Som man bäddar får man ligga II
Nu är allting så gott som klart med USA. Visumet fixat, biljetten bokad (åker 28/12 och hem igen 29/6) och jag har börjat småpacka. Sitter just nu och skriver min sista tenta innan jag sticker, har bara lite skolarbete kvar därefter men det är ingenting jag inte klarar av. Jag planerar, drömmer, längtar...
Trots det är inte allting som det borde. Jag har precis haft två sjukt oroliga dagar som har gjort att jag varken har kunnat koncentrera mig på tentaplugg eller på någon annan del i mitt liv heller för den delen. Drogen hade sitt värsta utbrott på mig någonsin; han gapade, skrek, kallade mig saker som satte knivar i hjärtat och skällde och svor innan han bestämde sig för att dra. Jag förstår honom. Jag har betett mig respektlöst och nonchalant mot honom. Ingenting som han förtjänar. Dessutom hände allting på MSN, såklart. När man har ett världshav emellan sig och är fattiga studenter som endast har råd att prata just där, så är det svårt att bli sams igen. Det är svårt att tolka varandras tonlägen, liksom. Svårt att titta varandra in i ögonen och minnas varför man är ihop.
Han stack. Och han var borta i två dagar. Inte ett pip hörde jag ifrån honom. Jag har gråtit blod, svettats, frusit, skakat, fått utbrott, varit förlamad, haft ticks i ansiktet och mitt hjärta har varit så tungt. Jag har oroat mig för hur det ska gå nu, när jag ska dit och allt, och när han inte vill ha mig längre. Nu när jag jag är klar för avfärd och han inte längre kommer vilja ta emot mig på andra sidan Atlanten.
Men idag så ringde han. Han sa att han inte hade mycket tid att prata. Men att han älskar mig. Vi lade på och jag fick ett utbrott. Grät så att jag inte längre kunde stå rakt. Trodde mina rödsprängda ögon skulle ploppa ut. Fick smärre migrän. Men det gjorde absolut ingenting. Han älskar mig. Det var det enda jag behövde höra. Jag har insett nu hur jävla förbannat dum i huvudet jag har varit. Vad har jag sysslat med? Om det så skulle finnas femton världshav emellan oss, så skulle jag fortsätta kämpa. Vi älskar varandra. Tack för att jag fick en chans till.
Och Carro, tack för att du är en sån fantastisk vän som har orkat med mig och mina hjärnspöken!
Trots det är inte allting som det borde. Jag har precis haft två sjukt oroliga dagar som har gjort att jag varken har kunnat koncentrera mig på tentaplugg eller på någon annan del i mitt liv heller för den delen. Drogen hade sitt värsta utbrott på mig någonsin; han gapade, skrek, kallade mig saker som satte knivar i hjärtat och skällde och svor innan han bestämde sig för att dra. Jag förstår honom. Jag har betett mig respektlöst och nonchalant mot honom. Ingenting som han förtjänar. Dessutom hände allting på MSN, såklart. När man har ett världshav emellan sig och är fattiga studenter som endast har råd att prata just där, så är det svårt att bli sams igen. Det är svårt att tolka varandras tonlägen, liksom. Svårt att titta varandra in i ögonen och minnas varför man är ihop.
Han stack. Och han var borta i två dagar. Inte ett pip hörde jag ifrån honom. Jag har gråtit blod, svettats, frusit, skakat, fått utbrott, varit förlamad, haft ticks i ansiktet och mitt hjärta har varit så tungt. Jag har oroat mig för hur det ska gå nu, när jag ska dit och allt, och när han inte vill ha mig längre. Nu när jag jag är klar för avfärd och han inte längre kommer vilja ta emot mig på andra sidan Atlanten.
Men idag så ringde han. Han sa att han inte hade mycket tid att prata. Men att han älskar mig. Vi lade på och jag fick ett utbrott. Grät så att jag inte längre kunde stå rakt. Trodde mina rödsprängda ögon skulle ploppa ut. Fick smärre migrän. Men det gjorde absolut ingenting. Han älskar mig. Det var det enda jag behövde höra. Jag har insett nu hur jävla förbannat dum i huvudet jag har varit. Vad har jag sysslat med? Om det så skulle finnas femton världshav emellan oss, så skulle jag fortsätta kämpa. Vi älskar varandra. Tack för att jag fick en chans till.
Och Carro, tack för att du är en sån fantastisk vän som har orkat med mig och mina hjärnspöken!
Saknad
I will fuckin' kill both of you. Fuck you!
Igår var en alldeles vanlig kväll egentligen. Men grymt najs ändå liksom. Sprang tillsammans med Galenpanna omkring mellan husen på Campus och socialiserade på fester. Hade det inte varit för några konstiga incidenter så hade kvällen varit väldigt mainstream:
* Mitt ex ringde och gav, tillsammans med sina vänner, världens längsta kärleksförklaring till mig. Kortfattat så lät det ungefär såhär: - "Jag älskar dig fortfarande. Flytta till Cypern...! Vad hände, Anna? Varför gjorde du slut? Jag älskar ju dig, jag vill gifta mig med dig..!"
Sedan sa hans kompis: - "Han älskar ju dig... flytta till Cypern... Du är allas vår syster och vi saknar dig. Kommer du hit så ska vi behandla dig som den drottning du är..."
Efter 10 minuters tjatande från deras sida, så sa jag ungefär: -"It's never gonna happen, darling", och lade på luren.
Fem minuter senare hade jag ett mobilsvar från en arg turkcypriot, a.k.a. vän till mitt ex som löd: - "Fuck you! Fuck you and your boyfriend! If you ever come to Cyprus again, I will fuckin' kill both of you. Fuck you!"
Jaha ja, och när har jag någonsin sagt att jag ville komma till Cypern?! Puckon!
* Senare på kvällen träffade jag en svarttaxichaufför som har kört mig hem några gånger. Sist han körde mig hem tog han en bild på mig utan att jag egentligen var med på det. Nu när vi sågs, så visade han bakgrundsbilden på sin telefon. Vem fanns där om inte jag?! Fy fan. Tur är i alla fall att man endast såg min mun och näsa, men en sak är säker och det är att jag aldrig mer ska åka med honom igen. Inte heller ska jag åka med pizzabagaren igen, han ringde mig tre gånger igår. Vad vill han?! Jag ska aldrig åka svarttaxi igen alls tror jag, eller prata turkiska med någon!
* Ännu senare fick jag några intressanta kommentarer på min msn ifrån Göteborgarn' och hans promille. Jag har tydligen gjort intryckpå honom när vi sågs sist. Eller om det var hans promillehalt som var imponerad kanske....
Förstår inte riktigt vad som hände. En sak är säker i alla fall. Jag har en otrolig tur som har hittat en sådan bra kille som Drogen.
* Mitt ex ringde och gav, tillsammans med sina vänner, världens längsta kärleksförklaring till mig. Kortfattat så lät det ungefär såhär: - "Jag älskar dig fortfarande. Flytta till Cypern...! Vad hände, Anna? Varför gjorde du slut? Jag älskar ju dig, jag vill gifta mig med dig..!"
Sedan sa hans kompis: - "Han älskar ju dig... flytta till Cypern... Du är allas vår syster och vi saknar dig. Kommer du hit så ska vi behandla dig som den drottning du är..."
Efter 10 minuters tjatande från deras sida, så sa jag ungefär: -"It's never gonna happen, darling", och lade på luren.
Fem minuter senare hade jag ett mobilsvar från en arg turkcypriot, a.k.a. vän till mitt ex som löd: - "Fuck you! Fuck you and your boyfriend! If you ever come to Cyprus again, I will fuckin' kill both of you. Fuck you!"
Jaha ja, och när har jag någonsin sagt att jag ville komma till Cypern?! Puckon!
* Senare på kvällen träffade jag en svarttaxichaufför som har kört mig hem några gånger. Sist han körde mig hem tog han en bild på mig utan att jag egentligen var med på det. Nu när vi sågs, så visade han bakgrundsbilden på sin telefon. Vem fanns där om inte jag?! Fy fan. Tur är i alla fall att man endast såg min mun och näsa, men en sak är säker och det är att jag aldrig mer ska åka med honom igen. Inte heller ska jag åka med pizzabagaren igen, han ringde mig tre gånger igår. Vad vill han?! Jag ska aldrig åka svarttaxi igen alls tror jag, eller prata turkiska med någon!
* Ännu senare fick jag några intressanta kommentarer på min msn ifrån Göteborgarn' och hans promille. Jag har tydligen gjort intryckpå honom när vi sågs sist. Eller om det var hans promillehalt som var imponerad kanske....
Förstår inte riktigt vad som hände. En sak är säker i alla fall. Jag har en otrolig tur som har hittat en sådan bra kille som Drogen.
For you
The light is different in the winter.
the sky is grey,
my pale body an inferno
and the ground is white.
When we're apart,
even for a short while
I miss you,
and I keep the memories close.
I smile,
but nothing is really good anymore
when I'm used to the green fields.
I've told you my feelings,
you've heard the words before.
The pink song of love,
and the closeness of life.
The flame you are,
and the black battles inside.
The sky is grey
and the ground is white.
But no matter the colours outside,
my love for you,
will always and forever be red.
the sky is grey,
my pale body an inferno
and the ground is white.
When we're apart,
even for a short while
I miss you,
and I keep the memories close.
I smile,
but nothing is really good anymore
when I'm used to the green fields.
I've told you my feelings,
you've heard the words before.
The pink song of love,
and the closeness of life.
The flame you are,
and the black battles inside.
The sky is grey
and the ground is white.
But no matter the colours outside,
my love for you,
will always and forever be red.
Nollställd
Jag är dum i huvet. Har bråkat med Drogen igen och han är riktigt arg på mig den här gången. Visserligen har vi pratat igenom det mesta nu och han har gett mig en chans att visa att "I can do better", vilket jag kan. För jag blir alldeles rabiat över småjävlasaker. För att jag själv mår bättre och får ventilera så avreagerar jag mig på någon. Kanske skulle göra som storasyster och börja boxas istället. Detta funkar i alla fall inte. Jag målar solen svart. Jag skäms. Jag är dum i huvet. Skjut mig.
Ingenting är omöjligt
Ofta känns saker och ting så svåra och omöjliga så att man knappast bryr sig om att göra något åt det. Men den här artikeln är ett bevis på att det lönar sig att anstränga sig lite extra. Historien är så himla fin!
Mer vardagsromantik åt folket!
Länge leve kärleken!
Mer vardagsromantik åt folket!
Länge leve kärleken!