Tänkte förresten på en sak. Det är lustigt att det inte känns som ett avstånd mellan Charli och mig nu när hon kommer att bo i Oslo och jag i Karlstad. Och varför skulle det kännas som att vi har långt ifrån varandra? Det är ju bara typ fyra timmar och tvåhundra kronor mellan oss. Under fyra timmar och tvåhundra kronor kan man se på två hyrfilmer och äta lite godis. Intressant är då, att människor som bor ungefär fem minuter ifrån mig, som kallar sig själva för mina vänner, knappt har synts till under de fyra månader som jag nu har bott i Karlstad. Ibland får jag meddelanden av dem som säger "jag saknar dig" eller "vi borde ses snart", men ingenting händer. Och jo, tro mig, jag har försökt.

Varför är det så då?

Jag kan se två orsaker. Antingen så är personerna i fråga väldigt narrow minded och lata och tycker att Karlstad är en stor stad och världen massiv, och att det är för långt att gå. Eller så ligger jag inte särskilt högt på prioriteringslistan. Jo, jag har svårt att fatta det själv för jag är ju skittrevlig, men dessvärre tror jag att det sista alternativet är mest troligt. Åtminstone vill jag hoppas det, för annars tycker jag synd om människorna som aldrig vågar pallra sig hemifrån.

Ja, och nu nämner jag ju inga namn utan den som tar åt sig får skylla sig själv.