Det första stora grälet vi haft sedan jag kom tillbaka ifrån Sverige infann sig igår. Ska vi börja nu igen?! Allt började med att jag blev ledsen när jag tänkte på att det inte är så långt kvar nu, tills jag reser hem igen.. Jag ville prata om det, men han ser ingen mening med att prata om det för det finns ingenting vi kan göra åt framtiden just nu ändå. Jag sa att det faktiskt finns en möjlighet att jag kan komma tillbaka hit. Han tycker att jag skulle göra fel i att komma tillbaka till tråkiga hit  när jag kann och förmodligen vill resa någon annan stans som är mycket roligare. Jag tyckte att han åtminstone kunde vara lite glad för att jag ens har det i tanken. Han sa att det skulle bli för mycket press på honom om jag kommer tillbaka, att jag enbart skulle komma hit för honom. Jaha, ja. Jag vet många som skulle bli glada om någon flyttar för deras skull. Men inte han. Jag förstår vad han menar, men när han inte alls pratar om framtiden så känns det som att han inte bryr sig om ifall vi kommer att vara med varandra eller inte. Och om så är fallet vill jag att han ska säga det. Om så inte är fallet, vill jag att han ska visa det. Svårare än så är det egentligen inte. Jag har inte massa tid att slösa. Jag orkar inte leva ett år till i ovisshet! Jag är inte desperat efter honom, men jag älskar honom och vill vara med honom. Men om han inte jobbar lika hårt  som jag för att få det att fungera så finns det liksom ingen poäng med vad vi håller på med.