Handsprit, någon?
Idag har jag löneförhandlat med chefen. Det gick över förväntat. Dessutom har jag som vanligt haft det stressigt; telefonsamtal, e-mails, fixatrixa, datakrångel och möten efter möten efter möten. Jag säger Hallelujah för att jag har börjat träna. Helvete va mycket kakor, bullar och tårtor man äter när man har möten. (Och det går ju inte att säga nej, eller hur?!) Nej, men på riktigt så trivs jag fantastiskt bra på jobbet. Kakorna är bara en bonus. Jobbet har blivit en mycket stor del av mitt liv. Och det menar jag givetvis på ett positivt sätt.
Men det finns en fara med att arbeta. För om ni inte redan visste det så finns det någonting som kallas svininfluensa och den ligger fan i mig och lurpassar överallt, inte en svensk går säker. Vi måste vara förberedda för inte ens spikmattan lär bota den här pesten. Numera ska man ju inte heller skaka hand på möten eftersom våra händer är äckliga och livsfarliga. De sprider bakteriehärdar och man kan dö. Förmodligen flera gånger om dessutom. Nu verkar det till och med som att det är skadligt att vinka, men som alternativ till de sedvanliga handskakningarna bör vi kanske i stället lyssna till Göran Thingwalls goda hälsningsråd. Spice it up a little, med respekt och ödmjukhet. Vad säger ni? Innan jobbet blir vår död.
Lar korn.
Roligt att du trivs så bra på jobbet :)
Å snark, denna konstanta diskussion om svininfluensen, två dödsfall, varav båda var allvarligt sjuka innan.
Ja du, inte ta i hand å allt det där har jag inte märkt av - vi kör pås om vanligt på jobbet. Har handsprit på toaletter och i receptionen. Det är ju dock ingen ovanlighet. Man kommer ju i kontakt med massor av människor och vissa e sjuka, typ magsjuka och liknande snusk.
Jag säger då det, jag har bitit på naglarna i hela mitt liv - än så länge lever jag! Svårt åt tänka mig att jag nu ska få svininfluensan å kolavippa.
I dont think so.