Det vackraste jag vet är kärlek och respekt. Ofta sammanbinder jag detta med de starkaste karaktärerna som ett kärleksförhållande måste inbringa, men då tycks jag ibland glömma att detta gäller för precis alla förhållanden. Igår blev jag påmind om styrkan i att ha detta i mina förhållanden, när mina tre hjärtevänner och barndomskompisar Johanna, Brunsson och Broberg kom på besök. Vi skulle ha sett på film men fastnade i flera timmar med vin, musik och samtal ute på altanen.

Mina vänner. Det är inte alltid som de håller med mig, men det skulle jag aldrig önska. Inte heller träffar jag dem varje dag, men vad gör det egentligen? De finns alltid vid min sida, håller om mig trots att de är flera tusen mil bort. De stöttar, pratar, skojar, uppmuntrar och öppnar sina innersta stjälar för mig, precis som jag gör för dem. Och allt stannar mellan oss. Inga konstigheter. Bara kärlek och respekt.

Trots en ganska kall kväll igår har jag inte känt mig så varm om hjärtat på länge. När de gick kände jag dofter av rosa rosor och somnade med ett leende på läpparna. Mina vänner. Fantastiska, underbara vänner. Jag är väldigt lyckligt lottad.