Det är så SJUKT! Nu har det hänt igen. Ännu en massaker; ytterligare liv som har gått till spillo på grund av att ännu en idiot ville "bli känd". Nu börjar det bli så vanligt att man inte längre reagerar lika starkt, det känns ungefär som det gör när det har skett "ännu ett mord" eller "ännu en våldtäkt". Man blir inte längre speciellt upprörd, trots att det är precis lika hemskt idag som alla de andra gångerna. Men det hör på något vis till vardagen. Så vad gör vi åt det?

Ja, det ju går att påstå att vapenlagarna i USA inte är tillräckliga. Men det känns som att det går en våg av denna typen av mord över hela världen, och inte enbart i det vapenliberala landet i väst. Det är bara en tidsfråga innan detta faktiskt händer i Sverige. Frågan är vilken skola, vilken gata eller vilket köpcentra som kommer att beskjutas. Vad gör vi åt det?!

Uppenbarligen har dessa unga människor problem med sig själva, och det går att skylla på deras idioti, men alla de unga killarna som begår dessa brott vill uppenbarligen synas. Det är dags för samhället att agera, att öppna våra ögon och öron. Att våga. Att jobba hårdare för och lägga mer resurser på att hjälpa utsatta barn - vår framtid - och förebygga att sådana här saker sker innan massakrerna blir vardag för oss och vi inte längre bryr oss lika mycket.

Nu ska jag till skolan. Får väl hoppas att det går bra då...

Igår vad det första advent och Galenpanna, Ingrid och jag gick till kyrkan. Det var otippat, eller hur? Det var minst sju år sedan jag besökte en kyrka sist, och jag måste säga att det var lite av en besvikelse. Det var inte direkt Domkyrkan vi var inne i, utan en liten träig liten lokal som bestod av hälften kyrka-hälften bibliotek. Och korset var i plast. Man fick liksom inte den där känslan av Allsmäktighet och Respekt som man kan få i en större kyrka. Det hade jag förväntat mig.

Men några intressanta saker hände när jag var där.
Enligt "dagordningen" stod det att det skulle vara dop under gudstjänsten, och man hade förväntat sig att det skulle komma fram ett par med en liten söt bebis för att inviga den. Istället kom kyrkoaktiva Achmed 25 år och flykting, fram till prästen och ville döpas in i den kristna tron. Absolut inget fel på det. Men då prästen började prata om att Achmed är välkommen till den demokratiska tron istället  för det stängda islam, blev jag lite konfunderad. Borde man verkligen säga så? Dessutom kunde jag inte undgå att fundera på om Achmed verkligen inte bara ville att papprena som han skickar in till migrationsverket skulle se lite "bättre" ut genom att visa att han är kristen och hjälper till i kyrkan. Jag kanske är för misstänksam. Oavsett vilket så hoppas jag att Achmed får stanna, han verkar vara en bra kille.

Dessutom var prästen väldigt nymordig, inte alls gammaltraditionell där han pratade om Jesus, Gud och Djävulen. Nej, han pratade om nytida svenska artister, våld, om samhälls- och miljöproblem. Det var en bra detalj tycker jag, att uppmärksamma människor på vad som faktiskt händer i världen och att få dem att reflektera. Dock saknade jag en första advents-predikan, saknade det dystra ljuset och kören och orgeln och målningarna i taket... Galenpanna och jag nämnde faktiskt på hemvägen i förbifarten att vi kanske skulle gå till Domkyrkan på andra advent. Får väl se hur det blir. Lär ju förvisso vara bakis då eller nåt.

Har för övrigt haft väldens tråkigaste helg. Gråtit mig igenom allting och de få stunderna där jag inte har gråtit har jag försökt att plugga. Har gått åt helvete. Inlämning i morgon. Behöver nog inte säga vad jag ska göra idag....