Nu ar klockan midnatt sa jag ger upp pluggandet for dagen. Det far ga som det gar i morgon. Lamnar ju anda landet snart...

Forresten, jag missade lucia detta aret. Glomde bort! Galet.

Tjoho, nu-tar-vi-i, sista rycket innan jullov och Sverige!!! Har två dagar kvar på Appalachian State University. Funderar fortfarande på vad jag ska göra nästa termin... litar på att det löser sig. Det gör det ju altid, på något vis. Idag blir det i alla fall häxkraft- och meningen med livet-plugg. Kanske kan hjälpa mig med mina egna grubblerier...

Måste för övrigt säga att det var ett jävla tjat om Linda Rosing! Jag förstår inte att folk orkar att klaga på henne så förbannat mycket. Tror att majoriteten av de som skriver bs på hennes blogg och på sina egna bloggar, om hur bimbo och plastig hon är, inte är annat än avundsjuka. Hon må va bimbo (eller inte, vad vet jag?!) men hon har ju åtminstone lyckats med konststycket att bli känd, starta ett eget parti (om än ett misslyckat sådant), ha en egen TV-show, komma före i krogkön, ha råd att shoppa dyrt och bo bra. Någonting måste hon ju ha gjort rätt för att lyckas med det.

Det har varit ett nöje. Verkligen. Men det är dags att ta farväl nu. Det är alltid smärtsamt.
Ett år har jag varit här. Har träffat underbara människor, haft härliga samtal, bättrat på mina intressen för konst, ödlor, pianospelande, antropologi, raquetball, salsadans, magdans, matlagning och andra kvaliteter som jag inte förrän nu visste att jag satt på. Jag har utvecklats som människa och som flickvän. Har sett mycket, lärt mig mycket... Har besökt en alldeles ny kontinent, ett tiotal delstater och ännu fler städer. Jag borde vara lycklig och nöjd.

Men att lämna är svårt. Idag var jag på avskedsmötet för de internationella studenterna. Alltså mig inkluderat. Nu är det snart över. Om exakt en vecka har jag lämnat Boone, kanske för alltid. En vecka. Gone for ever? Det är alltid så konstigt att lämna, speciellt när man inte vet vart man kommer att landa. Jag är nog lycklig, men det dröjer väldigt länge till innan jag blir nöjd.

Han fick en lapp levererad till sig, med en tillhörande ros. På lappen stod det "Drive to the ham shoppe and look under the fudge sign for furher information.". Under fudge-skylten hittade han en annan ros med lappen "go to the 2nd Mass General Store along this road", och så fortsatte det. Han fick vägbeskrivning till en villa i Valley Crusis - ett fantastiskt område ute i skogen.

När han gick in i huset möttes han utav fler rosor, levande ljus och en brasa. Jag korkade upp hans favoritvin och bad honom sitta ned medan jag lagade förrätt (-vitlöksmusslor med vitt vin) och huvudrätt (-skaldjurspasta med färska ingredienser). Vi åt och pratade. Efter maten bytte vi rum.

Vi gick in till Jacuzzin (den största vi någonsin sett!), som var inkaklad i ett hörn, med speglar på väggarna och rosor överallt, levande ljus, champagne, chokladdoppade körsbär, jordgubbar, vindruvor... Bubblade i skönt badskum i en evighet medan brasan stod på och skön musik spelade i våra öron.

Jag bad honom lägga sig på sängen som var täckt av rosenblad och runt omkring levande ljus. Kom in i rummet med heta vita underkläder och kände mig, och såg ut ungefär som en ängel. Uppenbarligen gillar han änglar...

Senare blev det pjamasbyxor och sällskapsspel, brieost och kex, vindruvor, mera vin... innan vi somnade tillsammans.
Han vaknade morgonen därpå utav doften av nybakade, hjärtformade scones, levande ljus, rosor, te.. och mig. :)

Längesedan jag fyllebloggade nu... men nu är det dags. Man kan ju inte alltid vara reserverad och så... Hade två sjukt roliga kvällar på raken; igår var jag och mina klasskompisar med lärare ute och drack lite öl, för att sedan avsluta med TOKDANS på Portofinos. TOKDANS, alltså trance och sådant, det händer inte så ofta här.

Ikväll hade Drogen och jag en fantastisk kväll också, eftersom vi först  hade Late Thanksgiving aka. kalkonmiddag med debatt-teamet på skolan, och sedan  vår avskedsfest. Eller a, det var Drogens födelsedagsfest (han fyller på måndag) och min.. avskedsfest. Det börjar ju dra ihop sig. Det var kul att se hur många som dök upp, en bra mix med folk och sjukt mycket.. party!! And as yall know, I love parties!! Så, i alla fall. Klockan är 03 pip och det är dags att sova. I morgon blir en väldigt stor och förhoppningsvis väldigt vacker dag. Berättar mer om den på Söndag kväll...

Hoppas er fredag var lika sjukt bra som min. Det är jobbigt att lämna USA och jag kan gråta krokodiltårar... samtidigt vet jag ju att många av de människorna jag har träffat här, alltid kommer att vara mina vänner. Och avstånd ingenting som kan komma i vägen. Så det så.

Jo, så det var ju Thanksgiving i helgen och Drogen och jag reste till Raleigh för att fira med hans familj. Det kändes ungefär som en tragiskt jul, ni vet den där som målas upp utav släkten som inte kommer överens och kalkonen som inte är färdiglagad... Drogens familj är väldigt annorlunda från min - de är högljudda Amerikaner som konstant talar i mun på varandra. Vill man säga någonting får man passa på medan man kan, liksom. Maten var överväldigande och väldigt... grå. Alltså, i färgen. Amerikansk mat är ofta grå. Till dessert hade mamma Drogen lagat 4 olika sorters pajer... till fem personer. Ja, ni förstår...

På fredagen var det dags för Black Friday. Den var inte svart alls, inte för mig. Jag shoppade tills jag knappt kunde stå på benen, från kl. 06 till och med kl. 19. Var först in på Urban Outfitters superrea och kände mig som en kung. Hela grejen var ungefär som att äta de där pajerna... "bara lite till", och därefter har man ångest. Svart kanske står för synder.

Fick smaka på lite College-party a la "get waisted for the first time in your life and act like an annoying retard". Det var sådär skoj.

Nu är jag verkligen inne i slutspurten i skolan och har sjukt mycket att göra. Om exakt 14 dagar lämnar jag skidorts-Boone och beger mig hem till mörka och mjuka Sverige igen. Blir kanske inte jättemycket bloggande, eller så blir det det. Men jag lever och mår bra. Bara så ni vet :)