It's Halloween Baby!

Och det ar dags for partaaayyy!! Vad jag klar ut mig till far ni veta senare nar jag lagger upp bilder, just nu ar det dags att forbereda for kvallen! Buuuu

Rest her soul

Grandma June gick bort i lördags morse. Hon hade slutat prata några dagar tidigare, och verkade egentligen bara vänta på att få se sin Boris igen. Jag fick aldrig äran att träffa Boris, men enligt alla andra var de 1900-talets Romeo och Julia. De var som ett tonårspar även när de var 70. Han dog exakt två år och en vecka innan June gick bort. Han drog förmodligen i henne från andra sidan. Grandma June mår nog bättre nu, hon har inte ont längre.
           Begravningen ägde rum utomhus, i St. Louis på tisdagsmorgonen. Kyrkogården var en veterankyrkogård med likadana vita stenar som stod uppradade och täckte ett obeskrivligt stort område. Enligt Judendomen begravs alla i likadana, väldigt enkla träkistor eftersom det visar att alla är lika mycket värda. Drogen var med och bar kistan, senare höll han också ett vackert tal för sin mormor och deras familj.



 June var en fantastisk person, alltid glad och positiv. Med ett varmt, starkt hjärta lyckades hon sprida glädjen till alla omkring henne. Till och med när Cancern hade tagit över hennes kropp totalt; när hon låg på sjukhussängen, svullen, kal och med blåmärken, hade hon densamma glöden i hennes ögon som hon alltid haft. Hon gav aldrig upp. June är väldigt älskad och otroligt saknad av många.


 When you have passed away into Heaven, as there exists nothing else beyond any world and time, you can say that you have now seen all there is to be seen, and rest in peace.

St. Louis

Nu drar jag tillbaka till St. Louis. Dessvarre under relativt trakiga omstandigheter. Men det blir nog bra. Ni hor ifran mig igen pa torsdag. So Long, Langkalsong!

Gött

YES jag klarade senaste turismprojektet! YES-YES-YES!

Kennedy med världen

Kom precis hem ifrån en föreläsning med Robert Kennedy Jr. Han talade om miljöförstöringens konsekvenser för mänsklighetens framtid. Det är helt galet vad manipulerad hela vår värld är, med rika feta snubbar på Wallstreet som styr övriga klotets öde och framtid. Sjukare är, att all media i USA (inklusive en väldigt stor del av  världen) är styrd utav endast fem multinationella företag -  Wallstreetsnubbarna med andra ord. Givetvis vill de inte att vi ska få veta det som de inte vill att vi ska veta (till exempel relativt okomplicerad fakta, att deras olje- och bergssprängningsbolag påverkar allt ifrån väder till hälsa) och genom att äga hela mediarörelsen lyckas de undanhålla den information som egentligen bör vara självklar för oss alla. Svenskar är globalt sett miljömedvetna och Sverige tas alltid upp som ett gott exempel på mina lektioner. Det gjorde Mr. Kennedy också. Hurra, hurra för oss!

Hjärtevänner

Jag träffar väldigt många människor varje dag. Vissa bara passerar förbi, obemärkt och ganska ointressant. Andra fastnar på näthinnan och i det limbiska systemet. Ibland räcker det med en blick för att jag skall minnas en person i flera år, kanske för resten av mitt liv, och ibland krävs det flera möten och långa diskussioner innan jag lägger märke till individen i fråga. Varför vet jag inte.
Ibland stannar dessa personer kvar i mitt liv, ibland vandrar de iväg. Många av de barndomsvänner jag har sedan mer än 20 år tillbaka, finns fortfarande i mitt liv, och det är på ett lika självklart sätt som när vi var barn. Många av de nyare vänner jag har, är människor som jag vet kommer att finnas i mitt hjärta i all framtid.
Under min tid här i USA har jag träffat många fantastiska människor, men det finns inga som jag älskar lika ohämmat som de vänner jag har hemma i Sverige (vissa har dock emigrerat, men ni fattar). Mina underbara systrar och bröder, min familj - ni som jag har vuxit och utvecklats med. Ni som har stått vid min sida när jag har haft det svårt, och ni som givit mig många asgarv i stunder vi har delat tillsammans. Moral och Support. Ni som vet att ni kan lita på mig och som visar att jag kan lita på er!

                                                                                            Vänskap.

Jag sätter er högre än alla andra. Skulle göra allt för er. Mina fantastiska själsfränder, som är mer än "partypolare" eller klasskompisar. Ni vet vilka ni är och jag hoppas ni vet hur villkorstlöst jag älskar och saknar er!

Halloween

Det börjar närma sig Halloween, och det förbereds inte helt obemärkt med pumpkin pies, pumpkin cappuccinos, pumpkin decorations och pumpkin carvings. Igår hade Dani en pumpkin carving-potluck och jag var givetvis där och piffade min egen pumpa. Min blev den finaste, tycker jag i alla fall, med tanke på att jag har minst erfarenhet i pumpadekorering.
Inbjudningarna till Halloweenpartys börjar också rulla in, och Drogen, jag, C och hans flickvän funderar på vad vi skall klä ut oss till. Förra året var vi Rock, paper and scissors, och jag glänste på ett annat party som Amy Winehouse. Detta året lutar det åt att vi ska vara Ghost Busters. Jag ska ha en såpbubbelpistol och ett långt sugrör i fejkmetall som leder till min drink som jag ska bevara i ryggsäcken. Ska snart ut och jaga kostym.

Ska ni på något halloweenparty i höst?



Dear Mr. President

Vi hade turen att se Mr. Blivande President Himself, Barack Obama, tala nar vi var i St. Louis. Han var lika stilig som man tror att han skulle vara, och han ar en precis lika bra talare som man hor pa nyheterna. Det var maktigt att se honom tala under landmarket, "the Arch" infor 100.000 personer. Solen sken och atmostfaren var trivsam. Obama talade om "change" och publiken jublade. Det ar dags for forandring och Obama har blivit symbolen for vad som maste komma. Att ha en svart president "is revolutionary", men oavsett vilken hudfarg han skulle ha, sa ar Han den som maste vinna valet. Han ar  utan tvekan precis den personen som Amerikanerna behover just precis nu.



Bull!

Shit nu har jag bara några timmar på mig att förbereda min timmas lektion i Politics of ethnicity-klassen! Så varför bloggar jag just nu?!! Get movin!

Everything happens for a reason

Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. När vi vaknade hemma hos Steve-O i Charlotte på onsdagmorgonen ringde vi flyginformationen för att dessvärre få reda på att flygen till Karibien var inställda på grund av tropiska stormar. Jag grät som en bortskämd fjortonåring och började panikleta resor till någon annanstans. De var sjukt dyra, så jag tappade allt hopp. Men någon timma efter den dåliga nyheten fick Drogen ett samtal från hans mamma; hon berättade att Drogens underbara mormor June, som har haft cancer en längre tid, nu ligger på dödsbädden. Drogen och hans mormor har ett speciellt band - man kan se det i deras ögon när de tittar på varandra. Ingen annan kan riktigt förstå. Så beslutet var enkelt.

Vi satte oss i bilen och körde mot St. Louis, en 13 timmars resa. Vi åkte genom North Carolina, South Carolina, Georgia, och Tennessee, innan vi beslutade oss för att stanna i Nashville och hälsa på en vän till Drogen. Vi stannade där över natten innan vi reste vidare... Kentucky, Illinois, och slutligen St. Louis i Missouri. Grandma June var i väldigt dåligt skick men jag tror vi gjorde hennes helg och kanske sista dagar vid livet. Dessutom var vi runt och såg St. Louis - en otroligt cool stad!!!

Igår reste vi tillbaka; Missouri, Illinois, Indiana, Kentucky, Virginia, Tennessee, och slutligen North Carolina. Mycket konstigt som hände längs vägen - jag kan ju bara säga att folket i bergen i Kentucky är galna och inte att leka med!

Nu är jag är tillbaka i Boone igen med en konstig känsla av välmående och sorg, inte så mycket för att jag inte fick rest till Karibien (det finns ju kvar!), utan för att det förmodligen var sista gången jag fick se Grandma June vid livet. Att se Drogen så ledsen som han är, är förmodligen det värsta utav allt. Det gör ont att inte kunna påverka utgången, att bara avvakta och försöka finnas där. Det gör sjukt ont att se honom, den starka personen han är, gråta.


St. Criox

Nu drar jag till Karibien! Vi hörs på måndag. Hasta luego!



Ops!

Ibland är man lite för snabb med att sprida nyheter, det kan göra andra människor aningen upprörda. Men, ingen större skada skedd. Man får bara passa sig för vad man skriver på bloggen så att ingen annan tar "skada" av det... Har lärt mig en läxa.
För övrigt har min morgon sett ut såhär:
- vaknade med mardrömmarnas mardröm
- flingor till frukost (hatar flingor!)
- väderleksrapport, tropiska stormar på St. Croix
- skäll för att jag har skvallrat för mycket
- synen av en fet, blek hillbilly-rumpa på väg till skolan
- en urusel tentaskrivning. Pray to God that I'll pass...

Men nu har jag bara två lektioner kvar, sedan drar jag!!!

Panik!

Nänufårdetvabramedbabyboom! Drömde att jag var gravid och skulle föda snarast och så får det verkligen inte vara! Blir alldelels paranoid för drömmen var så verklig så nu har jag råångest till råga på all tentapanik (Sustainable Development - 1,5 timmar kvar), och dessutom är jag stressad över St. Croix-resan som påbörjas i morgon. Det ska passande nog vara tropiska stormar under hela perioden när vi är där, trevligt va?! Det vill man ju ha när man är i Karibien. Fan!

Ny dag, nya tag

Igår gav jag upp efter 7 timmars pluggande. Firade min undergång genom att gå ut och dansa salsa. Liite kul måste man ju ha. Spelade biljard också; gjorde mästerverket att slå i både den svarta och vita i ett skott (-och förlorade, men det va ett snyggt skott!). Var inte i säng förrän 04. Vi fick med oss Matt hem också, han skulle kora hem men trodde att min nässpray var en alkoholmätare och blåste i det.... så vi tvingade honom att slagga på soffan.
     I alla fall, gårdagen har liksom försenat hela min tidsplanering, så nu är jag ännu mer stressad. Det blir till att hajka iväg till bibblan och bosätta mig där vid något bord, för att inte röra på mig tills jag är klar. Så nu vet ni hur jag kommer att tillbringa min lördag. Tjoho.

Jag går under


Snart orkar jag inte mer! Det är fredagseftermiddag och det känns som att tiden springer iväg. Snart är det kväll  igenoch jag arbetar på högvarv. Det går ändå inte. Jag ser inget ljus i tunneln. Jag ser fan ingenting. Bokstäverna suddas ihop. Snart är det andra plikter som gäller; salsalektioner gånger två. Det känns som att någon stampar på mitt bröst. Jag vill inte plugga mer!!!

No. 1, America!



Tack
Egoflow, jag tror jag dör...

Waaaaaa!!!

Ibland ar det jatteskoj att plugga. Men nar man har 5 dagar pa sig att skriva tenta, forbereda muntlig presentation pa en timma, och tre arbeten sa kanns det mest jobbigt. Sa nu vet ni hur jag kommer att tillbringa helgen och dagarna fram tills jag aker till Karibien. Langtar ihjal mig tills dess, trots att det en aning overkligt nu nar jag simmar i skolbocker.

Paradise

Herreguuud idag känner jag mig ännu sämre! Plus att vädret är sämre. Plus att jag måste plugga big time idag. Men jag tänker positivt för om en vecka kommer jag nämligen att befinna mig i Paradiset. Åh, jag ska toksnorkla, toksimma, toksola, tokäta tokgod mat, tokvandra runt i flip-flops igen och toknjuta av tillvaron. Kanske tokhångla lite med Drogen i den här solnedgången:





Flämt, flås...



Blev helt plötsligt snuvig, flåsig, äcklig - och helt plötsligt gick allt upp för mig: Orsaken till mina tårar igår berodde givetvis på att mitt alter ego började känna av en råförkylning! För nu när jag har blivit sjuk så mår jag åtminstone psykiskt bra igen. Visst är det konstigt, hur allt hänger ihop?!

H'o'stpissvader!

...och forresten sa ar det alldeles gratt ute idag, regngratt. Luftfuktigheten ligger pa 95% eller nagot, molnen ar sa laga att jag befinner mig mitt i dem. Syrerikt, skulle val Jessica saga eftersom hon har nagra fantastiska dagar, men pissackligt sager jag. Ar trott som ett as och har en hel lang dag framfor mig med skola och plugg. Och en pojkvan som vaknade och sa:

"-I dont know what to say".
''- Skitsamma, sa jag. Idag ar en ny dag. Vi har nog bada forstatt vart vi star, det racker val dar?"

Men sa nar han stack ivag till skolan fick jag den dar hopplosa blicken, den som innebar att det inte kommer att bli en rolig dag idag. Det ar ingen arg min, mer en "fan-va-livet-ar-jobbigt-och-jag-orkar-inte-bry-mig-om-nagonting-alls-minen. det innebar att vi bagge kommer att vara smatjuriga hela dagen. Helvete, jag orkar inte.

Aja, om 8 dagar drar vi till St. Croix. Det kanns sakert battre da.

Osams

Det första stora grälet vi haft sedan jag kom tillbaka ifrån Sverige infann sig igår. Ska vi börja nu igen?! Allt började med att jag blev ledsen när jag tänkte på att det inte är så långt kvar nu, tills jag reser hem igen.. Jag ville prata om det, men han ser ingen mening med att prata om det för det finns ingenting vi kan göra åt framtiden just nu ändå. Jag sa att det faktiskt finns en möjlighet att jag kan komma tillbaka hit. Han tycker att jag skulle göra fel i att komma tillbaka till tråkiga hit  när jag kann och förmodligen vill resa någon annan stans som är mycket roligare. Jag tyckte att han åtminstone kunde vara lite glad för att jag ens har det i tanken. Han sa att det skulle bli för mycket press på honom om jag kommer tillbaka, att jag enbart skulle komma hit för honom. Jaha, ja. Jag vet många som skulle bli glada om någon flyttar för deras skull. Men inte han. Jag förstår vad han menar, men när han inte alls pratar om framtiden så känns det som att han inte bryr sig om ifall vi kommer att vara med varandra eller inte. Och om så är fallet vill jag att han ska säga det. Om så inte är fallet, vill jag att han ska visa det. Svårare än så är det egentligen inte. Jag har inte massa tid att slösa. Jag orkar inte leva ett år till i ovisshet! Jag är inte desperat efter honom, men jag älskar honom och vill vara med honom. Men om han inte jobbar lika hårt  som jag för att få det att fungera så finns det liksom ingen poäng med vad vi håller på med.

Hypnos

Att se en hypnotisör var något av det roligaste jag beskådat. Har nu inga tvivel på hypnos - det funkar faktiskt! Hypnotisören lyckades förtrolla ett antal personer i publiken och själv föll jag nästan dit. Jag stirrade in i ett ljus i ca en minut och därefter blev jag alldeles trött. Började andas jättekonstigt och mitt huvud kändes alldeles varmt. Sedan började min kompis att skratta åt mig så jag kunde inte fokusera helt och hållet och vaknade. Men det var så konstigt för det gick så fort, en minut eller så.

Men det var 25 personer på scen som föll i trans och gjode massor med roliga saker; trodde de var fåglar, var os-stjärnor, skakde rumpa, hånglade med David Beckham (som i själva verket var en ballong) och en kille trodde han var Rhianna och sjöng och dansade för 1000 personer med ett paraply i handen. Jag skrattade så jag grät, i 1,5 timmar.

Kvällen avrundades med International-party. Trevligt. Men egentligen inte mer än så.



homecoming-parade. Drogen + Annarki, football x2, Annarki +Steve-O, Drogen + Annaki skojar

Homecoming

Hittills har dagen varit bra. Såg homecoming-paraden och gick sedan ned till baren på andra sidan gatan och drack en superspicy Bloody Mary, det är lätt det bästa för bakfyllan!! Gick vidare till tailgating (fest på parkeringsplatsen före matchen) och drack en Bud Light i solskenet. Åt hamburgare. Såg på första halvlek av fotbollsmatchen och vi dominerade som vanligt. Kände mig väldigt Amerikansk. Sedan åt vi kanelbullar hemma hos Drogen.
     Om en timma ska jag möta upp USAs bästa Svenska. Vi ska titta på en hypnotisör. Sedan blir det fetfest igen. Ska försöka att inte kräkas ikväll bara...


Sunshine!


Rödvinsspya

Japp, det avrundade jag kvällen med. Mysigt. Borde inte göra sånt längre, brukar inte det. Jag brukar vara mer ansvarsfull... Men igår blev jag full efter ett ordentligt intag av rödvin. Vid tresnåret när vi kom hem, så tyckte Steve-O och jag att det var en bra ide att dricka whiskeyshots. Så det gjorde vi. Sedan rökte jag kvällens enda cigg (veckans enda, faktiskt). Och sedan bad jag till porslinsguden. Damn it. Idag är det homecoming och festen börjar om en halvtimma. Antar att det är dags att slänga på mig min Appstate t-shirt och mitt positiva humör.

Nu blir det fest!


Kanelbullens dag

I morgon är det kanelbullens dag och det måste ju firas! Sofia kommer över i morgon klockan 08 och då ska vi börja baka! Kanelbullar och chokladbollar. På svenskt vis. Drogen och Steve-O ska försöka att överbevisa oss om att de amerikanska rullarna är bättre, men det vet vi ju alla att de omöjligt kan vara!



Sensation White

Den 15 november är en speciell dag för oss skandinaver. Det är nämligen dagen då Sensation White kommer till Norden för första gången. Köpenhamn. O-o-ohh vilken fest det kommer att bli! Många av mina vänner ska dit och det suger fett att jag missar eventet. För Sensation White är fantastiskt. Eufori. Var på Sensation i Amsterdam två gånger, år 2006 och 2007. Vill tillbaka, trots att jag tror att det inte kommer att bli lika fantastiskt som det har varit.

40,000 personer, alla har vita kläder på sig och är vända mot DJn. Systrarna synd och Charli tokdansar. Trance. Kärlek!


Sensation White, Amsterdam Arena 2006
.


Biden är bättre

Debatten var bra igår. Dock lite för mysig. Biden är ju känd för att vara en ganska arg snubbe så det var bra att han log så mycket som han gjorde. Däremot Palins leende, det kan man ju vara utan.Palin pratade om McCain som en "Maverick" (åååå, jag hatar det ordet!) precis hela tiden och dessutom talade hon om hennes "alldeles vanliga familj". Vanlig my ass... Hon gav också exempel a la "In Alaska..." Undrar om hon skulle göra det om hon blev president också. Vem fan bryr sig liksom?!

Aja, nog om det. Idag ska jag tokplugga hela dagen; har två turismprojekt, ett meaning-projekt, planering för en lektion som skall hållas i politics of ethnicity och en hållbar utvecklings-tenta. Gogogogogogogogo....!

Debatten

Lagar räkor med jordnötter och ris tillsammans med Drogen och Steve-O  som är uppe i Appalacherna och hälsar på över helgen. Dricker lite vitt vin och väntar på att debatten ska starta. Palin vs. Biden. Jag hoppas att Biden krossar häxan. Skönt att kunna kolla på den i Amerikansk tid (den börjar klockan 21) istället för svensk tid (03). Jag har blivit en politiktönt, det trodde ni väl aldrig?!!

Veckans blogginlägg

Egoflow skrev att Cosmo hade nominerat veckans bästa blogginlägg och jag var givetvis tvungen att spana in det. Och jag blir så arg så att jag snart exploderar.

För kan det PÅ ALLVAR vara sant?! Håller vi på att fostra en generation IDIOTER eller vad är det frågan om?! Vad hände med intelligenta inlägg från människor som inte är fjorton och luktar alldeles för mycket chanel? Vem fan BRYR SIG om ifall Blondinbella och de andra brittabertorna har köpt en ny scarf för 5000 kronor?! Och varför ge snobb-brudarna så otroligt mycket publicitet?! Cosmo är en av de största tidningarna i Sverige, riktade till unga tjejer, och vad är det för jävla idial som de bygger upp? Så länge du är snygg och blond med stora pattar och en fet plånbok så spelar ingenting annat någon roll? Nä usch, jag blir skitförbannad!



McCain suger!

Galenpanna undrade om jag har gjort testet som avgör om jag är republikan eller demokrat. Jag svarade att jag inte behöver göra testet eftersom jag är demokrat ut i fingerspetsarna.
McCain vill fortsätta föra kriget i Irak, det kriget som har knullat USAs ekonomi och folket i båda länderna.  "Kriget mot terrorismen" ...är det någon som fortfarande tror på det? USAs desperation efter kontroll över oljan i Mellanöstern är  en nödvändighet för dagens USA. Till exempel, härom dagen tog bensinen slut i halva North Carolina. Kaos utbröt när folk inte kunde ta sig till skolan, jobbet, etc. Här finns liksom inga centrum, allt är utspritt och anpassat efter just det faktum att folk har bil. Att ändra människors vanor och få dem att inse att de måste byta ut sina SUVs mot en mer obekväm livsstil är svårt, men inte omöjligt. De måste börja med att tänka kollektivt och det kommer aldrig att ske så länge ingen försöker att ändra tankesättet. Och det vill inte McCain, även fast han ofta använder Obamas nyckelord "change". Visste ni förresten att Palin lovade en liten stad Alaska att de inte skulle drabbas av "change", eftersom de inte ville ha det. Världen förändras, work with it!

Dessutom vill McCain slå upp 45 nya kärnkraftverk i landet som redan är bäst i världen på att förorena, när den största prioriteringen bör ligga på att utveckla alternativ energi som vind, sol och vatten. Folk dör eller får astma av  föroreningarnas följder. En obeskrivlig mängd kol går åt till att skapa energi till hushåll och kol finns bland annat under Appalacherna, så nu spränger man bort stora delar av den biljonsgamla bergskedjan, bara för att vi ska få tända våra lampor och föna håret på morgonen. Användningen av kol leder till ler-ras, giftiga avfall och avskogning, som i sin tur förändrar väder, vind och jordens förmåga att skydda sig mot giftet. Hemisfären värms upp glaciärerna smälter. McCain, precis som Bush, fattar inte detta. Fram till för ett par år sedan förnekade Bush att vår värld lider av global uppvärmning.
I vilket fall som helst, det är inte bara USA som drabbas av deras miljöförstöring. Vår luft förorenas ännu mer och uppvärmingen leder till att vi kommer att ha vindruvsodlingar i Skåne. Nej, det är inte coolt, det är inte så det skall vara och det är tecken på att vår jord inte mår bra. Vi har bara en jord. Prioriteringen bör ligga på att se till att den återhämtar sig, inte att få makten över ett område på jorden som ändå inte tillhör oss.

Dessutom är McCain och Palin pro-life, vilket i grund och botten kan innebära att en våldtagen kvinna som blir gravid inte ska ha rätt att göra abort. Vad hände med kvinnans rättigheter? Vi lever faktiskt på 2000-talet.


Det här inlägget blev ganska långt, men ämnet ligger mig varmt om hjärtat. Det är sjukt intressant att vara här i staterna när valet pågår. Vinner McCain presidentvalet så vet jag många som kommer att emigrera från USA.  Skulle detta bli ett faktum så kan vi ju undra hur det då går för USAs ekonomi?


Sug mina spenar!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - Aftonbladet har så sjukt bra nyheter (märk ironin). Skrattade ganska bra även när jag läste det  här.



För dig som är intresserad, nyfiken och vill pröva på

Hahahaha, kanske borde kyrkan hänga med lite mer i svängarna?