Igår var det julförberedelser på hög nivå. Inte nog med att jag fick köpt mina första julklappar, även pepparkakshusbakning stod på agendan. Herr Söt och Annarki bakade fram tills mitt i natten. I kombination med detta intogs sinnesstimulation i form av glögg och julmusik. Några smärre katastrofer inträffade under kvällen, som resulterade i brännmärken på både händer och pepparkakor, rinnig glasyr och en pepparkaksskorsten som ser ut att ha blivit attackerad av sperma.

Säga vad man vill om resultatet, men det var bakat med mycket kärlek.

Idag celebrerar jag dubbelt. Detta är mitt 500:e inlägg, och dessutom är det Anna-dagen. Detta har firats genom att jag har sökt jobb halva dagen. Kukjobbsökning. Det är fan så svårt att veta vad man vill göra med sitt liv. Det är lätt att bli bitter.

Dagen till ära har jag ändå bestämt mig för att avsluta med glans. Kanske inte av anledning till tidigare aspekter, utan snarare för att jag vill. Är trött på att vara grinig. Så nu drar jag till Göteborg.

En tråkig måndagseftermiddag. Det är mörkt. Kallt. Sitter på jobbet med korsade ögon och fantiserar om bättre dagar.

Så kommer en leverans. "Till Annarki", hör jag någon säga. Vaknar till och tittar upp.


Framför mig ser jag blomsterflickan som levererar två stora, vackra röda rosor, och avsändaren är en prins. Ja, han vet nog vägen till mitt hjärta ändå, den där Herr Söt. Han gjorde min dag. Nej förresten, han gjorde hela min vecka. Och små, små fjärilar börjar göra sig påminda om dess existens. Jag tänker inte kämpa emot längre, utan det enda jag nu kan göra är att le.

Jag har ju ännu inte berättat om helgen som gick! Det beror egentligen mest på att jag inte riktigt vet vart jag ska börja...

Jag åkte till Herr Söt på torsdagen. Hade en uuurmysig kväll med hemmalagad middag, därefter en uuurmysig frukost innan jag gav mig av mot sydligare breddgrader, nämligen Kristianstad. I mitt sällskap hade jag Emci och då vi efter en ofantligt trevlig tågresa var überladdade så mötte vi äntligen upp Yohanna på Kristianstads tågterminal.

Hem till henne, pussar och kramar, musik!, rödvin, volter, soffhäng, piff och lägenhetsinspektion hanns med innan vi gav oss ut på Kristianstadstan. Vi firade vår ankomst med en härlig middag på Banken. Egentligen hade vi pratat om att ta det lugnt den där kvällen, och vi ljög så bra att vi nästan trodde oss själva när vi sa det. Men vi kom inte hela vägen utan gick all in och landade inte hemma hos Yohanna igen förrän 05. Under den tiden hade vi hunnit med att bland annat bekanta oss med halva Kristianstad, hängt med chefen till pappersbruket i Bromölla, bli bjudna på kopiösa mängder vin och shots, fått med hela krogen att sjunga för Emci på hennes födelsedag, pussat på varandra och andra, besökt en skatebutik, fått några telefonnummer, dansat trance, blivit förföljda av konstiga killar som heter Ha, fått vansinnesutbrott på Mc Donalds, och beställt en privatplanstur från Göteborg till nästa gång vi ska till Kristianstad.

Lördagen var precis lika fantastisk. Vi väckte Emci med prinsesstårta och åt upp nästan hela till frukost. Därefter ansiktsmask, SMS-mania, dans, inga volter pga. huvudvärk, shopping... Emci önskade sig en brandman i födelsedagspresent och vi fixade ett helt gäng åt henne. Vi lagade en grym middag på kvällen och spelade ölspel med shotglas. Resultatet blev ännu en galen utekväll som delades upp i besök på både Banken och Grand. Där dansade vi till både schlager och techno, vi sjöng på scenen, träffade poliser, posade för kameror, lärde känna andra halvan av Kristianstad, gjorde "bom" (- internskämt som bara "vi som var där" fattar), och körde en högljudd efterfest hemma hos Yohanna, som avbröts av arga grannar. Jag förstår dem.

Söndagen representerade vilodagen. Hemresa. Ledsamheter och trötthet. Ett avslut i Herr Söts varma säng.

I love these ladies

Nu är det helt plötsligt helg igen, och jag kommer tillbringa hela perioden i Göteborg. Det börjar om en timma. Naaajs..!

Hur ska man förhålla sig till följande scenario?:

Mitt ex hade ett ex.. Under hela den tid vi var tillsammans så ville han inte ha någon kontakt med henne. Detta sa han berodde på att han hade fått vissa "vibes" från henne då de talades vid någon gång i början av vårt förhållande. Det var alltså hans beslut, som jag inte påverkade. Inte särskilt mycket i alla fall. Men nu när det har tagit slut mellan mig och exet har jag förstått att de har återupptagit kontakten igen. Har jag rätt att vara bitter över det? Eller är jag fjantig. Jag menar, jag har inga känslor kvar för Drogen, men däremot så känner jag mig bedragen på något vis.. Har han hela tiden gått och tänkt på henne under de år vi var tillsammans? Känner han sig ensam och behöver uppmärksamhet? Har jag hållt honom tillbaks från att hålla kontakt med människor han faktiskt bryr sig om? Eller har det helt enkelt skett av en slump? Åh, det är så irriterande att jag bryr mig!!