Idag måste jag förena både nytta med nöje. Skall först och främst till barnmorskemottagningen och skaffa nya P-piller.. baah, det är så tråkigt! Är desssutom hemma hos Zandrich nu och därför tar det mig en timme att resa morsan. Jag hade hellre stannat kvar här och sökt information om Chicago och Miami (som jag ska till nästa vecka!!!). Jag måste dessutom söka information om Dubai för att se om jag flyttar dit nästa termin eller ej, och eftersom mina päron inte har dator hemma måste jag checka in på bibblan för att göra mina efterforskningar. Som sagt, hellre kvar hos syrran, men jag vill ju inte riskera en eventuell graviditet under nästa termin...
 Ikväll ska jag i vilket fall som helst på turkisk restaurang med pappa. Åh, I love turkisk mat!!

Det var ju midsommar och det ar ju inte riktigt samma sak i USA som i Sverige... Men Svenskan och jag gjorde sa gott vi kunde, genom att koka farskpotatis med graddfil och graslok, steka kottbullar och baka graddtarta. Vi plockade blommor och gjorde kransar, och bjod folk till fest med Svensk musik och snaps. Det var trevligt. Men jag saknade Sverige.

Pa lordagen tog Drogen med mig pa en overraskningsresa. Vi steg upp klockan 6 och satte oss i lanbilen (jag verkligen avskyr att inte ha bil i detta landet!). Akte tre timmar soderut och hamnade till sist i Columbia, South Carolina. Vi gick pa ett reptilexpo; shoppade nagra geckoodlor, skorpioner och en skalbagge till vart nyfixade vivarium. Det ar en kul och intressant hobby. Darefter gjorde vi Columbia; at middag pa en grekisk taverna, shoppade pa Victorias Secret och drack kaffe pa Starbucks. Hade en fantastisk dag i South Carolina; solen sken och hade det urmysigt!

Men efter solsken kommer regn... Igar, efter att vi hade haft annu en toppendag, sa blev han schitzofren igen och borjade tanka pa hur saker och ting skulle vara om vi bara var vanner. Och han blev "aggravated". "Aggravated" ar vart nya ord. Han ar mer eller mindre alltid "aggravated" pa smasaker som jag gor, och jag borjar bli javligt less pa det. Han sager att han vill gora slut med mig, men jag tror att han funderar pa hur saker i hans liv hade varit om vi inte hade varit ihop. Han kanner att ett forhallande inte borde vara sahar; trots att han alskar mig sa ar kanslorna annorlunda.
- MEN SJALVKLART ar kanslorna annorlunda! Nar vi forst sags sa var fjarilarna dar hela tiden, han bodde i ett for honom nytt land och vi kande inte varandra sa val som vi gor nu. Numera bor vi tillsammans i hans vardag, och han gor saker som han alltid har gjort. Vi sover tillsammans varje kvall och umgas hela dagarna. Vi kanner varandra utan och innan!
Vi ar inte ovanner och vi har inte gjort slut. Det ar bara det att saker han sager sarar, och han ar arrogant och fattar aldrig att ingen ar perfekt. Lycka till i ditt liv, killen. Nu borjar jag ocksa trottna, men jag hoppas anda pa solsken efter aven denna regnstormen.

Listor ar egentligen det trakigaste som finns, och jag tror inte det finns nagon som egentligen ar intresserad av vad som star i dem. Dessutom ser bloggen ful ut. Men de ar ju sa roliga att skriva! Sa har foljer den... och trots att jag har sagt till mig att jag aldrig ska radera ett inlagg, sa kan det nog bli sa att jag raderar den sa smaningom... Aja, whatever.

Tankte pa en grej... den som kallas otrohet. Pa nagot vis sa verkar det som att ordet otrohet finns med i nastan allas lexikon; i vissa personers med storre bokstaver an andras. Valdigt manga jag kanner, inklusive mig sjalv, har nagon gang varit otrogen och skalen for beteendet ar olika. Min daliga ursakt for mitt skitkassa beteende var att jag bodde i ett annat land an mitt ex, och att han var en skitstovel. Pa allvar - en skitstovel - och i min varld hade jag redan gjort slut med honom. Det rattfardigar dock inte mitt skitstovliga beteende tillbaka.  Jag kommer aldrig mer att vara otrogen; angesten och skammen ar jobbig att leva med, och den vager mycket tyngre an en stundens passionerade hetta.

Andra manniskor kanske inte bryr sig sarskilt mycket om otrohet eftersom de inte tycker att det ar en stor sak att vansterprassla. De kanske anser att det bara handlar om spanning men att de aldrig skulle lamna sin nuvarande "sjalsfrande" for den sakens skull. Sjalv anser jag att det ar skitsnack. Jag tror att om man verkligen finner nagon man tycker otroligt mycket om, sa vill man helt enkelt inte vara med nagon annan. Jag tror att man inser innan man gor nagonting att det inte ar vart det - att det inte ar vart att sara personen man alskar pa ett sadant obarmhartigt vis.

Sedan kan det ju diskuteras vad otrohet egentligen ar. Min grans gar nagonstans mellan tanke och handling. Skulle min man tanka mer pa Henne an pa Mig, da borde han reflektera over vad han och jag haller pa med. Skulle han forsoka att vara med Henne, da kan han dra at helvete. Harda bud.

Det finns ocksa de som lever i ett oppet forhallande dar bagge parter har sina liv vid sidan om. Hur fungerar det egentligen?! Eller gor det det? Vad tror ni? Nagon som vet? Hur fungerar du?

Nar jag var 4 ar sa skiljde sig mina foraldrar. Jag bodde med mamma i Alingsas men halsade pa pappa i hans lagenhet emellanat. Antar att jag trivdes ganska bra med livet och tog inte sarskilt mycket stryk av skilsmassan.

Nar jag var 8 ar sa gick jag pa Kullingsbergsskolan i Alingsas och lekte mycket med mina bastisar Nina, Lina och Annsofi. Var retad av Erik i klassen och blev riktigt forbannad pa honom en gang. Slog ned honom och darefter retade han mig inte langre.

Nar jag var 12 ar hade jag precis borjat pa Nolhagaskolan i Alingsas. Under min mellanstadietid var jag ensam valdigt mycket; satt i skolans fonster och skrev dikter och tyckte synd om mig sjalv. Hade rott har och bar konstiga klader.

Nar jag var 16 ar gick jag pa Alstromergymnasiet i Alingsas. Var en kickers som inte slogs; kladd i svart och vitt, hade blonderat har, djupa urringningar och svart eyeliner som lappanna. Hangde alltid med Brunsson. Festade mycket, hanglade, hangde i rokrutan i skolan for att jag tyckte det var coolt och presenterade en taskig attityd mot alla jag trodde inte tyckte om mig.

Nar jag var 20 ar bodde jag pa Guldheden i Goteborg med min davarande sambo. Pluggade till larare pa Goteborgs universitet. Levde ett stilla liv som Counter-Stike-spelare och soffpotatis.

Nar jag var 24 ar bodde jag pa Cypern dar jag jobbade som bartender och i en kladbutik. Njot av solskenet men var medveten om att solen inte alltid skulle skina och i slutet av det aret flyttade jag tillbaka till Sverige.

Nar jag ar 28 sa har jag ingen aning om vad jag kommer att gora. Jag vet att jag kommer ta examen det aret, men har ingen aning om mer an sa. Jag ar nu 27 och bor i USA. Kanske bor jag kvar har, kanske inte. Jag hoppas att Drogen och jag fortfarande ar ihop. Forhoppningsvis har jag ett bra jobb, ar rokfri, har egen lagenhet och en schysst ekonomi. Vill fortsatta att resa. Vill ocksa jobba i Afrika nasta ar och basera min c-uppsats pa det. Det ska bli spannande att se vart jag star om ett ar.

Aldrig nagonsin har jag varit sa beroende av nagon annan eller "andra" i den bemarkelsen att jag till och med behover nagon som kan kora mig till mataffaren, eftersom det ar for langt att ga dit. Aldrig nagonsin har jag kant att min vilja vager sa lite som jag kanner nar jag ar har. Ber jag nagon om nagonting sa maste givetvis den personen jag fragade om hjalp vilja hjalpa mig. Nar situationen ar som den ar, sa blir jag givetvis valdigt glad om nagon vill gora vad jag vill gora, att min vilja raknas, att min rost blir hord bland alla Amerikanska gapiga och skrikiga roster. Jag hatar dessutom att be om hjalp.

For tva veckor sedan fragade jag Kt om hon ville aka till Charlotte med mig pa en mitt-i-veckan-weekend.
-Yeeeeeyyy, let's do it..!! Svarade hon.
Sedan dess har jag forsokt att styra hotell och planera var lilla onsdagsweekend. Idag, tva dagar innan det ar dags, sa berattade hon for mig att hon inte har pengar nog att resa dit. Sa vad hander med mig?! Jag blir strandad i Boone for ett tag till. Saken ar den, att hon dejtar numera Jimmaayy och jag svar pa allt jag ager och har, att hennes akuta pengaproblem har nagonting med Jimmayysaknad att gora ocksa. Fan, jag blir sa forbannad!!!

Nu for tiden blir jag bombarderad av mail dar det star saker som att "mina pengar har blivit dragna fran mitt konto", "Withdrawal from Bank of America", "Pay Pal har dragit 15 kronor fran ditt konto", etc. Darefter star det att jag skall folja en lank for att ga vidare till detaljerad information om min transaktion. En hel del av dessa mail hamnar ratt i skrapsortimentet i min mailbox, andra nar fram till Inkorgen. Da jag forst sag ett sadant mail sa var jag grymt nara pa att oppna lanken for detaljerad information - man vill ju veta vad som hander med ens pengar - men tack och lov sa ar jag smartare an sa. Japp, det ar jag, sa jag oppnade inte lanken. Formodar att mailen ar ett smart knep till att sprida virus ute i cyberspace.

Nagon mer som har fatt liknande mail?!!