A dog has no use for fancy cars or big homes or designer clothes. Status symbol means nothing to him. A waterlogged stick will do just fine. A dog judges others not by their color or creed or class but by who they are inside. A dog doesn't care if you are rich or poor, educated or illiterate, clever or dull. Give him your heart and he will give you his. It was really quite simple, and yet we humans, so much wiser and more sophisticated, have always had trouble figuring out what really counts and what does not. As I wrote that farewell column to Marley, I realized it was all right there in front of us, if only we opened our eyes. Sometimes it took a dog with bad breath, worse manners, and pure intentions to help us see."— John Grogan (Marley & Me)

...hade du då valt Kärlek eller Karriär?

Har haft en hel del för mig; det har förutom att en medelarbetsdag för mig förra veckan bestod av 12 timmar har det hänt en del andra saker också. Bland annat...:

Avanten
Jag har fått tjänstebil!!! En Audi A4 Avant med extra allt. Gratis bensin och gratis extra allt. Så numera cruisar jag Allan så fort jag har möjlighet; lyssnar på hög musik och gasar satan på motorvägen.

Våldgästandet
Har bott in mig i Yohannas lya i helgen. Hela helgen. Vi har druckit bananskumvin, ätit godis, kollat film och snackat crap. Har sovit på hennes spikmatta två nätter på raken nu. På allvar. Det är skitgött.

Twilight
Ja, jag vet. Jag som sa att jag aldrig skulle se den råkade slinka dit. Rejält. Ja, jag vill ligga med Robert Pattinson. Detta kommer att utvecklas i ett senare inlägg.

Designers
De är här - projektet har startat - och ikväll var det middag. Fint. Givetvis fann jag mig tillrätta bredvid en amerikan. Ehh.. inte så otippat kanske? I morgon blir det introduktion för alla deltagare i projektet, inte endast för designerna.

Beundrarskaran
Var som nämnt i tidigare inlägg på bio med Yohanna, Zandrich och hennes "kompis" som har Downs. Jag försökte göra ett gott intryck som vanligt och vara trevlig, men det resulterade dagen efter i ett krismöte på Zandrich's jobb, där killen diskuterades. Detta eftersom han hade blivit kär för första gången, och det var i mig. Han hade tydligen undrat om jag hade någon form av störning så att han kanske kunde ha en chans. Zandrich svarade att det var någonting konstigt, hon hade svårt att sätta en diagnos på mig... Gullig tragikkomik på något vis. Dessutom finns det någon som vill ta med mig ut på nattpromenader under en filt, och en annan som skämtsamt har sagt att han "alltid kan lämna sin fru för mig".. Och detta har hänt endast under de tre senaste dagarna! Herregud, vad har hänt?! Min kära Drog är i övrigt i San Francisco just nu. Ass.

Planering
Kommande vecka innebär styrande av workshop. 70 personer från världen över kommer hit och jag ska ta hand om den. Detta innebär planering, mycket jobb och inga sena kvällar.. öh, eh, ajustdetja. Sovdags.

Nääää! Idag jobbade jag från nine till ten thirty pm. Lång dag. Trött som ett as, ändå sover jag inte redan. Konstig jag är. Det börjar verkligen dra ihop sig nu. Om mindre än en vecka kommer 70 deltagare från världen över till lilla A-town för att deltaga i en fem dagars workshop innan själva evenemanget startar. Full rulle för hela slanten. Jag trivs. Mår bra med att ha såhär mycket att göra nu. Jobbar verkligen oavbrutet, från att jag sätter mig framför datorn på morgonen till 4 timmar efter att jag egentligen borde lämnat kontoret. Kul, det är verkligen kul!

Okej, okej. Jag var lite blödig igår. Tyckte synd om mig själv och var förbannad. Mitt i hettans stund råkade jag också buda loss en hel del saker på Tradera och har därför tillbringat första delen av denna dag åt att nervöst hoppas på att någon har budat över. Det har många gjort, på de flesta sakerna i alla fall.

Igår skrev jag om det där med kärlek och vänner... och jag måste rätta eventuella missförstånd; jag har ju fantastiska vänner. Så egentligen var jag inte så ledsen över det. Undrade egentligen mest över vart ni var när jag verkligen behövde er. Men det vet jag ju. Klockan var mitt i natten en fredagkväll så antingen sov ni, hade sex, eller så var ni ute på krogen. Jag valde att lägga min fredag åt att gå på cirkus och dricka vin med mina föräldrar, och det var ju faktiskt väldigt trevligt. Mitt gnäll var obefogat. Dock står jag fast vid att min kära D får ta sig i kragen någon gång och sluta vara så förbannat kinkig, för det smittar uppenbarligen av sig. Det har jag sagt till honom också.

Så nu vet ni det. Tack i alla fall för era söta kommentarer. :)

Nu står storstädning på dagordningen, därefter blir det bananskumsvin, sällskapsspel och töntfilm med hjärtevännerna. À bientôt!

Jag har 537 vänner på Facebook. Vinner jag då? Jag är den coolaste katten i stan, kan festa hela veckan, lever livet och glider fram på räkmackor. Eller, nej. Vänta. Så var det ju inte. Vi tar om det.


Jag har 537 vänner på Facebook. Pratar med ett 10-tal. Går på cirkus med mina föräldrar en fredagkväll, grälar med pojkvännen och dricker rödvin tills jag blir full. Ensam. Låter det tragiskt? Ja, jo men det känns så också. Inte ens ett ynka räkskal i sikte.


Nu sitter jag i alla fall här. Ledsen, ensam och i rummet där jag fördrev mina första 18 år av livet. Egentligen är jag inte ledsen för att jag är här, och inte heller för att jag är en Facehooker med ytliga bekanta. Snarare är det för att jag känner av dunklet. Hösten är här. Dessutom har jag tjafsat med den däringa pojkvännen... Så fort Drogen bråkar (ja, för det är faktiskt väldigt ofta han som är vrång och tvär numera) känns det som att allt går emot mig. Ikväll lade jag på luren i örat på honom, efter att ha sagt "fuck, fucking fuckeli fuck fuck FUCK YOU!" ungefär tusen gånger... Att jag lade på luren i örat på någon är oerhört frustrerande för mig själv. Jag gör inte så. Kärlek och respekt är mina budord. Detta var varken eller. Men jag blev så jävla förbannad.

Så vad blev jag så förbannad över? Det vet jag knappt själv. Och jag har aldrig varit på det viset innan. Jag blir inte förbannad - så vart finns problemet? Det vet jag inte heller. Behandla andra som du själv vill bli behandlad, skulle jag kanske vilja säga. Och jag har behandlat honom så himla bra - gjort allt för honom; gör allt för honom. Jag har alltid älskat honom ohämmat, hållt om honom när han har varit ledsen. Stöttat, lyssnat, pratat. Jag har ställt upp till tusen procent, konstant, trots ett avstånd som vissa skulle ge upp för så fort de fick veta om det. Jag har blivit bästis med hans döende mormor, och med hans hatiska farmor. Jag har skickat blomsterbud över Atlanten, överraskat med utflykter, lagat härliga middagar, köpt de hetaste underkläderna, har älskat som en fru och knullat som en jävla hora... Jag har fan i mig gjort allt för den där mannen - år efter år. Ikväll känner jag mig som en jävla idiot. Både han och jag är några jävla svin. Och vi beter oss som fjorton. Ikväll skulle jag behöva en, åtminstone en av mina femhundranågonting "polare" att höra av sig. Någon som visar att hon eller han bryr sig. Som får mig att ändå känna, någonstans, att den jag är faktiskt betyder någonting. Ge mig en näsduk eller ett leende. Låt mig gråta mot din axel. Bjud på en cigg eller säg att du gillar mig. Fan, vilken idiot jag är som låter mig själv grävas ner av någon så ego som honom. Jag söker stimulans. Och kärlek och respekt. Allt kanske handlar om karma?

Rödvin i flickrummet, fyllekajan Annarki, super och gråter. Tror att hon lever väl men blir påmind när hon faller stenhårt mot marken. Duns. Kukliv.

Om jag någonsin blir mindre kär ska jag försöka att aldrig mer bli kär igen.

Resumé.

Jaa, det var ju inte världens bästa film, men inte heller världens sämsta (För det måste väl ändå vara typ Zombie strippers eller Snakes on a plane?). Sommaren med Göran bjöd till många skratt men bättre var det nog nästan innan kvällens biobesök när Johanna och jag barhängde med ett glas vitt och tjôta lite. Tycker väldigt mycket om mina vänner. Ah, jaaa, jo jag vet att jag har sagt det innan.

Hoppas det går bättre än såhär med min eventkarriär

Jobba - samtala med chefen - luncha med sötkompis - skälla lite på pojkvän - jobba mer - träna spinning - träna body balance - plugga marknadsföring- kolla csi - sova. Nu vet ni.

Med risk för brevbomber från PETA och diverse andra djurrättsorganisationer skriver jag detta. Men jag tar smällen för det var mitt fel. Och lite mammas. Vår kommunikation gick inte riktigt hela vägen.

Min lilla kissekatt Zorro har alltid haft svårt med simultanförmågan. När han var liten föll han nämligen ned ifrån balkongen i min gamla lägenhet och skadade höften. Hans oförmåga att landa mjukt kan ha varit anledningen till att han för ett tag sedan på något konstigt sätt bröt av sin ena hörntand. Han gick runt och jamade hjärteskärande och ett veterinärbesök blev tveklöst tvunget. Sedan dess har Zorro varit nödsakad att ta medicin mot sin onda tand. Hittills har mina andra familjemedlemmar skött doseringen genom att använda sig av en sprutliknande medicineringsmojäng men ikväll tyckte jag att jag kunde hjälpa till. För att vara på den säkra sidan frågade jag hur mycket medicin pissen skulle få och mamma svarade att jag skulle spruta på tills det tog stopp. And so I did. Jag sprutade brutalt mycket medicin in i käften på den panikslagna katten, som satt fast i ett stenhårt grepp. När sprutan äntligen tog slut konstaterade jag för mina päron att det var fruktansvärt obehagligt och plågsamt att se stackars Zorro äta så mycket.

"-Vaddå?" Undrade plastpappa.

Efter några frågor om hur mycket jag egentligen gav Zorro framgick det att mitt övergrepp hade gått snett. Istället för att ge Zorro det sista av den redan öppnade och delvis använda förpackningen som min kära mor trodde att höll i, hade jag öppnat en helt ny med väldigt mycket antibiotika i. Jag hade gett stackars Zorro en tre gånger för hög dos medicin än vad som skulle ges. Helvete.

Med gråten i halsen och paniken i magen googlade jag upp numret till djursjukvårdsupplysningen (svindyrt att ringa dit för övrigt!) och fick talat med någon doktor. Han konstaterade att det inte var någon större fara men att Zorros mage kan strula en del under natten. Tur i oturen. Min katt kommer hata mig i evigheters evigheter. Hädanefter ska jag låta andra sköta medicineringen och allt jag ska ge min älskade bebis är godis och mat.

Eh.. f'låt. Vänner?

Allting spinner. Helt galet mycket, och jag försöker hinna med. Fick en nyhet i natt. En stoooor nyhet, som ändå är gammal, men som på något vis har känts väldigt avlägsen det sista. Stora förändringar kommer att ske i mitt liv inom de närmsta månaderna. Än så länge är det en hemlis som inte så många vet om, men snart kommer det komma upp till ytan - efter flera års väntan kommer det nu att ske. Det bubblar liksom i mig att tala om allting för hela världen, men samtidigt är jag tyst som en mus av rädsla att någonting ska gå fel. Jag har både frustation och hallonsöta känslor inom mig. Nyfikenhet. Nervositet... Nyckfullhet. Måste tygla allting lite innan jag berättar.

Och åter igen blir jag tvungen att säga det. Förebyggande alla frågor som kan ha bildats i era huvuden. Nej kära vänner, jag är inte gravid.

"...I suppose you are still in Sweden but perhaps another corner of the world has called on you and you are gone.  Where ever you are --the place is smiling because you are there..."

Jag ler tillbaks.

Nej, det handlar inte om att vara snygg i kostym. På mitt kontor får man lov att gå i både aftonklänning och baggybrallor. Jag brukar välja det sistnämnda. Det handlar om att vara kontorstjej. Office chica kanske man skulle säga. Kontorsbrutta, kan man kalla det på svenska om man nu hellre skulle vilja göra det.

Att trivas på jobbet är viktigt för välmåendet. Därför är jag jäkligt glad. För jag trivs verkligen på mitt. Att jobba med event är skitkul, och att få lov att vara nära chefen och agera lite spindel i nätet gillar jag absolut. Dra i några trådar, fixa och trixa. Lösa problem. Komma upp med nya idéer och utveckla gamla. Det passar mig ypperligt. Att också ha fantastiskt bra kollegor gör ju inte direkt saken sämre. Nu har jag dessutom fått skrivbord, dator och eget nummer. Jag är kär i mitt jobb.

Det roligaste av allt är att projektet jag arbetar med startar med kontorsarbete, för att senare övergå till mer praktiska moment och en workshop med både lokalt och internationellt fokus. Våra gäster skall arbeta kreativt för att både sätta sig själva och staden på var mans hornhinna. I slutet av hela projektet kommer mina kollegor och jag stå där, trötta men nöjda, ungefär som efter en rejäl omgång sex. Vi kommer att småle fånigt men stolt över vad vi klarat av att prestera. Och precis som när chican pippar ser hon inte endast fram emot målet utan också emot resan dit.



Och på tal om eufori så dansar jag inte till DJ Tiësto ikväll på Trädgårn i Göteborg. Kors kors kors i taket. Har hon gått och blivit galen också?!

I afton var jag med Zandrich och Ola-Bandola på Göteborgs Stadsteater och tittade på en föreställning i ny tappning. Kärleksdramat Trettondagsafton bjöd på lite mer musik och lite mindre kläder än vad den gamle räven Shakespeare förmodligen hade tänkt sig. Mycket humor dock. En del homoerotik och mycket undertoner i både sex och identitet. Väl passande för en annars gaska medioker onsdagkväll. Åter igen blev jag påmind om hur viktigt det är att göra avstickare ifrån det inrutade grå vardagsmönstret, särskilt nu när hösten gör sig påmind. Ikväll somnar jag med ett leende på läpparna och en själ redo att drömma.

Kropp - Själ - Frid. Namaste.