Damn it! Drogen har rest till sina föräldrar för att fira Thanksgiving. Han kommer tillbaka på lördag men då är jag hemma hos mina föräldrar och hälsar på och kommer tillbaka hit på måndag. Det är egentligen sjukt; vi bor på två olika kontinenter men pratar varje dag, hela tiden, och det faktum att han reser från en stad till en annan inom hans hemregion gör att det känns tuffare än någonsin, tuffare än att jag är i Sverige och han är i USA. Det handlar om nästan en vecka som vi inte kommer kunna prata med varandra. Ingen av oss kommer nämligen att ha Internet hos våra föräldrar. Det är egentligen fantastiskt vilken lyx vi lever i. Förr växlade man brev.

Usch, vilket I-landsproblem!

Jag har funderat lite på det där med alla brudar, främst småtjejer, som håller på och bloggar om kläder och smink. De så kallade dagens outfit-brudarna. De flesta är ju skolungdomar mellan 14 och 18 år gamla och tycker att snygga klänningar, halsband och smink är det roligaste som finns i hela världen. Det tyckte jag också när jag var i den åldern, jag tycker fortfarande att det är skoj. Förr gick jag till Lindex och KappAhl, möjligtvis JC om jag hade fått lite extra pengar av mamma. Tack och lov var jag ganska liten till växten, så jag kunde gå till "Rabbit" och handla istället för JC. Det blev lite billigare då och det gjorde att studiebidraget räckte lite längre. Det som fascinerar mig med dagens klädintresserade kids, är att de inte alls går till medelsvenssonbutikerna, utan beställer gärna kläder från utlandet, de shoppar på Cavalli för H&M, Canada Goose och de köper smink på Face. Men jag undrar, vart får de pengarna ifrån?! Hur har de råd att shoppa det nyaste nya hela tiden? Jobbar de vid sidan om gymnasiet? Eller får de pengar av mamma och pappa kanske? Så ni alla dagens outfit-brudar, kan ni hjälpa mig? Jag är konfunderad...

Igår var en alldeles vanlig kväll egentligen. Men grymt najs ändå liksom. Sprang tillsammans med Galenpanna omkring mellan husen på Campus och socialiserade på fester. Hade det inte varit för några konstiga incidenter så hade kvällen varit väldigt mainstream:

* Mitt ex ringde och gav, tillsammans med sina vänner, världens längsta kärleksförklaring till mig. Kortfattat så lät det ungefär såhär: - "Jag älskar dig fortfarande. Flytta till Cypern...! Vad hände, Anna? Varför gjorde du slut? Jag älskar ju dig, jag vill gifta mig med dig..!"
Sedan sa hans kompis: - "Han älskar ju dig... flytta till Cypern... Du är allas vår syster och vi saknar dig. Kommer du hit så ska vi behandla dig som den drottning du är..."
Efter 10 minuters tjatande från deras sida, så sa jag ungefär: -"It's never gonna happen, darling", och lade på luren. 

Fem minuter senare hade jag ett mobilsvar från en arg turkcypriot, a.k.a. vän till mitt ex som löd: - "Fuck you! Fuck you and your boyfriend! If you ever come to Cyprus again, I will fuckin' kill both of you. Fuck you!"
Jaha ja, och när har jag någonsin sagt att jag ville komma till Cypern?! Puckon!

* Senare på kvällen träffade jag en svarttaxichaufför som har kört mig hem några gånger. Sist han körde mig hem tog han en bild på mig utan att jag egentligen var med på det. Nu när vi sågs, så visade han bakgrundsbilden på sin telefon. Vem fanns där om inte jag?! Fy fan. Tur är i alla fall att man endast såg min mun och näsa, men en sak är säker och det är att jag aldrig mer ska åka med honom igen. Inte heller ska jag åka med pizzabagaren igen, han ringde mig tre gånger igår. Vad vill han?! Jag ska aldrig åka svarttaxi igen alls tror jag, eller prata turkiska med någon!

* Ännu senare fick jag några intressanta kommentarer på min msn ifrån Göteborgarn' och hans promille. Jag har tydligen gjort intryckpå honom när vi sågs sist. Eller om det var hans promillehalt som var imponerad kanske....


Förstår inte riktigt vad som hände. En sak är säker i alla fall. Jag har en otrolig tur som har hittat en sådan bra kille som Drogen.

Drogen har rätt. Jag måste börja ta hand om mig själv.

På senaste tiden har jag varit så stressad över alla måsten i mitt liv. Trots att jag vet att dessa måsten leder till någonting gott i slutändan, så har det drabbat min själ och även andra i min omgivning, av olika anledningar. Jag är inte mig själv just nu. Jag tror dessutom att de senaste årens festande har lett till att jag egentligen bara kan känna mig riktigt självsäker när jag festar... och dansar. Jag tänker dock absolut inte sluta dansa, det är det bästa jag vet, och jag säger inte att jag ska sluta festa heller. Men jag ska inte festa av den anledningen att jag tror att jag kommer må bättre eller slappna av, utan i så fall för att umgås med och ha kul med mina vänner. Jag ska försöka att hitta saker som motiverar mig istället för att ge mig själv korta euforiska moment av njutning som till slut leder till att jag bara mår ännu sämre.

Idag är det lördag och jag vaknade klockan 08. Drogen var ute och jag lyckades för en gångs skull med att inte ställa till med något gräl eller tjaffs. Han tackade mig för det när han kom hem och vi pratades vid... Ska han verkligen behöva tacka mig för det?!Nej, Annarki, vårda din själ så kommer bra saker att hända med automatik. Älska dig själv, utan extra tillskott av gift av olika former. Ta hand om dig.

Jag gjorde ju hemtenta när jag var i USA. Var sådär motiverad till att plugga, som ni kanske förstår... Idag fick jag resultatet och jag hade klarat den med god marginal. Jag är så jävla duktig!!!

Herregud! Idag toppade jag toppen genom att få en koffeinöverdos. Skakade från tå till topp i tre timmar och var tvungen att göra av min energi någonstans så jag tokdansade i min ensamhet. Tragiskt. Igår var det dalarnas dal, idag var det topparnas topp. Dock var den inte speciellt rolig efter ett tag. Jag börjar bli rädd för mig själv. Kan man drabbas av schitzofreni när man är 25?

Har för övrigt varit på polisstationen nu och fixat ett nytt pass. Varför blir mina passfoton alltid så hemska?

Helvetesjävlaskit vilken S-U-G-dag jag har haft!!!

Vaknade 06, pallrade mig iväg till "The American Embassy Stockholm" och stod i kö utanför, i snöslaskstorm och tyg-converse i ungefär 1,5 timmar för att få veta att jag inte kunde komma in på området eftersom jag saknade ett formulär. Min orsak till varför jag inte hade med mig det - att jag inte kunde öppna den filen varken när jag var hemma eller i skolan och antog att någonting var fel på sidan - brydde de sig inte om. Jag och mina pisseblöta fötter fick ta buss och tunnelbana och tunnelbana till ett bibliotek som Ambassaden rekommenderade, men det var givetvis stängt. Efter en lång väntan utanför bibblan, öppnade de och jag fick efter femte försöket skrivit ut de resterande formulären. Med en halvtimmas marginal tog jag mig tillbaka med taxi till ambassaden, ställde mig i slask-kön igen i ännu en timma innan de äntligen tog emot mig för intervju, självklart för att meddela att plastemballaget på mitt pass håller på att lossa. Att det är ett vanligt fabrikationsfel för de röda passen, men att jag ändå måste skaffa ett nytt innan jag kan få mitt visum utfärdat. Fuck me gently with a chainsaw. Mot centralen, bokade tåg, väntade i en och en halv timma på det.

Väl hemma i Karlstad gick jag till Claes Ohlsson och köpte med rekommendationer från butikspersonalen, en laddare till min laptop. Väl hemma provade jag den men givetvis ville den inte fungera. Just nu håller jag på och gå upp i atomer och ber till de allsmäktiga att slitet kommer att vara värt det i slutändan. I morgon är förhoppningsvis en ny dag.

Det börjar kännas lite lättare nu. Vi har förhoppningsvis börjat om på ny kula, som man säger. "New ball", liksom. Ehehh.. Dessutom har lingonveckan startat. Kan mina galna utfall möjligen ha något samband med detta? Svar: JA. Min kära pojkvän är inte heller särskilt långtjurig, och tacka Gudarna för det!!

Jag ställde precis klockan på 06. Sist jag ställde klockan på så tidigt var när jag skulle påminna mig själv om att jag skulle maila min kära Drog när jag kom hem ifrån krogen sist. Bra dygnsrytm liksom. I morgon ska jag till U.S. Embassy på intervju för att få mitt visum. Det är en väldig process, det där med att plugga utomlands, men förhoppningsvis är det värt det i slutändan. Antar att det är dags att sova nu då..

Drömmer just nu om att överraska Drogen med en flygbiljett till hans födelsedag. Vill ta med honom till en viss känd "gul" park med stora träd som finns i Nordvästra USA. Det skulle vara grymt skoj att bara sätta oss på planet utan att säga till honom vart vi ska. Det blir i sådana fall inte förrän till våren någon gång även om hans födelsedag är i november. Den gula parken är någonting han alltid drömt om att besöka. Presenten är ultimat. För den som undrar varför jag inte skriver ut namnet på platsen, så förstår han lite svenska och jag vill ju inte avslöja min hemlighet... ;)

Ajustdet, sova var det ja..!

Igår när vi skulle gå in på klubben stog det två tjejer i kön. En av dom var så full så hon inte visste vad hon gjorde, hon kunde inte stå rakt, hon trillade och vinglade... Vi andra som stod i kön frågade vännen som såg mer eller mindre nykter ut, om hon inte kunde sätta hennes kompis i en taxi så att hon fick åka hem varpå vännen svarade att hon hade försökt men att det inte gick men att kompisen skulle bli bra snart... Att hon förmodligen inte kommer att komma in men att hon i sådana fall kommer att lämna sin vän utanför och själv gå in. När den aspackade tjejen spydde i kön, tog vakterna henne därifrån men den så kallade vännen stog kvar i kön. Inte ens när tjejen blev omhändetagen av polisen, reagerade vännen utan gick in på klubben.

Jag undrar lite hur hon tänkte. Kompisen alltså. Vad som helst hade kunnat hända med hennes "vän" och hon kunde inte bry sig mindre. Fy fan. Jag skulle nog aldrig utsätta mig för en sådan fylla som den där tjejen hade, men om det någon gång skulle hända så känns det bra att veta att jag har bra vänner som kan ta hand om mig i en sådan situation.

Igår var det Bloggmaffiadejt här hemma hos Therrorese. Det var superkul att se alla vars bloggar man har trillat in på så många gånger. Jävligt trevliga människor, allihop. Det var så kul att se hur bra alla passade ihop, de fann varandra online liksom.. Ett 2000-talets fenomen. Givetvis tog inte festen slut när de åkte hem, utan Systrarna Synd begav sig ut på stan och hamnade på Solidaritet för att skaka rumpa. Och det gjorde vi minsann. Vi fick till och med credits av DJ'n i slutet av kvällen, som tackade oss för att vi ville komma och dansa på hans dansgolv och att det var kul att se oss dansa. "Tack, liksom." Så vi fick hans kort och ska få hans skiva skickad till oss. We did it again!!

 Dessutom träffade jag ingen mindre än Mys-Daniel från Karlstad inne på Soldan. Konstigt att se honom på ett ställe där han inte förväntas vara. Var tvungen att gnugga mig i ögonen några gånger för att faktiskt förstå att det var han. Trillade också in på några sedvanliga Monday Bar-kryssningsresenärer och senare på kvällen träffade jag två vänner som jag jobbade ihop med på Cypern för några somrar sedan. Konstigt. Jag bor inte ens i Stockholm, jag borde inte träffa massa folk...

Anyway, idag lider jag och jag längtar tills Therrorese vaknar så att vi kan laga vår dunderbakisfrukost med bacon och ägg. Ser fram emot en dag full av dåliga TV-serier och mycket Internetsurfande.

Idag är det höststädning i syrrans kvarter. Jag blev inspirerad och bestämde mig för att göra samma sak med min blogg. Nu är den alltså alldeles blänkande ren och redo att fyllas i med nya, fräsha inlägg.