Oslo innebar kärlek och vänskap. Två av livets viktigare attributer. Och att få en koncentrerad dos utav det under en helg är givetvis ingenting annat än fantastiskt. Charli och jag "busade" som vanligt, åt räktallrikar i skärgården, hade barrundor, pratade om minnen och nyheter. Historia, framtid.... Vi var på trancefester och dansade av oss, hade sena nätter som slutade med hemgång, ännu berusade, när solen steg över taktopparna. Vi delade enkelsängar, cigaretter och pengar. Delade en så speciell vänskap som vi har, på ett vis som ingen annan förstår. Jag är förälskad i den vackra varelse hon är, om än en högst vänskaplig. Det är för mig den starkaste förälskelsen, eftersom vänskapens förälskelse aldrig försvinner då den är besvarad. Och det är min.
 Vi har en speciell relation, Charli och jag, och jag kommer att sakna henne till tusen. Jag ber till gudarna för att hon skall ta vara på sig. Och jag hoppas att jag snart kommer att se henne igen. Och det mest underbara av allting, är att nästa gång jag ser henne - oavsett om det är om ett eller hundra år - så kommer det att kännas som att vi sågs dagen innan.

Charlotte, jag älskar dig obehindrat och ohämmat. Tack för att du finns i mitt liv, min eviga vän.