Tom
I ♥ Teknik
I ♥ Teknik
Idag säger vi grattis till...
...min vackra syster Zandrich som fyller 30 idag! Tant.
Undrar vad som skulle hända om jag öppnar kabindörren?
Är det bara jag som tänker så?
Missförstå mig rätt. Jag skulle aldrig någonsin göra det. Det är nog snarare den där olösta frågan som man aldrig kan få svar på såvida det inte händer. Det är ödet som fascinerar. Vad-skulle-egentligen-hända?
Det här är skräckernas skräck. Har tänkt så många gånger hur läskigt det skulle vara om det skulle ske. Och så händer det. Tänk, tänk vilket obehag och vilken panik man måste känna när någon öppnar dörren på 7000 meters höjd och väljer att hoppa. Och tänk, tänk om någon står på marken och ser honom krascha.
The future's so fuckin' bright I have to wear shades
| Väder för Alingsås, Sverige |
| 10 °C Aktuellt: Klart Vind: S - 15 km/h Luftfuktighet: 42 % tors  15 °C | 2 °C |
Finansministerns bästa råd
Lätt för honom att säga, som har sitt på det torra och som förmodligen inte behöver grubbla sig sömnlös på nätterna.
Lite ordning är det på mig trots allt
För övrigt ränner jag inte på många knop just nu. Var och fikade med Broberg här i caféstaden Alingsås och därefter kom Systerson och hälsade på. Har försökt mig på att sammanfatta ett antal intervjuer men det gick ju sådär, och jag tror att min lärare från och med idag har tappat all respekt för mig... om han nu hade någon för mig från början. Det värsta är att jag har en sjuk respekt för honom som person, men bara inte för hans arbete. Hm, aja.
Och nu sitter jag här igen. Trilskas åter igen med den oändliga historien. C-uppsatsen alltså. Fuck me gently with a chainsaw. Men det är en månad kvar och sedan är det over for good. Det ger mig energi att överleva pappersbergen och bokstaplarna, all research och krångliga akademiska termer. Om en månad ska jag leva livet.
Perspektiv, människor... perspektiiiiv!
Varför är det så då?
Jag kan se två orsaker. Antingen så är personerna i fråga väldigt narrow minded och lata och tycker att Karlstad är en stor stad och världen massiv, och att det är för långt att gå. Eller så ligger jag inte särskilt högt på prioriteringslistan. Jo, jag har svårt att fatta det själv för jag är ju skittrevlig, men dessvärre tror jag att det sista alternativet är mest troligt. Åtminstone vill jag hoppas det, för annars tycker jag synd om människorna som aldrig vågar pallra sig hemifrån.
Ja, och nu nämner jag ju inga namn utan den som tar åt sig får skylla sig själv.
Charli
Charli och jag träffades när vi bodde i Ayia Napa, Cypern. Jag var hennes "personalchef" och ända sedan jag så fint anställde henne på min bar vi varit oskiljbara. Eftersom vi bor på två vitt skilda platser på världskartan ses vi sällan. Men nu - nu äntligen - flyttar hon hem ifrån Australien och till Oslo igen. Yey!
Turistens klagan
Man säger att kunden alltid har rätt men när det kommer till turister så kan det omöjligt vara så. Se här så förstår ni vad jag menar...
Påsk
Visst är det intressant att vi firar påsk, även fast vi inte är särskilt religiösa? Men det handlar ju mer om tradition än någonting annat. Och på Klinten, där är det tradition kan jag lova. Påskägg, äggmålning, köttbullar och mammas räksallad. Hela huset är gult och i takt med att solen sken hela helgen firade vi inte endast påsken, utan även att våren är här! Jag satt ute och solade min vinterbleka kropp och lyckades få till en ganska schysst bränna. På påskafton umgicks jag med Zandrich och gänget och råkade hamna på en krog i Lerum. Otippat. Ganska ovärt. Men sällskapet var trevligt.
Idag är det måndag och påsken är över. Jag har väldigt mycket arbete att göra; två stora uppsatser att skriva och mycket plock och pill inför min hemlis som snart kanske kommer att avslöjas. Försöker att ta det coolt; inte stressa upp mig trots att jag vet att jag har mer att göra än vad jag egentligen klarar av. Ska även försöka hinna med att träffa så många vänner som möjligt nu när jag är hemma i Texas. Varför går tiden alltid så fort när man inte vill det, och så långsamt när man vill att den ska gå fort?
Den som viskar han ljuger...
David Guetta
Han är King!
Potatisstaden
Snart kommer påsken och jag ska därför åka hem till mammsen ett tag. Göra Potatisstaden osäker. Ska vara borta härifrån i hela två veckor. Miljöombyte. Ska bli najs. Ni som känner mig vet att jag lätt blir rastlös om jag stannar på en plats för länge. Därför blir det nog kanske även en sväng ner till Malmö och många vistelser i Göteborg.
Förra året vid påsk var jag i North Carolina. Firade ingenting. Därför får det bli dubbelt upp i år; ska äta dubbelt så många målade ägg, godis, köttbullar och sill. Dessutom blir det ingen träning på hela tiden. Beach 2009 försvann helt plötsligt där borta i horisonten igen men det löser sig. Carpe Diem och Glad Påsk!
Jag vill ha en sån här!
Pygmy goats are waaay cooler than dogs!
På våren ska man inte ha grått
Irriterad!
Sydöstra USA
För några veckor sedan vad Drogen och jag ute på vägarna i USA. Det hela började med att Drogen plockade upp mig på flygplatsen i Raleigh, North Carolina. Vi började genast köra söderut, till Savannah i Georgia - en otroligt vacker stad som är rankad att vara en av de mest romantiska i USA. Det märktes; nästan alla promenerade omkring i par. I Savannah överraskade Drogen mig med en natt på the Stephen Williams House och en tokromantisk middag med levande ljus, skönsång och specialdesignad dessert, only for me.
Dagen därpå stack vi helt spontant till Orlando, Florida. Söta Mandi jobbar på Disney World och gav oss en gratis tour. Åkte berg-och-dalbanor och tittade på Disneyparaden vid sagoslottet. På kvällen gick vi ut och dansade trance till svetten lackade. Äntligen, det var längesedan!
Vi fortsatte att inte planera våra destinationer och hamnade i utkanten av Tampa, rättare sagt i Indian Rocks Beach, så långt västerut man kan komma i Florida. Vi solade på en vit sandstrand som var tom på turister och badade i Mexikanska golfen. Därefter reste vi till Everglades National Park; såg livs levande och tokvilda alligatorer på nära håll. Såg också vilda sköldpaddor. Vi tältade i parken.
Nästa morgon reste vi vidare till Miami, senare till Ft. Lauderdale där vi slappade på stranden igen. Mer solsken, mer sand mellan tårna! Vi avrundade vår Florida-tripp med att besöka Panama City i norr.
Efter fem dagar lämnade vi soliga Florida och reste genom Alabama och Mississippi för att komma fram till Louisiana och New Orleans. Coolare stad får man ju leta efter... Så sjukt mycket kultur, trevliga människor, jazz, god mat och vacker arkitektur. För att inte tala om utelivet. Herregud, folk älskar att festa i New Orleans!
Till sist begav vi oss hemåt; reste via ett regnigt Atlanta i Georgia för att slutligen landa i Boone, North Carolina igen. Där stannade jag i 10 dagar och hade mycket romantik, skoj, fiskade, firade St. Patricks Day, festade ännu mer, pluggade lite och hade det fantastiskt bra med min vackra pojkvän. Jag saknar redan ihjäl mig efter USA och Drogen och det lär dröja ett bra tag innan jag kan återvända.
Detta var förresten den korta versionen av resan.
Vet för övrigt inte varför det inte går att förstora bilderna. Det är jättedumt.
Thåström
Lördagen kom och vi gick på Thåströmkonsert. Har nu fått det bekräftat att Thåström, trots sin högre ålder, är både het och... het. Och så kan han givetvis sjunga grymt bra! Senare på kvällen blev det åter igen utgång till Ankan. Jag har inte trivts såhär bra i Karlstad på länge och det känns nästan tråkigt att jag snart flyttar härifrån till destination:okänd. Ska försöka att bli vuxen om några månader och lämna studentlivet bakom mig en gång för alla. Kakan och jag konstaterade att vi därför måste se till att njuta till fullo av de sista månaderna. Och det ska jag göra. Carpe Diem.
The return of the Annarki
En nyare Annarki. Det var ju inte så längesedan ni hörde av mig, men välkomna åter.