Partidebatten
Och så tillbaka till Sverige. TV:n står på och visar reprisen av debatten mellan Mona Sahlin och Herr Reinfeldt. Jag "missade" den första sändningen eftersom jag istället gjorde någonting jag inte ens minns. Denna gången står TV:n på men ljudet är av. Att titta på Svensk partidebatt är som att se på när två sniglar har sex - det händer ingenting. Jag tycker tyvärr att det är ovärt att genomlida dessa debatter. Jag har helt enkelt inget engagemang att engagera mig i människor utan engagemang. För så känns det. Och jag är nog inte ensam. Jag, likt många andra svenskar kommer således att lägga min röst baserad på de egna förutfattade meningarna framför att ta reda på fakta. Varför kan inte politik bara vara roligt även här?
Galet
Det fanns personal på plats och jag bad dem att stänga av alarmet. De nickade medgivande men ingenting hände. Jag sa till personalen flera gånger att de måste stänga av det förbannade larmet; vi måste ha vårt möte innan det är för sent, och vi kunde inte ha det någon annanstans. Och tinnitusdemonen snokade runt i krokarna. Slutligen kom det fram att personalen inte visste hur de skulle stänga av larmet, och jag bestämde mig för att ta saken i egna händer. Jag drog i sladdar, slet i larmet, skrek tillbaks, men det bara tjöt vidare. Fanshelvetesjävlaskit! Jag var tokfrustrerad, och ingen annan verkade bry sig.
Slutligen öppnade jag ögonen till det verkliga livet och insåg till min förvåning att min alarmklocka på nattuksbordet stod och ringde för fulla muggar. Tjugo minuter hade gått sedan klockan först ringde. Inte undra på att öronen gjorde ont. Jag slängde mig på stopknappen. Tydligen dags att starta dagen. Satte ned fötterna på golvet, gnuggade ögonen och skakade av mig frustrationen. Undrar vad den här dagen har att bjuda på? Drömmen är inte svårtolkad; den talar för sig själv. Idag blir en stor dag och mycket kan hända. Om folk lyssnar och inget kommer emellan.
Emotions
Omotiverad
Fest eller Kolera
I've always enjoyed the ride. Det har liksom alltid varit lite av mitt signum, att inte riktigt ha koll på läget men ändå ha det på något vis. Ett organiserat kaos; en drömaktig verkligehet. Jag har aldrig riktigt vetat vad som kommer hända i mitt liv och jag har njutit av den färden. The Rush. Frågetecknen som suddats ut och ersatts av en kortsiktig stabilitet. Fram tills nu.
Jag söker inte längre den där spänningen längre. Inte på samma vis. Jag har återvänt till staden jag trodde skulle bli den sista platsen jag skulle sätta ner foten på. Jag vill satsa på en karriär som nödvändigtvis inte behöver innebära ett presidentskap, utan snarare att den gör att jag trivs med min tillvaro. (Ja, visst fantiserar jag fortfarande om att bli ekonomiskt oberoende ibland, men jag förstår samtidigt att risken blir allt mindre ju längre tiden går...)
Men så händer det igen. Jag står handfallen och väntar. Har precis utelämnat mig för både gamla och eventuellt nya arbetskamrater och känner mig oerhört sårbar. Nästan naken. Att inte kunna påverka mitt eget utfall är någonting som både frustrerar och påfrestar, framför allt på psyket. På fredag får jag min dom. Antingen blir det fest eller kolera.
Men lite spännande får jag nog erkänna att det fortfarande är.
Vill.inte.jobba.
Golvade
För tre dagar sedan gjorde jag min första resa till Bauhaus. Har aldrig satt min fot där innan, men insåg så snart jag gick in i butiken att det ju är ett mecka för alla hemmafixare! Därmed även för mig. Med Herr Söts assistans införskaffade jag mig en herrans massa kvadratmeter ekparkett. Och efter nästan två dagars pusslande så ligger nu golvet och glänser med sin närvaro i köket och jag är superdupernöjd! Men hur skulle jag inte kunna vara det; golvet är lagt med så mycket kärlek och entusiasm att det på något vis utstrålar lycka. Übersköna Mister Söt har funnits med under hela golvläggandet och vi har tillsammans varvat pusslandet med sågande, svett, pussar, skratt och golvbrottning. Vi har slitit hårt och när sista plankan var lagd var vi precis som köket - golvade.
Tittut!
Jag har inte skrivit i min blogg på över tre veckor men ser ändå att ni troget kikar in på sidan emellanåt. Det glädjer mig. För taskiga uppdateringar vill jag be om ursäkt och förklarar detta genom att det har varit väldigt turbulent på sistone. Turbulensen är hur som helst positiv. En kort sammanfattning av dessa veckor är det sedvanliga julfirandet med allt vad det innebär, födelsedag med förvånansvärt lite åldersnoja, och en fet nyårsfest som jag gärna kalla mer än duga. Året började med en succé! Inte nog med att nyårsfesten (som jag var med och arrangerade) var en pangtillställning (glitterglamour55gästerdiscokulorvattenpiporextremaarmaturer
kyrkosilverkärlekhärligplockmatchokladfontänerDJ), och jag blev utöver det ihop med Herr Söt på 00-slaget. Vi kysstes in det nya året och skålade i champagne för oss och vår makalösa fest. Sedan dess har det fortgått; Herr Söt och jag kilar stadigt, solen skiner, jag jobbar ännu och ler nästan jämt. Jag har äntligen fått tag i en lägenhet som jag har flyttat in i och inreder den så gott det går. Fick ytterligare ett blommogram av Herr Söt igår med blommor i våra favoritfärger. Jag älskar passionerat, smider planer, njuter av livet och ler mot solen. 2009 var ett intressant år på många vis. Precis som för 2007 och 2008 ska jag därför göra en nostalgic trip över det gångna året. Wow, detta blir ett långt inlägg...
Årets depp: Drogen och jag gick skiljda vägar. Vad vi hade var vackert, men det räckte inte hela vägen. Och idag känns det väldigt bra att det blev som det blev.
Årets mest oväntade: Mitt jobb; att jag trillade in i ljusspåret av en slump och att det gick så förbannat bra för mig.
Årets bästa resa 1: Roadtrip i Sydöstra USA i mars: Raleigh, Boone (North Carolina), South of the Boarder, Atlanta, Columbia (South Carolina), Savannah (Georgia), Orlando, Tampa, St. Petersburg, Everglades, Miami, Ft. Lauderdale, Panama City (Florida), Alabama, Mississippi, New Orleans (Louisiana). Lovely!
Årets bästa resa 2: Helgkonferensen i Berlin i november. Underbara, härliga Berlin. Givande konferens och underbara härliga Herr Söt och jag klickade på samma resa. ;)
Årets bästa resa 3: Tjejhelg i Kristianstad med Yohanna och Emci. High level kärlek och tokmycket skratt. Bom.
Årets bästa vänner: Yohanna och Kakan
Årets hjärtevänner: Charli. Always and forever in my heart.
Årets fest 1: Nyårsfesten jag själv anordnade. New Years Extravaganza vid Götaplatsen. Awesomeness!
Årets fest 2: The Gala Dinner med PLDC i Berlin, som följdes av en hel otta av salsadans med Herr Söt.
Årets dejt: Herr Söt
Årets nyfunna vänner 1: Emci och Ola-Bandola. Underbara personer som jag inte vet hur jag har klarat mig utan innan.
Årets triumf: Att klättra upp för arbetsstegen så snabbt som det har gått, och därmed märkt att hårt arbete lönar sig.
Årets utbildningar: Examen i Turismvetenskap på Karlstad Universitet, med fokusområdena kulturgeografi, antropologi och naturgeografi. Kurs i hållbar företagsekonomi genom Mittuniversitetet.
Årets svåraste: Frustration över framtiden och frågor om vad som kommer att hända, vart jag skall bo, etc.
Årets ångest: Man blir ju inte direkt yngre...
Årets segaste: En lång och utdragen process innan jag till sist bröt med Drogen. Det kändes som att depressionen aldrig skulle ta slut, men när jag tänker på det nu i efterhand gick det faktiskt snabbare än jag trodde.
Årets politik: Barack Obama
Årets pryl 1: I-phone. Jag har ingen, men fantiserar om den dagen jag får en... :)
Årets pryl 2: Min laptop. Utan den hade jag nog inte levt länge till.
Årets sajt: www.facebook.com
Årets inspiration: Att arbeta med projekt
Årets pirr: Herr Söt
Årets TV-show: CSI Miami.
Årets glädjedödare: Att inte få det jobb jag trodde jag hade blivit garanterad att få.
Årets citat: If we can resist our passions it is more due to their weakness than our strength.
Årets grubbleri: Om jag någonsin kan få tag i en lägenhet och skaffa mig ett vanligt jobb och leva ett normalt liv. Det som jag aldrig någonsin egentligen viljat ha.
Årets färg: Lila
Årets hobby: Måleri, matlagning och desserter, inredning.
Årets stöd: Yohanna & Zandrich
Årets bästa 1: Att jag äntligen känner att det är okej att vara nöjd och glad med vad man har.
Årets bästa 2: Att storasyster Zandrich var gravid!!
Förväntningar inför 2010: Att få ordning på min arbetssituation.