Frankfurt
Jag har haft några händelserika dagar. Messe Frankfurt är ett gigantiskt område som också kan kallas "Svenska Mässan, släng dig i väggen en miljon gånger!" Typ.
Mestadels har jag stått i en monter; sålt våra produkter, marknadsfört events och försökt att få folk att gå med i vår organisation. Det gick bra. Dessutom har jag haft ett flertal intressanta möten, vilka har gett mig styrka att fortsätta genomföra de events som jag jobbar med. Jag har också varit på fest i en sakral kyrka; dansat till Scooter och druckit gratis prosecco. Vilken hädelse!
En sak hände dock, och den var väldigt jobbig. Jag fick på måndag morgon reda på att min älskade morfar Yngve hade gått bort. Han var väldigt gammal, och mådde inte bra, så det var väntat. Men det var jobbigt att stå på mässan tillsammans med massa representabla och konservativa tyskar just då. Helst av allt ville jag vara hemma i Texas, krama mamma och vara ledsen med henne. Som tur kom Herr Söt ner till Frankfurt just den dagen och han lånade hämningslöst ut sin axel till mig att gråta på. Nu är det bättre. Morfar lider inte mer. Det var bäst för honom vad som hände, trots att det är jobbigt för oss anhöriga.
Vila i Frid, morfar. Och hälsa mormor.
Vi kom hem i onsdags. Tack och lov så kom vi hem. Katla har ju ställt till det för flygtrafiken, och trots att Frankfurt var bra hade jag inte viljat stanna kvar en dag till. Hette inte draken i Bröderna Lejonhjärta Katla, förresten?
Ich reise nach Frankfurt
Okej jag har mycket för mig. Mitt jobb kräver mycket tid och jag har helt plötsligt blivit både manager och projektledare och det är en ständig jakt efter nya tillägg och händelser för att utveckla mitt arbete och projekten som tillhör det. Men jag mår bra; det är kul och jag får resa. Just nu sitter jag på Landvetter Flygplats och väntar på att flyget till Frankfurt ska avgå. Jag ska vara där i tre dagar, jobba på mässa och "representera" företaget, som det så fint heter.
Herr Söt kommer också ner, och det för tankarna tillbaka till Berlin. Mys.
Jag ska försöka blogga lite oftare, ser att ni fortfarande kikar in vilket jag tycker är kul. Nu, boarding. Hasta la vista!
Hello Africa, tell me how you doin'
Egypten var i alla fall helt magiskt. Trots både ihärdiga småkryp och araber är det nästan så att jag saknar dem nu när jag är hemma i lamslagna Sverige. Solen gassade hela dagarna, himlen var klarblå och vattnet var kristallklart. Nej, alltså, läs igen: K R I S T A L L K L A R T. Aldrig någonsin har jag upplevt ett sådant vatten. När jag låg på ytan och förföljde färgglada meterlånga fiskar med snorkel och cyklop, kunde jag samtidigt spana på Herr Söt som låg 25 meter ner och bubblade med sin syrgasmask - så klart var det. Att sedan vattnet innehöll allt ifrån vackra koraller till havssköldpaddor gjorde ju inte Röda havet mindre magiskt. Det sägs förresten att anledningen till varför Röda havet kallas just som det gör beror på att de röda Sinaibergen avspeglar sig i vattnet och lämnar ett rött sken. Jag ljuger inte när jag säger att ökenlandskapet är helt underbart, och Sharm El Sheikh är verkligen ett paradis utöver dess like. Dessvärre har Sharm förvandlats till ett litet Las Vegas, med blinkande discolampor längs strandpromenaden, och med araber utklädda till Schejkar som dansar "typiskt autentiska danser" till Dr. Albans gamla dängor. Men jag klagar inte. Vi fick gjort allt vi tänkte vi skulle göra; rida kamel, dyka, snorkla, sola, shoppa billiga kopior, dricka paraplydrinkar, dansa, känna sanden mellan tårna...
Jag känner mig nyladdad och redo att börja arbeta. Att komma bort var precis vad jag behövde. Tack, Herr Sötast. Du är fan i mig helt underbar.
Kameler är högre än man tror, kan jag lova!
Sharm El Sheikh
Bortsett från det så har livet lekt med mig. Jag har nämligen blivit överraskad av fina Herr Söt. I fredags tog han med mig till Lindgrens Krog i Texas, där vi åt oxfilé och drack rödvin. Myselimysmys! När vi satt där frågade han mig vad jag gjorde på onsdag och jag svarade att jag inte visste. Han tog då upp sin I-phone och visade ett bildspel för mig. Den första bilden föreställde en karta som visade Egypten. Därefter fortsatte det med bilder på kameler, stränder, solnedgångar, och ytterligare kartor över Egypten - med fokus på Sharm El Sheikh. Jag vågade inte riktigt tro att vad jag misstänkte kunde vara sant, så jag tänkte att han skulle ta med mig ut på en orientalisk restaurant och tyckte att bilderna passade in eftersom vi hade pratat mycket om Egypten det sista. Och jag log lite undrande. Men så sa han:
"- Du fattar att vi kommer vara där nästa vecka va?"
Ja. Och så är det. På onsdag tar min kärlek med mig till en veckas sol, bad, dyk och kamelridning i Sharm El Sheikh. Så nu återstår det bara för mig att säga: In your face, bitches!
Kristianstad
Jag har ju ännu inte berättat om helgen som gick! Det beror egentligen mest på att jag inte riktigt vet vart jag ska börja...
Jag åkte till Herr Söt på torsdagen. Hade en uuurmysig kväll med hemmalagad middag, därefter en uuurmysig frukost innan jag gav mig av mot sydligare breddgrader, nämligen Kristianstad. I mitt sällskap hade jag Emci och då vi efter en ofantligt trevlig tågresa var überladdade så mötte vi äntligen upp Yohanna på Kristianstads tågterminal.
Hem till henne, pussar och kramar, musik!, rödvin, volter, soffhäng, piff och lägenhetsinspektion hanns med innan vi gav oss ut på Kristianstadstan. Vi firade vår ankomst med en härlig middag på Banken. Egentligen hade vi pratat om att ta det lugnt den där kvällen, och vi ljög så bra att vi nästan trodde oss själva när vi sa det. Men vi kom inte hela vägen utan gick all in och landade inte hemma hos Yohanna igen förrän 05. Under den tiden hade vi hunnit med att bland annat bekanta oss med halva Kristianstad, hängt med chefen till pappersbruket i Bromölla, bli bjudna på kopiösa mängder vin och shots, fått med hela krogen att sjunga för Emci på hennes födelsedag, pussat på varandra och andra, besökt en skatebutik, fått några telefonnummer, dansat trance, blivit förföljda av konstiga killar som heter Ha, fått vansinnesutbrott på Mc Donalds, och beställt en privatplanstur från Göteborg till nästa gång vi ska till Kristianstad.
Lördagen var precis lika fantastisk. Vi väckte Emci med prinsesstårta och åt upp nästan hela till frukost. Därefter ansiktsmask, SMS-mania, dans, inga volter pga. huvudvärk, shopping... Emci önskade sig en brandman i födelsedagspresent och vi fixade ett helt gäng åt henne. Vi lagade en grym middag på kvällen och spelade ölspel med shotglas. Resultatet blev ännu en galen utekväll som delades upp i besök på både Banken och Grand. Där dansade vi till både schlager och techno, vi sjöng på scenen, träffade poliser, posade för kameror, lärde känna andra halvan av Kristianstad, gjorde "bom" (- internskämt som bara "vi som var där" fattar), och körde en högljudd efterfest hemma hos Yohanna, som avbröts av arga grannar. Jag förstår dem.
Söndagen representerade vilodagen. Hemresa. Ledsamheter och trötthet. Ett avslut i Herr Söts varma säng.
I love these ladies
Nu är det helt plötsligt helg igen, och jag kommer tillbringa hela perioden i Göteborg. Det börjar om en timma. Naaajs..!
Dagdrömmar
Jaa, Berlin ist super!
Berlin, Berlin, Berlin... I vilken ände ska jag börja berätta om Berlin? En bomb av kultur, språk, upplevelser... Man kan glida runt i den där staden till tidernas ände och fortfararande bara upptäcka mer. Mitt program för helgen bestod framför allt av arbete, networking, nya intryck, glamour, vin och dans. Konferensen höll på i tre dagar och handlade om ljusdesign. Anledningen till att jag var där är därför att jag numera arbetar med evenemang inom detta område. En av mina arbetsgivare från Berlin bjöd ner mig eftersom han ansåg att det är bra för mig att få insikt i vad ljusdesign är. Det var väldigt givande; fick träffat många intressanta och framgångsrika karaktärer, bekantade mig med gamla vänner och hann med några möten med mina chefer. Tack vare dessa möten vet jag vad jag kommer att göra i framtiden, tjoho!
När helgen kom blev det mindre business och mer shopping. Fredagen bestod av en klubbkväll på supercoola Spindler & Klatt, och följdes upp av en sightseeing- och shoppingdag i Östberlin. Lördagkvällen var supernajs; först tog vi en drink i hotellbaren på Ku'damm 101 (ett för övrigt väldigt bra hotell) innan vi stack vidare till en galamiddag. Den var anordnad för de 1500 deltagarna på konferensen och ägde rum i Palais am Funkturm. Under middagen var det prisutdelning och livemusik. Det var fri bar hela kvällen, så festen pågick fram till 04. Eftersom vissa av oss kände sig väldigt unga valde vi att gå vidare. Jag, söt-Andreas och holländaren Rogier hamnade på Havanna Bar och dansade salsa fram till 07. Därpå efterfest, så jag kom inte i säng förrän kl. 10.30 på söndag morgon. Behöver jag berätta att jag var trött under hemresan? Dessutom har jag blivit sjuk så idag är jag hemma ifrån jobbet: ligger i soffan med feber och hosta. Jag kanske inte är så ung som jag kände mig...
Med två av mina nyfunna Australiensiska vänner på Spindler & Klatt
Berlin!
Ahh, om fyra timmar lämnar jag Texas. Sova kan ju vara en bra idé innan dess... Jaa, das is gut.
Snart belägrar jag
en av Europas absolut bästa städer! aaaahhh...!!
Karlstad från andra sidan
Det var en annorlunda upplevelse att återvända till Karlstad. Denna gång var jag nämligen inte student längre, utan jag fick se stan ur ett annat perspektiv. Helgen tillbringades med vackraste Charli och hennes fantastiska kusin Alex. Mycket av tiden gick åt till att soffhänga hos Alex. Alla mer eller mindre på hög. Mys. Men förutom kramkalaset hann vi också med mycket annat. Till exempel så hade vi biljardmaraton, drack rödvin, åt finmiddag med oxfilé och champagne (på en nyöppnad och väldigt trevlig restaurang i Karlstad vid namn Via Appia), drack Jäger i armkrok, promenerade i regnet, cyklade på enhjuling, såg på film, snackade mycket - märk: vääldigt mycket skit, kedjerökte, kräktes, filosoferade, skrattade åt pensionärer, älskade varandra, drack vitt vin, rom, kamikaze, öl, massa vatten, åt pizza på Vedugnen och lassvis med Ben & Jerry-glass. Härliga människor. De tycker också om att fånga dagen. Jag är kär i bägge två.
Karlstad
I morgon åker jag till Karlstad. Det ska bli grymt najs att återvända och träffa nära och kära. Egentligen finns det två orsaker till varför jag återvänder. Dels ska det bli skönt att komma ifrån Texas ett tag och få distans.. till allting... Dessutom kommer min älskade bästaste fantastiska och underbara bästa vän Charli vara där! Vi har inte setts på ett år och det ska bli härligt att ta del av hennes energi och asgarv igen. Vi ska dricka kopiösa mängder av vin, snacka skit och bara vara. Det är precis vad jag behöver just nu.
Tar bilen upp, ensam. Ska sjunga tills halsen inte klarar mer och få ur mig rubb och stubb. Spännande ska det bli. Hoppas avståndet från allt här hemma ger lite klarhet och perspektiv. Jag längtar!
Bienvenida a Tijuana
Back in the days, good ol' times in Mexico. Vill resa igen.
Ett kärleksbrev
Borta bra men hemma bäst?
New York
Skall någon åka till NYC så rekommenderar jag Gershwin Hotel, som är både ett hotell och ett hostel, mitt på Manhattan (7th East 27th Street). Billigt och med bästa läget!
The Big Apple
St. Louis
Everything happens for a reason
Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. När vi vaknade hemma hos Steve-O i Charlotte på onsdagmorgonen ringde vi flyginformationen för att dessvärre få reda på att flygen till Karibien var inställda på grund av tropiska stormar. Jag grät som en bortskämd fjortonåring och började panikleta resor till någon annanstans. De var sjukt dyra, så jag tappade allt hopp. Men någon timma efter den dåliga nyheten fick Drogen ett samtal från hans mamma; hon berättade att Drogens underbara mormor June, som har haft cancer en längre tid, nu ligger på dödsbädden. Drogen och hans mormor har ett speciellt band - man kan se det i deras ögon när de tittar på varandra. Ingen annan kan riktigt förstå. Så beslutet var enkelt.
Vi satte oss i bilen och körde mot St. Louis, en 13 timmars resa. Vi åkte genom North Carolina, South Carolina, Georgia, och Tennessee, innan vi beslutade oss för att stanna i Nashville och hälsa på en vän till Drogen. Vi stannade där över natten innan vi reste vidare... Kentucky, Illinois, och slutligen St. Louis i Missouri. Grandma June var i väldigt dåligt skick men jag tror vi gjorde hennes helg och kanske sista dagar vid livet. Dessutom var vi runt och såg St. Louis - en otroligt cool stad!!!
Igår reste vi tillbaka; Missouri, Illinois, Indiana, Kentucky, Virginia, Tennessee, och slutligen North Carolina. Mycket konstigt som hände längs vägen - jag kan ju bara säga att folket i bergen i Kentucky är galna och inte att leka med!
Nu är jag är tillbaka i Boone igen med en konstig känsla av välmående och sorg, inte så mycket för att jag inte fick rest till Karibien (det finns ju kvar!), utan för att det förmodligen var sista gången jag fick se Grandma June vid livet. Att se Drogen så ledsen som han är, är förmodligen det värsta utav allt. Det gör ont att inte kunna påverka utgången, att bara avvakta och försöka finnas där. Det gör sjukt ont att se honom, den starka personen han är, gråta.
St. Criox
Paradise
