Mexico, part II
Vi akte igenom varldens mest trafickerade granskontroll i Tijuana, och val framme dar traskade vi runt lite. Tijuana ar en ful stad med jobbiga manniskor som tror att, bara for att man ar turist sa ar man helt dum i huvudet. Manniskorna dar ar jobbiga och patrangande, stamningen ar nastan lite hotfull. Man ser manga skitfattiga dar. Ak inte dit savida ni inte maste! Vi hade dock en fantastiskt god middag med akta Mexicansk mat innan vi reste vidare till Mexicali, Baja California. Vi befann oss i Mexicali under en veckas tid och vi bodde hemma hos Butters och hans familj. Det ar najs att bo med en familj pa det viset, istallet for pa hotell, for da far vi verkligen ta del utav det riktiga Mexico - av kulturen genom linsen av vanliga mexikanska medborgare. Roberto var sot nog att guida oss runt i omradet under hela veckan.
Det coolaste vi gjorde var att ta bilen ut i Guadalopeoknen, ungefar en och en halv timma, mitt ut bland sanddynorna, for att slutligen hamna i en oas dar ute. Dar fanns varma kallor att bada i, vattenfall, palmtrad och en fantastiskt utsikt over bergen och oknen. Det var ett landskap jag aldrig sett innan.
Forutom sjalva sightseeingen, drack vi mycket Tequila, hade familjemiddag (har lart mig hur man grillar kaktus, gor salsa fran scratch och varldens basta guacamole - yes, jessica, det ar sant!), solade, at tacos (hur mycket som helst!!), at haj, shoppade, och fick en ny familjemedlem - Pancho - en valdigt speciell liten pinata.
Forutom sjalva sightseeingen, drack vi mycket Tequila, hade familjemiddag (har lart mig hur man grillar kaktus, gor salsa fran scratch och varldens basta guacamole - yes, jessica, det ar sant!), solade, at tacos (hur mycket som helst!!), at haj, shoppade, och fick en ny familjemedlem - Pancho - en valdigt speciell liten pinata.
Tiden gick alldeles for fort i Mexico och det var dags att aka hem igen. Vi festade en natt i Rosarito innan vi atervande till Los Angeles dar vi spenderade sista natten i ett palats. En av killarna som vi reste med har uppenbarligen rika slaktingar. Jag har aldrig sett ett sadant hus, det var nastan snuskigt vad rika de var! Vi sov i alla fall gott i gastsangen, som ar 5 ganger sa stor som var riktiga sang har i Boone.. Borta bra men hemma bast brukar de saga. Men jag vet faktiskt inte. Californien, speciellt San Diego, ar verkligen ett stalle jag kan tanka mig att bo i.
Kommentarer
Trackback