiësto och Markus Krunegård. Dock inte samtidigt. Det bubblar så mycket i mig att jag inte ens är särskilt avundsjuk på mina kära Stockholmsvänner som ska dansa trance till kungen, alltså Paul Van Dyk, ikväll. Jag är rätt nöjd med att hålla mig i Texas och gå på stadshotellet. Broberg har pre-game och det ska bli kul att umgås med henne och andra fantastiska vänner. Där ska drickas bubbel. Där är alltså den andra bubbelbemärkelsen.


Bubbel. Han är allt bra den där Herr Söt...

S
V
I
I
I
N
T
R
Å
K
I
G

Jag har ju fnissat lite arrogant åt alla dumma rön som har att göra med svininfluensan. För att inte tala om alla paranoida svenskar som tror att domedagen är nära. Jag vill fortfarande påstå att det är ganska löjligt av media att förstora upp dödstalen till otänkbara höjder och göra folk nervösa på kuppen. Men det säljer ju, så jag kan förstå orsaken till det.

Hur som helst. Nu har jag fått mig ett snäpp på grisnäsan. Jag tror nämligen att jag har fått det. Svininfluensan. Jag tror på allvar att det är vad jag har! Det är samma symptom som en vanlig förkylning, men detta är annorlunda. Det känns lite värre. Allt gör svinont, liksom. Jag har nu haft feber i tre dagar, hosta som skär som knivar i halsen och som aldrig tar slut när den väl börjar, och dessutom har jag en snuva som.. ja, jag ska inte ens gå in på det. Utöver dessa mer vanliga symptom har jag en bedrövlig yrsel, hör dåligt och mår illa. Jaja, jag ska sluta klaga. Tro mig om ni vill. Såhär ser jag numera ut i alla fall: