Igår vad det första advent och Galenpanna, Ingrid och jag gick till kyrkan. Det var otippat, eller hur? Det var minst sju år sedan jag besökte en kyrka sist, och jag måste säga att det var lite av en besvikelse. Det var inte direkt Domkyrkan vi var inne i, utan en liten träig liten lokal som bestod av hälften kyrka-hälften bibliotek. Och korset var i plast. Man fick liksom inte den där känslan av Allsmäktighet och Respekt som man kan få i en större kyrka. Det hade jag förväntat mig.

Men några intressanta saker hände när jag var där.
Enligt "dagordningen" stod det att det skulle vara dop under gudstjänsten, och man hade förväntat sig att det skulle komma fram ett par med en liten söt bebis för att inviga den. Istället kom kyrkoaktiva Achmed 25 år och flykting, fram till prästen och ville döpas in i den kristna tron. Absolut inget fel på det. Men då prästen började prata om att Achmed är välkommen till den demokratiska tron istället  för det stängda islam, blev jag lite konfunderad. Borde man verkligen säga så? Dessutom kunde jag inte undgå att fundera på om Achmed verkligen inte bara ville att papprena som han skickar in till migrationsverket skulle se lite "bättre" ut genom att visa att han är kristen och hjälper till i kyrkan. Jag kanske är för misstänksam. Oavsett vilket så hoppas jag att Achmed får stanna, han verkar vara en bra kille.

Dessutom var prästen väldigt nymordig, inte alls gammaltraditionell där han pratade om Jesus, Gud och Djävulen. Nej, han pratade om nytida svenska artister, våld, om samhälls- och miljöproblem. Det var en bra detalj tycker jag, att uppmärksamma människor på vad som faktiskt händer i världen och att få dem att reflektera. Dock saknade jag en första advents-predikan, saknade det dystra ljuset och kören och orgeln och målningarna i taket... Galenpanna och jag nämnde faktiskt på hemvägen i förbifarten att vi kanske skulle gå till Domkyrkan på andra advent. Får väl se hur det blir. Lär ju förvisso vara bakis då eller nåt.

Har för övrigt haft väldens tråkigaste helg. Gråtit mig igenom allting och de få stunderna där jag inte har gråtit har jag försökt att plugga. Har gått åt helvete. Inlämning i morgon. Behöver nog inte säga vad jag ska göra idag....