Jag har haft några händelserika dagar. Messe Frankfurt är ett gigantiskt område som också kan kallas "Svenska Mässan, släng dig i väggen en miljon gånger!" Typ.

Mestadels har jag stått i en monter; sålt våra produkter, marknadsfört events och försökt att få folk att gå med i vår organisation. Det gick bra. Dessutom har jag haft ett flertal intressanta möten, vilka har gett mig styrka att fortsätta genomföra de events som jag jobbar med. Jag har också varit på fest i en sakral kyrka; dansat till Scooter och druckit gratis prosecco. Vilken hädelse!

En sak hände dock, och den var väldigt jobbig. Jag fick på måndag morgon reda på att min älskade morfar Yngve hade gått bort. Han var väldigt gammal, och mådde inte bra, så det var väntat. Men det var jobbigt att stå på mässan tillsammans med massa representabla och konservativa tyskar just då. Helst av allt ville jag vara hemma i Texas, krama mamma och vara ledsen med henne. Som tur kom Herr Söt ner till Frankfurt just den dagen och han lånade hämningslöst ut sin axel till mig att gråta på. Nu är det bättre. Morfar lider inte mer. Det var bäst för honom vad som hände, trots att det är jobbigt för oss anhöriga.

Vila i Frid, morfar. Och hälsa mormor.


Vi kom hem i onsdags. Tack och lov så kom vi hem. Katla har ju ställt till det för flygtrafiken, och trots att Frankfurt var bra hade jag inte viljat stanna kvar en dag till. Hette inte draken i Bröderna Lejonhjärta Katla, förresten?

Herr Söt kommer också ner, och det för tankarna tillbaka till Berlin. Mys.

Jag ska försöka blogga lite oftare, ser att ni fortfarande kikar in vilket jag tycker är kul. Nu, boarding. Hasta la vista!