Nu börjar det dra ihop sig för hemresa igen. Om man nu kan kalla det så? Jag vet ju egentligen inte riktigt vart mitt hem är längre, i vilket land? Vilken stad? Vistelsen i Sverige har hur som helst varit alldeles underbar, men samtidigt så måste jag medge att jag saknar USA en aning. Precis som att jag vet att jag kommer sakna Sverige när jag väl är i USA igen. När det kommer till Drogen och mig så har vi som känt haft en del tumulter den senaste tiden men det känns som att en paus var nödvändig för att vi skulle kunna uppskatta varandra igen, och jag tror vi gör det också. Jag är dock lite rädd att vi har byggt luftslott; att vi tror att det är bättre nu och att vi tycker om varandra mer än vad vi egentligen gör. Jag antar att vi kommer att inse hur läget ligger när vi ses igen nästa vecka. Är nervös.