Monday, bloody monday. Nä. Så farlig har den inte varit. Men den har gått väldigt långsamt. Och i morgon kommer tisdag. Sedan kommer onsdag. Sedan kommer to... jaha, ni kanske redan vet det.

Men... alltså, det känns som att dagarna bara lunkar fram och att det aldrig blir helg. (Kanske beror på att förra helgen tog slut igår?) Jag känner mig väldigt ostimulerad men samtidigt är jag pirrig, smånervös, "edgy".. Jag har precis påbörjat ett nytt projekt med jobbet och det är redan väldigt mycket att tänka på. I morgon ska jag även hålla i ett viktigt möte på jobbet där jag vill göra ett väldigt bra intryck. Är ganska nervös över det. Dessutom är jag orolig och spänd över min framtida karriär.. har ju en grej på gång som jag ber till gudarna kommer bli bra. Men klarar jag av det? Lilla jag, liksom..?!

Utöver det så har jag fått ett lägenhetserbjudande som jag är väldigt nyfiken över. En tvåa på 60kvm. Så jag är nervös över det. Vill ju verkligen ha lägenheten men har inte sett den än. Tänk om den är skitful men att jag hinner drömma mig upp till himmelriket innan och sedan bli svinbesviken när jag väl tittar på den. Jag drömmer redan om tapeter, soffa, tavelramar, lakan, lysande jordglobar, ljusstakar och duschdraperier...

Usch, det är så mycket jag är nervös över. Framför allt tror jag faktiskt att jag är mest nervös över att jag inte riktigt kan sluta tänka på Herr Söt. Det hade jag verkligen inte räknat med och det är absolut inte väl tajmat alls. Det retar mig att jag kollar telefonen hela tiden, ler fjantigt åt töntiga saker, skrattar hysteriskt åt lama skämt och trallar käckt på skitdåliga låtar. Jag är inte kär. Men jag har över en helg förvandlats till en mjukis, och-det-vill-jag-inte-vara! Saft och kakor. Hallå, vart tog Annarki vägen?! Varför ska det bli såhär nu då?

Tror ni Valium kan hjälpa mig, på något sätt?