Att säga farväl
Det är alltid lika jobbigt. Nu är det ju inte så att alla här kommer att försvinna ur mitt liv bara för att jag flyttar. Men jag vet ju av erfarenhet att man tenderar att tappar kontakten med oerhört många personer så fort man inte längre är kvar i deras vardag. Det är ju på ett vis bra, för det är ofta när man flyttar som man inser vilka som egentligen bryr sig på något vis.. Samtidigt så har alla sina egna liv och när man inte är en del av det är det lätt att man hamnar långt ner på prioriteringslistan, för att endast hamna längre och längre ned i hierarkin. Jag vet ju själv hur dålig jag kan vara på att höra av mig till vänner, trots att jag sätter dem högt.
Igår var det dags att ta farväl av mina kära vänner Daffnus, Kil och C. De var bland de första jag lärde känna när jag flyttade till Karlstad. Vi hade en helbra kväll som involverade allt ifrån TP till tacos till tårta och toxics i form av mousserande vin och kaffedrinkar. Som en kontrast hade jag idag en kär återförening med någon jag inte har träffat på väldigt länge, en ny-gammal vän kan man säga. Det var trevligt.
Och på den vägen är det. Vänner kommer, går, återuppstår... En sak är dock säker - i morgon är det över med Karlstad. Då lämnar jag den här staden bakom mig för sydligare breddgrader.
Oh, och på tal om farväl så ser jag på Grey's Anatomy nu. Alltid lika jobbigt. Där kan man snacka om riktiga farväl. Själv är jag bara sentimental och töntig.
Sydligare bredgrader innebär? Tack tack, hade ett litet sentimentalt moment där. Ingen kryss! Illa! Why? :(
haha, bara till Alingsås till att börja med ;)