Det är kanske dags att återuppta detta igen? Efter en längre paus kan jag känna att jag har lite att berätta, att livet liksom har gått vidare på något vis och att jag inte står och trampar i samma 'hamsterhjul' som innan.

Numera bor jag i Alingsås och jobbar inom turismnäringen. Pluggar fortfarande, denna gången företagsekonomi, men jag gör det mer för skojs skull än för någonting annat. För första gången på länge kan jag känna att det rullar på. Jag lever - trots tillfälligt boende i mitt gamla barndomsrum - ett vanligt liv, precis som alla andra. Knegar 10-18; äter, sover och tränar. Okomplicerat.

Sommaren har varit bra: Sist jag skrev var Drogen här och ja, suck! Kärlekshistoria. Nu är han åter i USA och det är väl egentligen det enda som jag konkret kan säga är komplicerat i livet. Att han är där och jag är här. Tänk om man någon gång hade allt. Jag förmodar i och för sig att man då skulle tappa både hopp, längtan och motivation... alltså livslust. För vad är livet utan drömmar? Och jag drömmer. Helvete, vad jag drömmer! Kan inte sova på nätterna utan mitt huvud går bara runt, runt, runt! Det spinner, låter mig aldrig vila ut. Jag vaknar på morgonen och tänker.. mer, mer, mer. Antingen exploderar jag snart eller så kommer jag till insikt. Om vad, kanske ni undrar? Egentligen om allting eller kanske inget alls, blir mitt svar. Jag kan inte ens bli klok på vad det är jag tänker på. Drogen är inblandad. Jag är inblandad. Jobbet är inblandat. Föräldrar, boende, katten, plugget, Obama, cykeln, bilen och hunden jag inte ens har och allt med extra allt är inblandat.

Men trots att det kan driva mig till vansinne känns det ändå skönt att vara tänkande. Inget fel i det. Men jag behöver uppenbarligen ventilera och därför är jag här igen. På bloggen. Fantastiskt det där egentligen, att vi ska bo i en värld där alla är Facehookers och typ asociala. Att vi istället för att prata med varandra ansikte mot ansikte nästan hellre ventilerar från en dataskärm till en anonym mottagare. Men nu är det så och här är jag. Så välkommen tillbaks, Annarki.