Det börjar bli kallt här i Appalacherna och på något konstigt vänster så längtade jag lite efter hösten när jag vaknade. Den är utan tvekan den vackraste årstiden här, när löven antar alla möjliga färger och man kan promenera i den friska vinden, med en tjock halsduk och en skön mössa på huvudet. Sedan slog det mig att en sådan romantisk promenad vanligtvis innebär isande vindar som nästan alltid tränger igenom ytterkläderna, oavsett vad man har på sig. Vinden här definitivt frisk, men den är även sjukt stark och jag minns förra åter när jag promenerade till skolan i motvind. Tog mig dubbelt så lång tid. Mascaran rann, näsan rann, och jag längtade tillbaka till sommaren...
                   Riktigt så kallt är det i alla fall inte än och om jag nu skulle frysa så blir det inte långvarigt. Drogen och jag har nämligen salsalektion idag, och efter det anordnar vi vår Latin Night igen. Det blir mycket dans idag, bra! Har också fri bar på Latinokvällen och därför måste jag få mina viktiga sysslor gjorda innan. Börjaaarr.... nu!