Med risk för brevbomber från PETA och diverse andra djurrättsorganisationer skriver jag detta. Men jag tar smällen för det var mitt fel. Och lite mammas. Vår kommunikation gick inte riktigt hela vägen.

Min lilla kissekatt Zorro har alltid haft svårt med simultanförmågan. När han var liten föll han nämligen ned ifrån balkongen i min gamla lägenhet och skadade höften. Hans oförmåga att landa mjukt kan ha varit anledningen till att han för ett tag sedan på något konstigt sätt bröt av sin ena hörntand. Han gick runt och jamade hjärteskärande och ett veterinärbesök blev tveklöst tvunget. Sedan dess har Zorro varit nödsakad att ta medicin mot sin onda tand. Hittills har mina andra familjemedlemmar skött doseringen genom att använda sig av en sprutliknande medicineringsmojäng men ikväll tyckte jag att jag kunde hjälpa till. För att vara på den säkra sidan frågade jag hur mycket medicin pissen skulle få och mamma svarade att jag skulle spruta på tills det tog stopp. And so I did. Jag sprutade brutalt mycket medicin in i käften på den panikslagna katten, som satt fast i ett stenhårt grepp. När sprutan äntligen tog slut konstaterade jag för mina päron att det var fruktansvärt obehagligt och plågsamt att se stackars Zorro äta så mycket.

"-Vaddå?" Undrade plastpappa.

Efter några frågor om hur mycket jag egentligen gav Zorro framgick det att mitt övergrepp hade gått snett. Istället för att ge Zorro det sista av den redan öppnade och delvis använda förpackningen som min kära mor trodde att höll i, hade jag öppnat en helt ny med väldigt mycket antibiotika i. Jag hade gett stackars Zorro en tre gånger för hög dos medicin än vad som skulle ges. Helvete.

Med gråten i halsen och paniken i magen googlade jag upp numret till djursjukvårdsupplysningen (svindyrt att ringa dit för övrigt!) och fick talat med någon doktor. Han konstaterade att det inte var någon större fara men att Zorros mage kan strula en del under natten. Tur i oturen. Min katt kommer hata mig i evigheters evigheter. Hädanefter ska jag låta andra sköta medicineringen och allt jag ska ge min älskade bebis är godis och mat.

Eh.. f'låt. Vänner?