Det kanske är så man borde säga efter en lång, som det verkar vara, dvala. Men skenet kan bedra och i själva verket har jag varit mer aktiv sedan jag skrev sist (maj) än någonsin, tror jag.

Låt mig förse er med en snabb uppdatering.

Jobbet har gått väldigt bra och jag har fortfarande min tjänst som projektledare. Anordnade precis ett event som lockade 65,000 personer och bättre ska det bli!

Herr Söt går det också bra med. Han och jag bor numera i ett slott i centrala Göteborg, "mett i schmeeeeten vettu!", som man säger här i götet. Herr Söt är underbar på alla sätt och vis och han gör mig lycklig!!! Vi åker till Thailand på kärlekssemester om en månad, i över en månad.

När det kommer till min blogg har jag ju hållt mig ganska laid back ett tag. Har helt enkelt varken haft motivation eller lust att skriva. Vet inte om detta kanske blir mitt sista inlägg, eller om jag kanske kommer få upp min lust igen. Oavsett är jag inte redo att släppa taget helt, och den kommer därför få ligga kvar ett tag till.

Jag säger som det gamla ordspråket - den som lever får se. Njut av livet tills vi hörs nästa gång. Tjipp tjopp!

Idag har jag sommarklänningen på mig till jobbet. Det känns underbart härligt och jag myser i hela kroppen. Jag myser också därför att Herr Söt och jag tog sovmorgon idag och för att jag inte kommer vara på jobbet förrän klockan 10. Dessutom har jag inga möten, inte lika mycket stress som vanligt, och en underbar sol som kommer att stråla in igenom mitt kontorsfönster.

Jag myser också för att jag ser fram emot en pangsemester i Amsterdam i sommar, som följs av en båtluff i de grekiska öarna. Och jag kan inte hjälpa det, men hoppas lite egoistiskt-turistiskt att den grekiska krisen drar ner ekonomin som hårdast just precis när jag är där. Sedan kan det bli bra igen. Jag myser dessutom för att jag ska ta dykcertifikat. Och för att lägenheten Herr Söt och jag har tittat på kanske snart blir vår.

Jag tar orden ur Petters mun och säger - Det går bra nu, kompis det går bra nu.

Lånade bilen och överraskade Herr Söt igår. Skrämde skiten ur honom när jag iklädd en svart luvjacka frenetiskt ringde på hans dörr ifrån den mörka trappuppgången strax innan midnatt. Han trodde nog att det var bödeln som kom på besök. Men min skrämseltaktik hade en positiv inverkan på kvällens outcome; när nerverna ligger på utsidan så känner man mer. Och vi hade en väldigt mysig kväll och natt där vi kände mycket för varandra.

I morse vaknade vi upp, fortfarande tätt omslingrade, och pussades god morgon. Länge. Lite för länge. För när jag senare gav mig ut för att parkera om bilen, mötte jag den där damen som ingen vill möta. Med tunga steg gick jag mot bilen, befarade det värsta men hoppades ändå på att ha blivit förskonad. Det hade jag givetvis inte. På rutan satt den här och lyste mot mig, i solens färg. Men olikt solen gjorde den mig inte lycklig. Jag svor för mig själv att jag skulle ramma lapplisehelvetet med bildörren på tillbakavägen, men hon hade redan hunnit pipa iväg. De är lika kvicka som kackerlackor. ...Och tur var ju det för Lisan, för jag hatar kackerlackor..! Grr.

Idag celebrerar jag dubbelt. Detta är mitt 500:e inlägg, och dessutom är det Anna-dagen. Detta har firats genom att jag har sökt jobb halva dagen. Kukjobbsökning. Det är fan så svårt att veta vad man vill göra med sitt liv. Det är lätt att bli bitter.

Dagen till ära har jag ändå bestämt mig för att avsluta med glans. Kanske inte av anledning till tidigare aspekter, utan snarare för att jag vill. Är trött på att vara grinig. Så nu drar jag till Göteborg.

Att livet har sina ups and downs är verkligen någonting både jag och mina vänner fått erfara den sista tiden. November har nog aldrig gjort sig mer påmint än i år. Åtminstone så är livet händelsefullt och det är ytterst sällan det känns som att tiden står still.

Den största anledningen till att jag känner att det suger är att ingenting någonsin blir som man har tänkt sig. Ja, det kanske kan vara charmigt ibland, men för min del söker jag stabilitet. Det känns drygt att jobbet jag trodde att jag hade säkrat kanske hänger lite löst nu; på grund av ekonomiska problem vet jag inte om projektet blir av eller ej, och det är ingenting jag kan kontrollera. Samtidigt trillar det just nu in lägenheter - har 4 st på G - men det är givetvis svårt att tacka ja till någon av dem, eftersom jag är osäker på min inkomst efter nyår. Förhoppningsvis så kommer det att ordna upp sig, men som läget ligger just nu har jag all anledning att oroa mig. Hade det inte varit för Herr Söt skulle jag nog känt mig ganska uppgiven, men oftast så rycker jag liksom ändå på axlarna och litar på att det ordnar sig. Han gör mig glad, får mig att le åt småsaker och ger mig energi. Massor och massor av positiv sådan.


Idag hade jag ett möte både med min nuvarande chef, min eventuellt blivande chef och bankens VD. Min eventuellt blivande chef hade jag också ett möte med under konferensen i Berlin, några timmar efter att Herr Söt och jag hade salsadansat oss svettiga en tidig morgon på den där nattklubben, och sedan kyssts till ljudet av de gamla kyrkklockorna. Ja, han kanske nafsade lite på mig också. Okej jag erkänner - han nafsade ganska mycket. Och dessa nafsanden resulterade i ett eller flera vackra sugmärken som jag ihärdigt försökte att dölja för den blivande chefen på mötet. Jag trodde att det hade lyckats, men efter mötet idag innan han åkte till flygplatsen viskade den blivande chefen i mitt öra:


" - Oh, I see that you don't have any blue bitemarks on your neck today... "


Jag utbröt i ett frenetiskt asgarv och svarade att jag hade trillat i en trappa i Berlin och slått i halsen...
Han trodde mig inte. Det trodde jag inte att han skulle göra heller. I annat fall kanske jag hade blivit nervös om chefen hade sagt så till lilla mig, men om det är någonting den här veckan har lärt mig så är det att alla problem är relativa.


I morgon ska jag ut och resa!

Monday, bloody monday. Nä. Så farlig har den inte varit. Men den har gått väldigt långsamt. Och i morgon kommer tisdag. Sedan kommer onsdag. Sedan kommer to... jaha, ni kanske redan vet det.

Men... alltså, det känns som att dagarna bara lunkar fram och att det aldrig blir helg. (Kanske beror på att förra helgen tog slut igår?) Jag känner mig väldigt ostimulerad men samtidigt är jag pirrig, smånervös, "edgy".. Jag har precis påbörjat ett nytt projekt med jobbet och det är redan väldigt mycket att tänka på. I morgon ska jag även hålla i ett viktigt möte på jobbet där jag vill göra ett väldigt bra intryck. Är ganska nervös över det. Dessutom är jag orolig och spänd över min framtida karriär.. har ju en grej på gång som jag ber till gudarna kommer bli bra. Men klarar jag av det? Lilla jag, liksom..?!

Utöver det så har jag fått ett lägenhetserbjudande som jag är väldigt nyfiken över. En tvåa på 60kvm. Så jag är nervös över det. Vill ju verkligen ha lägenheten men har inte sett den än. Tänk om den är skitful men att jag hinner drömma mig upp till himmelriket innan och sedan bli svinbesviken när jag väl tittar på den. Jag drömmer redan om tapeter, soffa, tavelramar, lakan, lysande jordglobar, ljusstakar och duschdraperier...

Usch, det är så mycket jag är nervös över. Framför allt tror jag faktiskt att jag är mest nervös över att jag inte riktigt kan sluta tänka på Herr Söt. Det hade jag verkligen inte räknat med och det är absolut inte väl tajmat alls. Det retar mig att jag kollar telefonen hela tiden, ler fjantigt åt töntiga saker, skrattar hysteriskt åt lama skämt och trallar käckt på skitdåliga låtar. Jag är inte kär. Men jag har över en helg förvandlats till en mjukis, och-det-vill-jag-inte-vara! Saft och kakor. Hallå, vart tog Annarki vägen?! Varför ska det bli såhär nu då?

Tror ni Valium kan hjälpa mig, på något sätt?

Måndagen var fantastiskt trevlig och Herr Söt är fortfarande söt. Han mötte upp mig på centralen och vi promenerade genom stan i höstvädret och tog en fika på ett mysigt ställe. Han är inte så gammal och ser ännu yngre ut, men det är något speciellt med honom som tilltalar mig. Vi har kul ihop och han har glimten i ögat. Han är äventyrlig och jag blir generad när han ser på mig. Jag kan inte minnas sist det hände.

Annars har det inte hänt så mycket. Jag jobbar på med det nya projektet och det är väldigt mycket att tänka på. Jobb, planering, problemlösning och budget. Därför var det skönt att komma ut lite ikväll och träffa min kära vän Gustav. Vi spelade biljard och snackade om livet. Han är bra, den där individen. Ja, individen. Han är nämligen väldigt individuell på ett härligt unikt sätt. Ikväll lägger jag mig med ett leende: nöjd att ha så bra människor omkring mig.. och dessutom rätt nöjd att ha vunnit några set i biljard också... ;)

Jag skulle ljuga om jag sa att lördagkvällen var kul. För det var den inte. Eller jo, förfesten var.. och att döma av bilderna jag hittade på kameran idag så var vägen till partyt också rätt najs. Men det var helt okej; rätt skönt att det inte gick överstyr. Jag var hemma i okej tid, brände inga pengar ute, och vaknade ganska utvilad i morse.

Idag var det fars dag och därför firades min styvfar Gertat under första halvan av dagen. För min del skedde detta genom att äta prinsesstårta till frukost. Senare på dagen var det dags att fira min kära far med hallonpannacottapaj och blomma. Farmor och farfar var på besök och vi åt en fantastisk middag med både panacotta och tiramisu till dessert. Ojoj. Tårtkalas med extra allt. Farfar verkade också vara på bra humör och stack för första gången ever till en liten slant i min tomma plånbok. Det var välbehövligt och väldigt oväntat; har faktiskt aldrig hänt innan (det brukar annars vara farmors lilla mission).

Ännu senare på kvällen gick hela familjen på rockmusikal. Det var R.E.N.T. som spelades, och jag tror att jag var den ända i sällskapet som uppskattade föreställningen, som framför allt handlar om sex, homosex, knark, sprit, horor och mer sex. Farmor och farfar verkade särskilt chockade under en scen, då två kossor hade galet och högljutt gruppsex med en kolaknarkad aktris. Ja men ni förstår ju...

Jag ser fram emot veckan som kommer. Utan svininfluensa. I morgon ska jag dessutom fika med Herr Söt så det ser jag extra mycket fram emot. Fortsättning följer om det, over and out.

Idag är det bubbel som gäller i dubbel bemärkelse. Det bubblar nämligen inom mig; en känsla jag hade glömt bort fanns men som jag känner igen nu när den är tillbaks. Bubbeeeeel!!! Jag är otroligt glad att vara frisk igen, och är galet nöjd med gårdagen. Var på jobbet för första gången på hela veckan. Började smida planer för nästa projekt. Fick löneförhöjning med några tusen. Tack. Hade några tyskar på besök i Svedala och träffade dem ute på kvällen, tillsammans med Herr Söt som är svensk men som också var i Berlin när jag var där. Vi kan kalla honom Herr Söt, det räcker för det talar väldigt mycket för sig självt.

Idag har jag shoppat på second hand, träffat min gamle morfar, umgåtts med mamma, städat och nu lyssnar jag på musik... DJ Tiësto och Markus Krunegård. Dock inte samtidigt. Det bubblar så mycket i mig att jag inte ens är särskilt avundsjuk på mina kära Stockholmsvänner som ska dansa trance till kungen, alltså Paul Van Dyk, ikväll. Jag är rätt nöjd med att hålla mig i Texas och gå på stadshotellet. Broberg har pre-game och det ska bli kul att umgås med henne och andra fantastiska vänner. Där ska drickas bubbel. Där är alltså den andra bubbelbemärkelsen.


Bubbel. Han är allt bra den där Herr Söt...

S
V
I
I
I
N
T
R
Å
K
I
G

Mitt jobb är utmanande och inspirerande. Detta ledde till att jag i torsdags slängdes in i guidekarusellen, som jag så länge har försökt att hålla mig utanför. Jag sammanfördes med en grupp på 40 personer och tog dem med på en rundtur i Texas. Det gick bra. I slutet fick jag till och med en present - en Boråsmugg!

I övrigt har veckoslutet varit ganska händelserikt. Då syftar jag till gårdagen. Efter jobbet kilade jag iväg till gymet och stod på Crosstrainern i någon timma, därefter blev det solning, som följdes av bastubad. Väl hemma och nyduschad kände jag mig ren, fräsch och redo för kvällen.

Några timmar senare var jag på krogen med älskade J & c/o. J kommer flytta ifrån mig för att söka lyckan på annat håll - hon lämnar mig när jag väl kommer tillbaks till gamla Texas och det känns jättetråkigt. Hur som helst så är vår vänskap starkare än vilken lands-, stads-, eller kommungräns som helst, så vi kommer nog överleva även denna gången. Det kommer i alla fall bli tomt utan henne här. Kvällen avrundades hemma hos J och i sällskap med Grannen. Skojbråk, deeptalk och tokdäckning på soffan. Tur är i alla fall att han finns kvar i huset.

Ikväll har det inte hänt mycket. Inget alls faktiskt. Och det har varit fantastiskt skönt. Är otroligt trött och sliten från separationen med Drogen. Utmattad, liksom. Så sova känns som en bra idé. Dags nu. Tjipp tjopp!

En kväll i Götet. Har sett "Publiken" på Stadsteatern. Hade förväntat mig att lämna lokalen med en känsla av upprymdhet och glädje. Istället känner jag mig totalt förvirrad. Vad handlade den egentligen om? Vad var meningen med dessa tre timmar?

Min teori är att kontentan av föreställningen kort och gott symboliserar att saker och ting inte alltid är som de ser ut att vara. Men jag har ingen aning. Det kanske är exakt detta som teater handlar om. Utrymme för egna reflektioner och sådant. Då har jag kanske satt huvudet på spiken trots allt.

Så mycket blandade känslor och intryck. Gammal och ny vänskap. Bowling och soffindolens. Shopping och pengaångest. Fylla och begär. Nykterhet och åtrå. Lägenhetsletande. Fantiserande. Oxfilé och spykänsla. Tårar och skratt. Känslor av ensamhet, saknad, men även osaknad. En annan känsla av det enkla i att bara vara jag. Mig. Jag och mig själv. Solum fortist est, som de gamla grekerna sa.

Jobbiga telefonsamtal och sena nätter. Spikmatteliggeri, svenska filmer och måleri. Tvätt, städ och hyllsnickeri. Från scratch. Och som vanligt en förtjusande irritation över att det aldrig riktigt blir som man tänkt sig.

Har haft en hel del för mig; det har förutom att en medelarbetsdag för mig förra veckan bestod av 12 timmar har det hänt en del andra saker också. Bland annat...:

Avanten
Jag har fått tjänstebil!!! En Audi A4 Avant med extra allt. Gratis bensin och gratis extra allt. Så numera cruisar jag Allan så fort jag har möjlighet; lyssnar på hög musik och gasar satan på motorvägen.

Våldgästandet
Har bott in mig i Yohannas lya i helgen. Hela helgen. Vi har druckit bananskumvin, ätit godis, kollat film och snackat crap. Har sovit på hennes spikmatta två nätter på raken nu. På allvar. Det är skitgött.

Twilight
Ja, jag vet. Jag som sa att jag aldrig skulle se den råkade slinka dit. Rejält. Ja, jag vill ligga med Robert Pattinson. Detta kommer att utvecklas i ett senare inlägg.

Designers
De är här - projektet har startat - och ikväll var det middag. Fint. Givetvis fann jag mig tillrätta bredvid en amerikan. Ehh.. inte så otippat kanske? I morgon blir det introduktion för alla deltagare i projektet, inte endast för designerna.

Beundrarskaran
Var som nämnt i tidigare inlägg på bio med Yohanna, Zandrich och hennes "kompis" som har Downs. Jag försökte göra ett gott intryck som vanligt och vara trevlig, men det resulterade dagen efter i ett krismöte på Zandrich's jobb, där killen diskuterades. Detta eftersom han hade blivit kär för första gången, och det var i mig. Han hade tydligen undrat om jag hade någon form av störning så att han kanske kunde ha en chans. Zandrich svarade att det var någonting konstigt, hon hade svårt att sätta en diagnos på mig... Gullig tragikkomik på något vis. Dessutom finns det någon som vill ta med mig ut på nattpromenader under en filt, och en annan som skämtsamt har sagt att han "alltid kan lämna sin fru för mig".. Och detta har hänt endast under de tre senaste dagarna! Herregud, vad har hänt?! Min kära Drog är i övrigt i San Francisco just nu. Ass.

Planering
Kommande vecka innebär styrande av workshop. 70 personer från världen över kommer hit och jag ska ta hand om den. Detta innebär planering, mycket jobb och inga sena kvällar.. öh, eh, ajustdetja. Sovdags.