Jag var i en stor lokal där det befann sig massor av amerikanska collegebrudar. De såg alla ut som prom queens; hade på sig balklänningar i alla möjliga färger. Deras hår och naglar var perfekta, ansikterna var som dockors. De skrattade sådär fjantigt som bara riktiga Brittabertor kan göra. Själv hade jag på mig jeans och combat-linne.

Tjejerna förökade sig konstant och började komma närmre mig. Som zombies ungefär. De sa ingenting, bara skrattade, och jag började ana oråd. När en av tjejerna drog fram två hjärtformade heliumballonger som förvandlades till pastellfärgade automatvatpen förstod jag att de ville skada mig. Jag drog fram mina GI Jane-vapen och började slänga mig runt i lokalen; duckade, rullade, rusade och sköt returskott mot dem. *ratatatatatatata papam-papam ratatatata..!*

Nu skrattade de inte längre utan vara bara tysta och vandrade omkring som rosa tennsoldater. Det tog många skott innan de sprängdes i luften, eftersom de vid första skottet mot dem utvecklade ett tjockt lager av hårdplast som fungerade som tjocka sköldar på deras porslinsskinn. Dessutom förökade de sig snabbare ju mer jag sköt på dem. Varje gång någon kom till eller försvann sa det "plopp", "plopp".

Slutligen var de överallt! Brittabertorna nuddade vid mig och jag visste att stunden hade kommit då de skulle ta över min själ. Game over för mig. Då vaknade jag. Svettig och förvirrad.

Hur sov ni i natt?