Jajaja, sorry dudes. Turbulensen har inte riktigt lagt sig sedan flygresan hem. Har helt enkelt haft tokigt mycket att göra, trots en arbetsbrist som börjar övergå till lathet. Vilket jag inte gillar. Jag skyller på att jag är jetlaggad efter Afrikaresan, trots tidskillnaden på en ynka timma.

Egypten var i alla fall helt magiskt. Trots både ihärdiga småkryp och araber är det nästan så att jag saknar dem nu när jag är hemma i lamslagna Sverige. Solen gassade hela dagarna, himlen var klarblå och vattnet var kristallklart. Nej, alltså, läs igen: K R I S T A L L K L A R T. Aldrig någonsin har jag upplevt ett sådant vatten. När jag låg på ytan och förföljde färgglada meterlånga fiskar med snorkel och cyklop, kunde jag samtidigt spana på Herr Söt som låg 25 meter ner och bubblade med sin syrgasmask - så klart var det. Att sedan vattnet innehöll allt ifrån vackra koraller till havssköldpaddor gjorde ju inte Röda havet mindre magiskt. Det sägs förresten att anledningen till varför Röda havet kallas just som det gör beror på att de röda Sinaibergen avspeglar sig i vattnet och lämnar ett rött sken. Jag ljuger inte när jag säger att ökenlandskapet är helt underbart, och Sharm El Sheikh är verkligen ett paradis utöver dess like. Dessvärre har Sharm förvandlats till ett litet Las Vegas, med blinkande discolampor längs strandpromenaden, och med araber utklädda till Schejkar som dansar "typiskt autentiska danser" till Dr. Albans gamla dängor. Men jag klagar inte. Vi fick gjort allt vi tänkte vi skulle göra; rida kamel, dyka, snorkla, sola, shoppa billiga kopior, dricka paraplydrinkar, dansa, känna sanden mellan tårna...

Jag känner mig nyladdad och redo att börja arbeta. Att komma bort var precis vad jag behövde. Tack, Herr Sötast. Du är fan i mig helt underbar.

Kameler är högre än man tror, kan jag lova!